8,8
m20
ton120
kW55
km/hFakta
- Status: Enstaka i trafik
- Typ: Dieselhydraulisk lokomotor
- Axelföljd: B
- Längd: 8800 mm
- Tjänstevikt: 20 ton
- Max axellast: 10 ton
- Effekt: 120 kW
- Startdragkraft: 65 kN
- Bromsvikt P: 15 ton
- Dynamisk vikt: 18/20 ton (beroende på variant)
- Hastighet: 55 km/h
- Tillverkare: Kockums, Kalmar Verkstads AB m fl
- Byggår: 1951-1961
- Byggt antal: 123 (Z43 till SJ), 1 (Z4 till MLJ)
- Ursprunglig nummerserie: 198-225, 287-306, 332-341, 422-486 (SJ Z43), 10 (MLJ)
- Tillhörde: SJ, MLJ
- Tillhör: Svensk Tågkraft, Netrail, DVVJ
Standardiserad lokomotor med tre varianter
Med Z43 fick SJ en standardiserad lokomotor. Eftersom loken tillverkades under ett decennium uppstod ändå flera varianter. Den första serien på 48 lokomotorer tillverkades 1951-1953 av Kockums i Malmö. De hade liksom efterföljande serier hytten mitt på loket och Scania Vabis-motor (D812). Ursprungligen var litterat Z4, men detta ändrades 1956 till Z43.
Både strömlinjeformat och kantigt utseende
Kockums tillverkade 1954 även en andra serie på tio lokomotorer (nummer 332-341), lika de första men med ett lite modernare och mer strömlinjeformat utseende. Beställningen på den tredje och största serien av Z43-lok gick däremot till Kalmar Verkstad som byggde 65 lok 1958-1961 (nummer 422-486). Utseendet förändrades lite och strålkastarna placerades högre upp men annars följdes samma grundkonstruktion.
Föregångaren Z49
En föregångare till Z43 var, trots litterat, Z49 (ursprungligen littera Zs/Z4/Z5) som tillverkades i totalt 43 exemplar under 1940-talet av Kalmar Verkstad och Kockums i Malmö (flera andra lok fick dock samma littera). Z49 hade stora likheter med Z43 och den viktigaste skillnaden låg i växellådan - Z43 fick en växellåda med två lägen där den högsta hastigheten var 25 respektive 55 km/h. Z49 hade en hastighet på max 42 km/h.
Inte bara växling
Lokomotorerna sattes in i växling och även lättare godstrafik. En del av den tredje generationens Z43-lok hade multipelutrustning så att två lok kunde köras tillsammans och därmed även dra lite tyngre tåg.
De första lokomotorerna fick en rödbrun färg medan de nyare Z43-loken målades i klar orange med gröna ovansidor (se bild på Z43 429 nedan). Senare målades många lok om i SJ:s vanliga färgsättning i orange med mörkgrå ovansidor.
Lok hos MLJ
Malmö-Limhamns Järnväg (MLJ) skaffade 1952 också en Z4 av den första typen. Den fick numret 10 och användes till slutet av 1980-talet.
Tjänstefordon
I början av 1980-talet överfördes en del Z43 till SJ:s tjänstefordonspark och fick då littera Qaz. Några av dessa hamnade hos Banverket (som bildades 1988) och fick där benämningen DAL (förkortning för dieselarbetslok). Resten av SJ:s lok slopades eller såldes efter hand. Idag har SJ inte kvar några lok utan de enstaka lok som ännu används finns hos privata bolag eller verkstäder. En del lokomotorer slutade sina dagar som industrilok.
Flera lok har blivit museilok, bl a hos Föreningen Sörmlands Veteranjärnväg och Nässjö Järnvägsmuseum.
Utgångna varianter/färgsättningar
Mer om loktypen
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
- Malte Ljunggren: 100 år på spår - Kalmar, bok utgiven av SJK Förlag 2002
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Lok och vagnar, diverse årgångar, Stenvalls förlag
Andra länkar:
- Svenska-lok.se