Stationen i Brösarp 2018, på bilden syns ett T21-diesellok och ett E2-ånglok. Foto Frederik Tellerup.
Fakta
- Trafik: Museitrafik, delvis dressincykling
- Öppnad: 1901-1902
- Spårvidd: 1435 mm
- Längd: 27 km
- Dubbelspår: Nej
- Elektrifierad: Nej
- Fjärrblockering: Nej
- ATC: Nej
Historia
Museijärnvägen Gärsnäs-Brösarp har sitt ursprung i två privatbanor, Ystad-Brösarps Järnväg (YBJ) och Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg (GStOJ), men bakgrundshistorien är likartad för de båda banorna.
Sydöstra Skåne var liksom resten av Skåne föremål för många dragkamper under järnvägsbyggandets guldålder i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Många intressenter ville ha ett finger med i spelet - inte bara städerna i området med Ystad, Simrishamn och Kristianstad i spetsen utan också landsbygdens invånare. En viktig faktor var också de första järnvägsbolagen i området som gärna ville vara med och påverka utbyggnadsplanerna för efterföljande järnvägar. När bolaget Ystad-Brösarps Järnväg bildades 1898 var en av de stora aktieägarna Ystad-Eslövs Järnväg (YEJ) och redan från början skötte YEJ trafik och förvaltning.
YBJ öppnades i september 1901. Namnet till trots gick YBJ från Tomelilla på YEJ via S:t Olof till Brösarp. I Brösarp anslöt Östra Skånes Järnvägars linje från Kristianstad och därmed skapades en nord-sydlig förbindelse genom östra Skåne.
Järnväg även från Gärsnäs
En alternativ utgångspunkt för järnvägen till Brösarp var Gärsnäs. När nu banan istället drogs från Tomelilla beslöt man sig helt sonika för att bygga en järnväg även från Gärsnäs. Bygget startade ungefär samtidigt och fick S:t Olof på YBJ som slutpunkt. Namnet på bolaget blev följaktligen Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg (GStOJ) och järnvägen invigdes i juni 1902. GStOJ blev en naturlig fortsättning på banan Köpingebro-Borrby-Gärsnäs som öppnats 1894. 1905 slogs de båda banorna samman under namnet Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg (YGStOJ).
Dålig ekonomi
Två järnvägar till S:t Olof/Brösarp visade sig dock snabbt vara en för mycket. YBJ gick knackigt redan från början och diverse räddningsaktioner fick genomföras för att hålla liv i banan. Redan 1929 ansökte man om att få lägga ned trafiken på delen Tomelilla-S:t Olof, populärt kallad Snuggebanan (efter en plats i närheten av banan). Man fick dock hanka sig fram till 1941 då staten tog över. Persontrafiken till S:t Olof lades omgående ner men återupptogs överraskande 1944 eftersom andra världskrigets olje- och gummibrist satte käppar i hjulet för den ersättande busstrafiken. 1947 var det dock definitivt slut och 1954 försvann även godstrafiken Tomelilla-S:t Olof. På delen S:t Olof-Brösarp fortsätte däremot trafiken.
För YGStOJ gick det lite bättre, åtminstone ett tag. Liksom resten av banorna i Ystadsområdet förstatligades den 1941. 1970 lades bandelen Köpingebro-Gärsnäs ner (förutom godstrafiken Hammenhög-Gärsnäs som var kvar till 1984) och 1972 hade turen kommit även till Gärsnäs-Brösarp. Denna del kom dock att räddas av en nybildad museiförening.
Lokstallet i Brösarp 2001. Foto Frederik Tellerup.Museiföreningen Skånska Järnvägar
Denna museibana är därmed en av de äldsta i Sverige och dessutom en av ganska få normalspåriga museijärnvägar
1969 bildades museiföreningen Skånska Järnvägar. Utskrotningen av äldre järnvägsfordon pågick för fullt och föreningen inriktade sig på att försöka rädda några ånglok och trävagnar. Man letade också efter en lämplig bana och 1970 blev det klart att man skulle kunna få hyra bandelen S:t Olof-Brösarp som SJ höll på att avveckla vid denna tid. 1971 körde man det första museitåget på banan, draget av ångloket "Berg" från Malmö-Limhamns Järnväg. Verksamheten pågår än idag och denna museibana är därmed en av de äldsta i Sverige och dessutom en av ganska få normalspåriga museijärnvägar - de flesta andra är smalspåriga.
Vattentagning för både ånglok och personal i Brösarp 2018. Foto Frederik Tellerup.Trafik
Ångloket E2 1183 med museitåg i Brösarp 2019. Foto Frederik Tellerup.Skånska Järnvägar kör museitåg på sträckan Brösarp-S:t Olof sommartid. Framför allt ånglok används som dragkraft men man har även T21-diesellok som reserv om vädret inte tillåter ångtåg. I en del av tågen medföljer restaurangvagn.
Vissa tåg består av Y7-rälsbuss.
Delen Gärsnäs-S:t Olof trafikeras normalt inte men används för dressincykling på sträckan S:t Olof-Gyllebosjö.
Beskrivning
Museitåg draget av ett T21-diesellok vid Ravlunda 2018, i bakgrunden till höger sticker tornet till kyrkan i Ravlunda upp. Foto Frederik Tellerup.Banan viker av från järnvägen Ystad-Simrishamn i Gärsnäs (Gss, 0 km/km 137 - startpunkt Kristianstad) och fortsätter norrut. Spåret används bara sporadiskt och grönskan frodas. Hållplats fanns tidigare i Virrestad (Vir, 7 km/km 134) och lastplats i Ö Vemmerlöv (Övl, 6 km 131). Efter hållplatsen Gyllebosjö (8 km/km 129) gör banan en sväng och går mot väster till S:t Olof (Soo, 13 km/km 123). Här finns station, lokstall och en mindre bangård där museitågen från Brösarp vänder. Bredvid lokstallet kan banvallen mot Tomelilla anas, sista tåget gick 1954.
Stationshuset i Vitaby 2002. Foto Frederik Tellerup.Linjen fortsätter norrut över ängar och genom skog till Vitaby (Vty, 20 km/km 116) där det finns ett mötesspår. Ravlundabro (Rav, 23 km/km 113) följer och vi närmar oss Brösarps backar, ett kuperat och mycket vackert landskap som är typiskt för Österlen. Höjdskillnaderna gör att speciellt tåg mot S:t Olof får jobba ordentligt i stigningarna. Verkeån passeras på en bro innan vi kommer till Brösarp (Böp, 27 km/km 109) som under privatbanetiden var gränsstation mellan Ystad-Brösarps Järnväg och Östra Skåne Järnvägars linje från Kristianstad. Stationen fick därför ett ordentligt stationshus och lokstall med vändskiva. Idag är den centrum för Skånska Järnvägars verksamhet och man har även uppfört en vagnhall. När järnvägen byggdes placerades stationen en bit utanför samhället och än idag ligger den för sig själv vid en skogsdunge.
Från Brösarp fortsätter spåret ytterligare några kilometer norrut till kommungränsen. Den resterande sträckan upp till Kristianstad revs 2002 efter att ha legat oanvänd i många år.
Stationen i S:t Olof 2018. Foto Frederik Tellerup.Fler bilder
I en del av museitågen följer en restaurangvagn littera R4 med. Foto Frederik Tellerup.
Tomteångtåg i S:t Olof 2002. Foto Frederik Tellerup.Mer om banan
- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Per Ove Lind, Gunnar Sandin m fl: En järnväg på Österlen, Museiföreningen Skånska Järnvägar 2001
- Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926
- SkJ 10 år (jubileumsnummer), SkJ-Nytt 1-2/1981
- Museiföreningen Skånska Järnvägar
- Om YBJ på hemsidan Historiskt om svenska järnvägar
- Om YGStOJ på hemsidan Historiskt om svenska järnvägar
