35,2
m273
ton7200
kW75
km/hFakta
- Status: Utgångna
- Typ: Ellok
- Axelföljd: 1'D+D1' (Dm), 1'D+D+D1' (Dm3)
- Längd: 25100 mm (Dm), 35250 mm (Dm3)
- Tjänstevikt: 190 ton (Dm), 273,2 ton (Dm3)
- Max axellast: 20 ton
- Effekt: 4 x 1200 = 4800 kW (Dm), 6 x 1200 = 7200 kW (Dm3)
- Startdragkraft: 520 kN (Dm), 940 kN (Dm3)
- Hastighet: 75 km/h
- Tillverkare: Asea
- Byggår: 1953, 1956, 1957, 1960-1971
- Byggt antal: 20x2 som Dm, 19x3 som Dm3
- Ursprunglig nummerserie: 834-845, 942-957, 968-986, 1201-1250
- Tillhörde: SJ, Malmtrafik i Kiruna AB
Namn
(Listan upptar bara de lok som fick namn)- 974-983-975: Malte
- 1201-1231-1202: Kunigunda
- 1205-1235-1206: Sigrid
- 1207-1232-1208: Sofia
- 1209-1234-1210: Viktor
- 1211-1236-1212: Konsuln
- 1213-1237-1214: Johan
- 1215-1245-1216: Josefina
- 1217-1238-1218: Hermelin
- 1219-1239-1220: Dennewitz
- 1223-1241-1224: Baron
- 1225-1242-1226: Alliansen
- 1227-1243-1228: Kapten
- 1229-1244-1230: Rektorn
- 1246-1247-1248: Oscar
Det delade malmtågsloket
På Malmbanan Luleå-Narvik började Of-loken som drog malmtågen bli gamla under 1950-talet. I samband med att Da-loket togs fram beställde SJ därför även en tvådelad variant med axelföljden 1'D+D1' och littera Dm. Varje lokdel var uppbyggd som ett Da-lok men hade ett extra drivhjul och förarhytt i bara ena änden.
Den första serien av 6 lok (12 lokhalvor) sattes i trafik 1953, följd av 8 lok (16 lokhalvor) 1956 och 1957.
Norsk motsvarighet - El12
Eftersom Malmbanans västligaste del (Ofotbanen) tillhör Norge fick Dm-loken en norsk motsvarighet, El12. Fyra El12-lok byggdes till NSB 1954-1957.
Mellandelar
Under 1960-talet levererades ytterligare 25 Dm-lok (50 lokhalvor). Ett Dm-lok kunde dra tåg med en vikt upp till 3400 ton. För att höja kapaciteten ytterligare byggdes därför 1960-1970 mellandelar till 19 av Dm-loken så att tågvikten kunde höjas till 5200 ton. Mellandelarna byggdes som en vanlig lokdel men utan hytt och löpaxel. De fick littera Dm3 och kopplades ihop permanent med Dm-loken. Dm3 kom i dagligt tal att bli beteckningen på de tredelade loken som helhet och inte bara mellandelarna, även om änddelarna fortfarande formellt hade littera Dm.
Den senare serien av lok fick en ny typ av motorer och hade en tjockare ram så att de blev tyngre och därmed kunde dra mer. De tidigare loken byggdes senare om med samma motortyp.
Modernisering
Från 1979 och en bit in på 1980-talet moderniserades de flesta av loken genom att hyttdörrarna flyttades och strålkastarna byttes ut mot mindre Marchal-strålkastare. Några lok förblev dock i originalutförandet.
Flyttade söderut
Dm- och Dm3-loken användes i samma omlopp på Malmbanan. När rationaliseringar minskade antalet tåg på 1980-talet flyttades de flesta av de 20 Dm-loken utan mellandel söderut till Bergslagsområdet. Där drog de godståg på bland annat linjen Gävle-Borlänge fram till början av 1990-talet då loken slopades.
Ny ägare
Dm3-loken fortsatte att göra tjänst på Malmbanan men hos Malmtrafik i Kiruna AB (MTAB) som tagit över malmtrafiken från SJ 1997. Loken målades om i blått och gavs namn efter olika gruvor (se lista). Under 1990-talet moderniserades också loken ytterligare genom förbättrade förarhytter och ombyggnad av de mekaniska och elektriska systemen.
Museilok
2004 skänkte MTAB Dm3 976-977-978, som då fortfarande hade brun färgsättning, till Norrbottens Järnvägsmuseum som även har ett El12-lok i sina samlingar.
Slopning
De sista Dm3-loken togs ur trafik 2013 efter att ha fungerat som reserv den sista tiden. Sveriges Järnvägsmuseum (numera Järnvägsmuseet) fick hösten 2013 överta Dm3 1246-1247-1248 och två Dm3-lok har alltså blivit bevarade.
Mer om loktypen
- Tore Nordin m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Lok och vagnar, diverse årgångar, Stenvalls förlag
- Ritning på Dm3, tidningen Allt om Hobby 8/1980
Andra länkar:
- Svenska-lok.se