Lokguide - Ellok Bk - järnväg.net

Annons

Trainplanet - boka din nästa tågresa hos oss

Tidigare littera: O 1939-1948

GDJ O 401 1943. Foto Järnvägsmuseet.

12,7

70,8

ton

1840

80

km/h

Fakta

Status: Utgången
Typ: Ellok
Axelföljd: Bo'Bo'
Längd: 12700 mm
Tjänstevikt: 70,8/73,2 ton
Max axellast: 17,7/18,3 ton
Effekt: 1840 kW
Hastighet: 80 km/h
Tillverkare: Asea
Byggår: 1939-1940, 1943-1945
Byggt antal: 21
Ursprunglig nummerserie: 210-224 (BJ), 401-406 (GDJ)
Tillhörde: BJ, GDJ, SJ

Bergslagsbanans godstågslok

Bergslagernas Järnvägar (BJ) började i slutet av 1930-talet elektrifiera sin huvudlinje Göteborg-Falun. Nya ellok behövdes och BJ beställde åtta boggielok littera O av Asea. Vid denna tid dominerade fortfarande koppelstångsloken och beställningen får därför ses som modig, speciellt med tanke på att SJ:s Ha-lok som byggts några år tidigare inte visat sig vara särskilt lyckade.

Ny slirningskontroll

Utvecklingen gick dock snabbt framåt och Asea lyckades konstruera ett boggielok som för första gången blev en allvarlig utmanare till koppelstångsloken. O-loken blev speciellt berömda för sitt reglersystem som gjorde att loken blev ovanligt starka för sin storlek. Motorströmmen kunde regleras i ett så stort antal steg - upp till 58 stycken - att hastigheten nästan kunde ställas in steglöst (en helt steglös reglering uppnåddes först med Rc-loken).

O-loken blev speciellt berömda för sitt reglersystem som gjorde att loken blev ovanligt starka för sin storlek

En annan finess med O-loken var slirningskontrollen. Boggielokens benägenhet att slira vid hög belastning hade dittills varit en stor stötesten, något som Ha-loken var ett exempel på. Om dessa lok började slira kopplades motorströmmen automatiskt ur för att häva slirningen och lokföraren fick sedan själv åter öka pådraget. Proceduren ledde förstås till att loket (och resten av tåget) tappade fart. I O-loken kopplades strömmen ned bara så mycket att slirningen upphörde och därefter skedde återuppkopplingen automatiskt.

Bild: BJ O 210 med godståg i Köpmannebro 1939

BJ O 210 med tåg bestående av Ib-vagnar i Köpmannebro på banan Göteborg-Kil 1939. Vagnarna som tillverkades i Belgien skulle säljas till Kina men på grund av andra världskrigets utbrott förhindrades exporten och istället hamnade en del av vagnarna i Sverige. BJ och GDJ köpte 1939 114 vagnar av denna typen. Foto Birger Ekelid/Järnvägsmuseet.

Avsedda för godståg

Åtta O-lok levererades till BJ 1939-1940. Dessa lok hade nitade korgar av aluminium för att få ner vikten på loken så mycket som möjligt. Ett lågt axeltryck krävdes nämligen på Dalslands Järnväg (DJ) där loken också användes.

O-loken hade en högsta hastighet på 80 km/h och var avsedda för godståg. Till de snabbare persontågen beställde BJ och DJ koppelstångsdrivna D-lok eftersom man ännu inte litade på boggielokens gångegenskaper i högre hastigheter.

Designmässigt var O-loken inte speciellt nydanande utan påminde mycket om D-loken. Den övre delen av fronten lutade dock lite bakåt vilket gjorde utseendet lite mer strömlinjeformat. Loken fick en färgsättning i två röda nyanser och ljusgrått underrede.

Ytterligare lok och trafiksamarbete

1943-1945 levererades ytterligare tretton O-lok, nu med svetsade stålkorgar. Loken blev därför något tyngre. Sju av loken köptes av BJ och de resterande sex loken gick till Gävle-Dala Järnväg (GDJ). BJ och GDJ hade sedan tidigare ett nära samarbete genom Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle (GDG) och på 1940-talet anslöt sig även DJ till detta. O-loken fick en gemensam GDG-märkning i fronterna men tillhörde även i fortsättningen respektive bolag.

GDJ-loken fick extra stora sandboxar. På sträckan Falun-Storvik kunde de kraftiga stigningarna vara en utmaning för tågen speciellt under höstarna och det gick åt en del sand när spåret var halt.

Annons

SJ tar över loken

1948 förstatligades bolagen inom GDG och SJ tog över O-loken. De fick litterat Bk och numren 730-750 och målades om i SJ:s bruna färg. De fortsatte att främst tjänstgöra på BJ:s och GDJ:s gamla sträckor Göteborg-Kil, Kil-Ställdalen och Ställdalen-Gävle. Loken sågs dock som särlingar och i början av 1970-talet började SJ slopa dem. De sista loken togs ur trafik 1974. Ett lok, Bk 734, återställdes till privatbaneutförandet som O 214 och blev museilok hos Sveriges Järnvägsmuseum (nu Järnvägsmuseet).

En lyckad konstruktion

Jämfört med de tidiga H-loken var Bk-loken en lyckad konstruktion. De lade grunden för den utveckling som skulle leda fram till bl a Bt- och Ra-loken och som en gång för alla skulle göra koppelstångsloken omoderna.