Sundsvall-Härnösand-Sollefteå-Långsele

Ådalsbanan*

En av Norrtågs X62-motorvagnar stannar till i Kramfors på väg mot Sundsvall den 24 april 2015. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Trafik: Persontrafik Sundsvall-Västeraspby, godstrafik
• Öppnad: Sundsvall-Härnösand 1925, Härnösand-Sollefteå 1893, Sollefteå-Långsele 1886
• Spårvidd: 1435 mm
• Längd: 175 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: D2 - 22,5 ton
• Elektrifierad: Ja
• Fjärrblockering: Sundsvall-Västeraspby
• ATC: ERTMS Sundsvall-Västerasby
• Trafikeringssystem: E2 (Sundsvall-Västerasby), M (Västeraspby-Långsele)
• Hastighet: Sundsvall-Västerasby upp till 200 km/h, Västeraspby-Långsele upp till 80 km/h

Historia

Den järnväg som idag är känd som Ådalsbanan består historiskt sett av tre olika delar: Sundsvall-Härnösand var ursprungligen en del av Ostkustbanan. Järnvägen Härnösand-Sollefteå har en egen bakgrund som enskild järnväg. Sollefteå-Långsele, slutligen, kom till som statsbana.

Den senare öppnades 1886 samtidigt med den då nordligaste delen av Stambanan genom övre Norrland från Ragunda till Långsele. I och med detta blev Sollefteå en tillfällig nordlig ändpunkt för stambanan. När denna skulle byggas vidare norrut valde man dock att inte fortsätta från Sollefteå utan istället byggdes en ny järnväg från Långsele och norrut.

Härnösands första järnvägsförbindelse

1888 fick Härnösand-Sollefteå Järnväg (HdSJ) koncession för byggandet av en drygt 10 mil lång järnväg mellan Härnösand och Sollefteå. Detta skulle bli Härnösands första järnvägsförbindelse. Trafiken på HdSJ kom igång i december 1893, trots att en hel del arbeten på banan återstod. Banan fick 17 stationer och 25 last- och hållplatser - i vanlig ordning långt fler än vad som återstår idag. Ådalen mellan Härnösand och Sollefteå var vid tiden för banbyggandet synnerligen livaktig med främst en omfattande sågverksindustri.

Ostkustbanan tillkommer

Härnösands enda järnvägsförbindelse med omvärlden gick således i riktning norrut fram till 1925. Detta år öppnades Ostkustbanan mellan Härnösand och Sundsvall (och vidare till Njurunda). Hela Ostkustbanan ned till Gävle stod klar först 1927. Förbindelsen mellan Sundsvall och Härnösand innebar att HdSJ förlorade en del trafik även om annan tillkom tack vare öppnandet av banan mellan Forsmo och Hoting samma år. HdSJ förstatligades 1932 och elektrifierades 1958. I samband med elektrifieringen lades linjen om norr om Kramfors med bland annat flera nya tunnlar.

Dåliga tider

Vid förstatligandet var järnvägen konkursmässig och även under SJ-tiden har hoten mot banan varit många. Industrier längs banan har lagts ned och passagerarunderlaget minskat. Den har dock alltid fungerat som "reservbana" för stambanan mellan Ånge och Långsele, vilket säkert bidragit till dess fortlevnad. Persontrafiken under 1980- och 90-talen inskränkte sig till några få tåg från Stockholm till Sundsvall-Härnösand som gick vidare till Långsele. Därefter skars den ner ytterligare till på sin höjd något enstaka X2000-tåg Stockholm-Sundsvall som fortsatt till Härnösand.

Uppsving och modernisering

I och med tillkomsten av Botniabanan fick Ådalsbanan ett nytt liv som viktig förbindelse mellan Botnia- och Ostkustbanorna. För att klara denna nya rollen investerades stora pengar i upprustning, linjerätningar och ökad kapacitet på sträckan Sundsvall-Västeraspby. Arbetet kom igång för fullt under 2006-07 och under byggtiden saknades persontrafik helt. Man valde att bygga två sträckor helt ny järnväg; Härnösand-Veda och Bollstabruk-Västeraspby med sex respektive två tunnlar med sammanlagd längd av 14 kilometer. Den längsta tunneln är den 4 ½ km långa Kroksbergstunneln mellan Härnösand och Veda. I övrigt har befintlig linjedragning behållits men man har byggt flera nya mötesstationer.

I likhet med Botniabanan har den upprustade delen av Ådalsbanan fått trafikeringssystemet ERTMS, något som bidrog till att trafikstarten fick skjutas upp i flera omgångar. I juli 2012 kom den första ordinarie persontrafiken igång i form av ett nattåg mot övre Norrland. Den regionala tågtrafiken startade en månad senare.

Även delen Västeraspby-Långsele som länge varit i dåligt skick rustas upp. Under 2022 byttes spåret och 2024 ska bytet av kontaktledning vara klart. Hastigheten på den krokiga bandelen kommer dock även i fortsättningen vara max 80 km/h.

Ett godståg vid Gårdnäs på sträckan Västeraspby-Långsele den 18 juni 2013. Td-loket som går främst är utrustat med signalsystemet ERTMS och kan därför trafikera även den moderniserade sträckan Sundsvall-Västeraspby. Foto Martin Oscarsson.

Trafik

Ingen persontrafik Västeraspby-Långsele. Sundsvall-Västeraspby trafikeras av tågen till/från Botniabanan. Den regionala tågtrafiken Sundsvall-Umeå ingår i trafiksystemet Norrtåg. Nya motorvagnståg typ X62 används. Dessutom tillkommer SJ:s snabbtåg Stockholm-Umeå, som vanligtvis körs med X55-tåg, och nattågen till övre Norrland som körs av Vy.

Green Cargo kör godståg från bl a pappersbruket i Dynäs söder om Bollstabruk. På sträckan Sundsvall-Timrå tillkommer trafik till Tunadal samt Hector Rails transporter av skogsråvara till Östrands massafabrik. Vid trafikstörningar och banarbeten på stambanan mellan Ånge och Långsele trafikeras hela banan med betydligt intensivare godstrafik.

Norrtåg-motorvagnar vid Sundsvall C. Foto 2015, Markus Tellerup.

Beskrivning

Järnvägen norrut från Sundsvall C (Suc, 0 km/km 347) är till en början gemensam för Ådalsbanan och Norrländska tvärbanan. Tågen går här i stort sett rakt genom centrala staden med åtskilliga vägkorsningar. Ett stycke efter hållplatsen Sundsvalls västra (Suv, 1 km/km 348) delar banorna på sig. Ådalsbanan gör en kraftig sväng förbi Selånger (5 km) och ut mot kusten igen.

Sträckan mellan Sundsvall och Härnösand är synnerligen krokig - exempelvis är avståndet fågelvägen mellan Sundsvall C och Timrå omkring en mil, medan järnvägen är dubbelt så lång. Vid Birsta (Bia, 11 km/km 358) finns en ny mötesstation. I närheten ligger ett stort köpcentrum med samma namn. Ute vid bukten gör banan ett par nya skarpa svängar. Från Skönvik (Skk, 17 km/km 364) går ett långt sidospår längs vattnet söderut via Johannedal (Jhl) och Fillan (Fil) till Tunadal (Tud) i norra Sundsvall. I Tunadal finns bland annat hamn och sågverk. Det 8 kilometer långa spåret trafikeras med vagnuttagning (eller spärrfärd som det numera heter) från Timrå. Östrand (19 km) i södra Timrå är även namnet på ortens stora massafabrik som alstrar en del järnvägstransporter. Efter att ha passerat igenom fabriksområdet stannar tåget vid Timrå (Trå, 20 km/km 367) station. Stationen har utsikt över en flik av Bottenhavet som heter Klingerfjärden.

X62 001 som tåg Sundsvall-Umeå anländer till Timrå. I bakgru