Annons

Stångådalsbanan
Bild: Y2 1382 "Nils Dacke" på väg mot Kalmar vid Brokind norr om Rimforsa. Foto i juli 2016, Markus Tellerup.Y2 1382 "Nils Dacke" på väg mot Kalmar vid Brokind norr om Rimforsa. Foto i juli 2016, Markus Tellerup.

235

km

R/M

system

160

km/h
Klicka för förklaringar på faktabegrepp
Fakta
  • Trafik: Person- och godstrafik
  • Öppnad: Linköping-Vimmerby 1902, Vimmerby-Hultsfred 1877, Hultsfred-Berga 1873-1874, Berga-Kalmar 1897
  • Spårvidd: 1435 mm (ursprungligen 891 mm Berga-Kalmar, breddad Kalmar-Sandbäckshult 1973, Sandbäckshult-Berga 1977-1978)
  • Längd: 235 km
  • Dubbelspår: Nej
  • STAX: D2 - 22,5 ton, med undantag för Bjärka Säby-Kisa som har C2 - 20 ton
  • Elektrifierad: Nej
  • Fjärrblockering: Radioblock Linköping-Rimforsa
  • ATC: Ja, med undantag av några kortare sträckor
  • Trafikeringssystem: R (Linköping-Rimforsa), M (Rimforsa-Kalmar)
  • Hastighet: Upp till 140 km/h

Historia

Den sammanhängande järnvägslinjen mellan Linköping och Kalmar som nu marknadsförs under namnet Stångådalsbanan har sina rötter i tre (eller om man så vill fyra) olika enskilda järnvägar: Östra centralbanan mellan Linköping och Hultsfred, Nässjö-Oskarshamns Järnväg mellan Hultsfred och Berga samt Kalmar-Berga Järnväg mellan Berga och Kalmar. Sträckan Vimmerby-Hultsfred var ursprungligen ett separat bolag.

Linköping-Hultsfred: Östra centralbanan

En järnväg genom Kindabygden hade varit påtänkt länge när den blivande Östra centralbanan på allvar började planeras i mitten av 1890-talet. Redan på ett tidigt stadium sågs den som en blivande "pulsåder" som tillsammans med Nässjö-Oskarshamns och Kalmar-Berga Järnväg skapade en viktig länk genom östra Götaland - det statliga järnvägsbyggandet hade ju som så ofta förlagts mitt i inlandet. 1897 gavs koncession och nu hade även namnet Östra centralbanan (ÖCJ) blivit etablerat. Efter tre års byggtid invigdes järnvägen den 8 juni 1902. ÖCJ trafikerade inledningsvis sträckan Linköping-Vimmerby. Linjen Vimmerby-Hultsfred fanns nämligen alltsedan 1877 och tillhörde Nässjö-Oskarshamns Järnväg som köpt in den 1899 - NOJ hade dock skött trafiken på banan från början. 1904 blev det för första gången möjligt att åka samma dag från Stockholm till Kalmar via Linköping, Hultsfred och Berga.

Efter några år, 1907, köpte ÖCJ sträckan Vimmerby-Hultsfred av NOJ och nu gick genomgående tåg Linköping-Hultsfred. ÖCJ utvidgades sedan ytterligare när banan Bjärka Säby-Åtvidaberg inkorporerades i bolaget (se Tjustbanan). Ekonomin hos ÖCJ blev aldrig riktigt den bästa och olika lösningar diskuterades, bland annat ett samgående med NOJ. Istället togs banan över av staten 1937. Bara ett år senare införde SJ rälsbussar av Hilding Carlsson-typ i de kortväga tågen och sedan tog de över alltmer av persontrafiken. 1946 infördes för första gången direkttåg Linköping-Oskarshamn. Efter att Y6-generationen tagit över var denna långväga vagn vanligtvis av den bekvämare varianten Y8.

Vid den stora trafikomläggningen 1968 lades en lång rad hållplatser ned och alla tåg Linköping-Hultsfred och Linköping-Västervik gick sammankopplade ner till Bjärka Säby. Direktvagnen till Oskarshamn drogs in 1977 men har sedan periodvis återkommit. 1990 fick länstrafikbolagen ta över ansvaret för trafiken, men nedläggningshotet vilade alltjämt tungt över linjen. Trafiken blev dock kvar. Den gamla Östra centralbanan fick det nya namnet Stångådalsbanan och med början 1993 rustades banan upp. Så kallad radioblockering infördes på sträckan Linköping-Rimforsa, tillsammans med Tjustbanan.

Två Y1-motorvagnar i Östgötatrafikens design som infördes för trafiken på Stångådals- och Tjustbanorna. Foto i Linköping 1994, Markus Tellerup.Två Y1-motorvagnar i Östgötatrafikens design som infördes för trafiken på Stångådals- och Tjustbanorna. Foto i Linköping 1994, Markus Tellerup.

Hultsfred-Berga: En del av NOJ

Se Nässjö-Hultsfred angående Nässjö-Oskarshamns Järnväg (NOJ). Bandelen Hultsfred-Berga öppnades 1873-74 och är således den äldsta delen av Stångådalsbanan.

Bild: Y2 vid Verveln
Y2 1381 vid sjön Verveln mellan Kisa och Vimmerby den 25 april 2004. Foto Mattias Eriksson.

Berga-Kalmar: Ett breddat smalspår

I Kalmarbygden byggdes sammanlagt nära 30 mil smalspår med spårvidden tre svenska fot (891 mm). Banorna sträckte sig från Torsås i söder till Oskarshamn i norr, omfattade sex olika bolag och byggdes under ett kvartssekel med början 1896. Detta år påbörjades bygget av Kalmar-Berga Järnväg (KBJ) och den invigdes året efter. KBJ knöts till trafikförvaltningen Kalmar Järnvägar som även omfattade Kalmar-Torsås Järnväg, Kalmar Järnväg och järnvägen Nybro-Sävsjöström-Nässjö. Efter flera ombildningar kom KBJ att bli något av ett "moderbolag" för de flesta av de smalspåriga linjerna i Kalmarområdet - förutom Torsåsbanan bestod dessa av Mönsterås-Åseda Järnväg och Östra Smålands Järnväg (Ruda-Oskarshamn och Ruda-Älghult).

Trafikutvecklingen var gynnsam fram till omkring 1920 men sedan försämrades ekonomin, särskilt under 30-talet. Banan förstatligades 1940 efter att bolaget likviderats. Trafiken under SJ-tiden förändrades till en början inte så mycket. Under 50-talet ersattes ångloken av rälsbussar typ YP i persontågen och diesellok typ Tp i godstrafiken (fram till 1963 även i vissa persontåg). Persontrafiken lades ned vid nyåret 1968 och det var då den sista kvarvarande persontrafiken på de nämnda smalspåriga Kalmarlinjerna.

För den fortsatta godstrafiken från Mönsterås (där en massafabrik anlagts på 1950-talet, se Blomstermåla-Mönsterås) breddades banan till normalspår mellan Sandbäckshult och Kalmar år 1973. Den gamla banvallen tillät till en början inte tyngre lok än Z65-lokomotorer, varför både två och ibland tre lok krävdes i Mönsteråstågen. Den resterande delen Berga-Sandbäckshult breddades 1977-78. På bandelen Berga-Ruda lades dock även godstrafiken ned 1989. I mitten av 1990-talet rustades dock banan upp för att kunna användas för den nya Kustpilstrafiken mellan Linköping och Kalmar.

Bild: Stationen i Bjärka Säby 2016. Foto Markus Tellerup.Inga tåg gör uppehåll i Bjärka Säby sedan 2003 och stationsområdet har förvandlats till en grönskande idyll med många attiraljer kvar från tiden som bemannad järnvägsknut. Foto i juli 2016, Markus Tellerup.

Linköping-Kalmar som en enhet: Stångådalsbanan