Gammelstad-Karlsvikshyttan

Vid Norrbottens Järnvägsmuseum i Karlsvikshyttan finns stationshuset från Koskullskulle bevarat. Längre bort skymtar även ett ställverkshus från Svartön i Luleå. Till höger ser man bland annat ånglok av typerna E2 och B. Foto 2025, Frederik Tellerup.

Fakta

• Trafik: Museitrafik, viss godstrafik
• Spårvidd: 1435 mm
• Längd: 5 ½ km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: 20 ton
• Elektrifierad: Nej
• Fjärrblockering: Nej
• ATC: Nej
• Trafikeringssystem: Trafikeras som sidospår/växling
• Hastighet: Upp till 30 km/h

Historia

När Malmbanan varit i drift ett tag framfördes idén att förädla en del av malmen i en masugn i Luleå istället för att skeppa ut allt via Luleå hamn. Som bränsle skulle avfall från sågverken i närheten - i form av träkol - användas. För transporterna av både malmen och träkolen ut till det nya järnverket i Karlsvik vid Notviken anlades Gammelstad-Karlsvikshyttans Järnväg (GKJ).

Järnverket i Karlsvik ca 1910. Foto Järnvägsmuseet.

Järnverk

Banan skulle inte användas för reguljär persontrafik och har heller aldrig haft det. Järnverket uppfördes 1905-06 och järnvägen byggdes samtidigt. GKJ var ett enskilt bolag, men trafiken sköttes av SJ i samverkan med trafiken på Malmbanan. När denna elektrifierats ut till Svartön 1922 blev det opraktiskt att använda ånglok på banan till Karlsvikshyttan varför även denna elektrifierades 1923.

Konjunkturen för tackjärn avtog vilket gjorde att Luleå järnverk slutligen stängdes 1925. I slutet av 20-talet revs hela anläggningen. (Senare byggdes Luleås andra järnverk - Norrbottens Järnverk, sedermera SSAB, på Svartön). På Karlsviksudden fanns ännu en del träindustrier och dessa liksom järnvägen togs över av Svenska Cellulosa AB - SCA. Detta räckte dock inte för att upprätthålla trafiken på banan utan denna ställdes in 1931. 1939 revs kontaktledningen.

Stationen i Gammelstad ca 1930. Foto Järnvägsmuseet.

Viktig nazitysk transportled

Järnvägen kom nämligen att spela en stor roll i transiteringen av tyska trupper och förnödenheter

Efter ett tioårigt trafikuppehåll blommade banan upp igen under andra världskriget, möjligen av mindre hedersamma skäl. Järnvägen kom nämligen att spela en stor roll i transiteringen av tyska trupper och förnödenheter. Vägen längs svenska Östersjökusten via Luleå till Nordnorge var en betydligt säkrare transportled för den tyska krigsmakten än de osäkra nordatlantiska vattnen. Efter krigets slut användes järnvägen istället för transport av krigsfångar. En anledning till att just GKJ utnyttjades till dessa transporter var att man här lätt kunde bedriva verksamheten utan insyn från allmänheten.

Efter kriget återupptogs timmertransporterna till Karlshäll och en ny elektrifiering diskuterades. Detta genomfördes inte utan istället fick banan förfalla och den sista transporten gick 1954. Formellt lades Gammelstad-Karlsvikshyttans Järnväg ned 1956. Spårets bortersta del ut till Karlsvik revs upp.

Ny karriär som industrispår

Under 60-talet fick banan en ny framtid igen i samband med att Luleå kommun planerade nya industriområden i Storheden. På grund av detta och nya vägbyggen lades banan om till stor del. Trafiken på den "nya" banan startade 1967. Järnvägen klassades nu som kommunalt industrispår. Flera industrier som använde järnvägen lades dock snart ner varför banans framtid åter var osäker.

Utfarten mot Gammelstad i Karlsvik 2025. En semafor (en äldre typ av signal) visar stopp. Foto Frederik Tellerup.

En tredje karriär som museijärnväg

1982 bildades föreningen Malmbanans Vänner. 1984-1985 lade man tillbaka spåret på den upprivna sträckan till Karlsvik och i slutet av 1980-talet kunde även ett järnvägsmuseum öppna i Karlsvik. Sedan dess har föreningen vanligtvis kört museitåg Karlsvik-Gammelstad sommartid och tidvis har man även anordnat resor på andra banor.

Ett av trafikfordonen hos Malmbanans Vänner/Norrbottens Järnvägsmuseum är Y1 1359 som har kvar sin färgsättning från tiden hos Inlandsbanan. Foto 2025, Frederik Tellerup.

Trafik

Linjen disponeras av Malmbanans Vänner som brukar köra museitåg på banan sommartid. Även Norrbottens Järnvägsmuseum, som föreningen driver, har öppet sommartid.

Annons

Karlsvikshyttan eller Koskullskulle? Platsen är Karlsvikshyttan men stationshuset kommer från Koskullskulle som ligger strax utanför Gällivare. Huset flyttades i mitten av 1980-talet till Karlsvikshyttan. Foto 2025, Frederik Tellerup.

Beskrivning

Banan startar söderut från Gammelstad (Gst, 0 km) station längs Malmbanan strax norr om Luleå. Hösten 2003 öppnades en ny kombiterminal för omlastning av containrar och långtradarsläp i Gammelstad - anslutningsspåren dit utgår från spåret mot Karlsvik. Linjen går parallellt med Malmbanan en bit innan det viker av mot söder.

Vid industriområdet Storheden (2 km) finns en bangård liksom en hållplats för museitrafiken. Sedan är vi inne på den nya sträckning som spåret fick på 1960-talet. Industriområdet "Storheden II" med ännu en bangård passeras varpå spåret svänger österut och passerar under E4:an.

Norrbottens Järnvägsmuseum i Karlsvik 2025. Museet består förutom av entrébyggnaden av två stora hallar och ett uteområde. Foto Frederik Tellerup.

Sedan delar sig banan och tidigare fortsatte ett spår till Karlshäll (4 km). I Karlshäll fanns två stora magasin som ursprungligen användes för lagring av trämassa. Efter att Malmbanans Vänner bildats använde föreningen magasinen för uppställning av museifordon. 2016 totalförstördes magasinen i en brand och ett flertal fordon gick till spillo.

Museitrafiken fortsätter på det återuppbyggda spåret som svänger söderut ned till Karlsvikshyttan (5 ½ km). Här finns ett stationshus som föreningen flyttat från Koskullskulle station och här ligger även Norrbottens Järnvägsmuseum som Malmbanans Vänner driver. Museet är ett av de största järnvägmuseerna i Sverige (förutom Järnvägsmuseet i Gävle) och har ett stort antal fordon speciellt med anknytning till Malmbanan och norra Sverige. Många av dem är unika. Här finns till exempel malmtågsloket Dm3, flera tidiga ellok som Oa och Z, snöslungor och omformarvagnar. 

Lok och vagnar i Norrbottens Järnvägsmuseum 2025. Många av fordonen på museet har ett förflutet från Malmbanan eller andra banor i närheten. På bilden kan man se bland annat ett Ma-ånglok, ett Hg-ellok och personvagn nummer 1 från Sveriges & Norges Järnväg. Foto Frederik Tellerup.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- E Bertil Persson: Gammelstad-Karlsvikshyttans Järnväg, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 32, 1983
- Malmbanans Vänner/Norrbottens järnvägsmuseum