Taxinge Näsby-Läggesta-Mariefred, Åkers Styckebruk-Grundbro m fl

Östra Södermanlands Järnväg Taxinge-Näsby-Läggesta, Läggesta-Mariefred

Åkers styckebruk-Grundbro
Folkesta-Nybybruk

Ångtåg på Östra Södermanlands Järnväg i Mariefred 1996. Foto Frederik Tellerup.

Fakta

• Trafik: Museitrafik Taxinge-Näsby-Läggesta-Mariefred, godstrafik Folkesta-Nybybruk, ingen trafik Åkers styckebruk-Grundbro
• Öppnad: 1895
• Spårvidd: 600 mm (Taxinge-Näsby-Läggesta-Mariefred - ombyggd från 1435 mm), 1435 mm (Folkesta-Nybybruk och Åkers styckebruk-Grundbro)
• Längd: Taxinge-Näsby-Läggesta 7 ½ km, Läggesta-Mariefred 3 ½ km, Åkers styckebruk-Grundbro 6 km, Folkesta-Nybybruk 4 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: 8 ton Taxinge-Näsby-Läggesta-Mariefred, C2 - 20 ton Folkesta-Nybybruk
• Elektrifierad: Grundbro-Åkers styckebruk
• Fjärrblockering: Nej
• ATC: Nej
• Trafikeringssystem: SÄO Taxinge-Näsby-Läggesta-Mariefred, System S Folkesta-Nybybruk
• Hastighet: Upp till 25 km/h Taxinge-Näsby-Läggesta-Mariefred, upp till 30 km/h Folkesta-Nybybruk

Historia

Den tidigare huvudlinjen Norra Södermanlands Järnväg (NrSlJ) mellan Södertälje och Eskilstuna ersattes av Svealandsbanan på 1990-talet. De fyra korta bandelar som beskrivs på den här sidan är alla rester av NrSlJ och har gått skilda öden till mötes.

Eskilstunas andra järnväg

NrSlJ:s huvudlinje liksom alla sidobanor öppnades för trafik 1895 och kom således till relativt sent. En orsak till detta var att Eskilstuna genom OFWJ (se Kolbäck-Oxelösund) redan hade järnvägsförbindelser med omvärlden. En annan var att både Eskilstuna, Strängnäs och Mariefred hade ganska god anknytning till bland annat Stockholm tack vare den livaktiga ångbåtstrafiken på Mälaren.

Huvudlinjen sträckte sig mellan Saltskog (nära Södertälje) på Västra stambanan till Eskilstuna. Linjen gick sydligare än dagens Svealandsbana - inte via Strängnäs utan via Åkers styckebruk, Stålboga, Eklången, Ärla och Hällberga. Sidolinjer byggdes mellan Läggesta och Mariefred samt mellan Åkers styckebruk och Strängnäs. NrSlJ togs över av SJ 1931. Fem år senare elektrifierades huvuddelen av NrSlJ:s bannät, dock inte banan till Nybybruk.

TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds Järnvägar) stod för en del av trafiken efter förstatligandet trots att banan som sådan aldrig tillhört bolaget. Under den senare delen av banans livstid användes bland annat TGOJ:s Bt-lok som dragkraft i persontågen, ofta med ett lok i vardera änden av tåget.

Ett för tiden typiskt tåg mellan Stockholm och Eskilstuna: TGOJ Bt 303 och 310 i vardera änden av ett tåg på dåvarande Södertälje södra (nuvarande Södertälje hamn). Foto den 26 juli 1989, Johan Winegård.

Även Rapidloken har gjort tjänst på Eskilstunabanan. Här Ra 994 med ett persontåg vid Taxinge-Näsby 1981. Foto Jörgen Larsson.

Från Eskilstuna till Mälaren

Från Eskilstuna sträckte sig NrSlJ åtta kilometer vidare till Nybybruk i Torshälla. Väster om Eskilstuna byggdes NrSlJ:s spår parallellt med OFWJ:s linje mot Rekarne (-Kolbäck/Valskog) innan det svängde av mot Nybybruk vid Hällbybrunn. 1899 förlängdes banan med tre kilometer från Nybybruk till Mälarbaden. Denna förlängning lades dock ner helt redan 1933 liksom persontrafiken på sträckan Eskilstuna-Nybybruk. Den kvarvarande godstrafiken togs över 1936 av TGOJ. På 1990-talet ersattes gamla NrSlJ mellan Södertälje och Eskilstuna av den nya Svealandsbanan medan spåret till Nybybruk är kvar i sin ursprungliga sträckning.

Åkers styckebruk-Strängnäs

Den gamla stiftsstaden Strängnäs förbands således med en 15 kilometer lång sidolinje från Åkers styckebruk. Under ett halvårs tid 1895 trafikerades sträckan Saltskog-Strängnäs med direkta tåg, dessa bandelar öppnades nämligen något före sträckan Åkers styckebruk-Eskilstuna. Men efter det har linjen fungerat som sidolinje med anslutande tågtrafik till huvudlinjen. Efter elektrifieringen 1936 användes till stor del elektriska motorvagnar och rälsbussar, så småningom SJ:s typ X16 och TGOJ:s X21. Persontrafiken lades ned i oktober 1983 och godstrafiken 1991.

Medan Svealandsbanan byggdes var godstrafiken till Åkers styckebruk periodvis nedlagd men under ett års tid 1995-96 sköttes den via en provisorisk anslutning mellan den nya och den gamla banan. När Svealandsbanan så invigdes 1997 hade den gamla sidobanan vänts "upp och ner". Åkers styckebruk var nu ändpunkt på godsspåret som hade anslutits till Svealandsbanan vid Grundbro. Förutom en kilometer närmast Grundbro användes den gamla banan. Svealandsbanans sträckning från Grundbro till Strängnäs är också i princip densamma som den gamla sidobanans.

Läggesta-Mariefred

Museijärnväg med två spårvidder - nu historia

När ÖSlJ tog över sträckan Läggesta - Taxinge-Näsby blev man ensamma om att bedriva museitågstrafik på två olika spårvidder. Föreningen har dock nu byggt om även Taxingespåret till smalspår. På bilden ovan från Läggesta står Y7 1163 och inväntar avgång på normalspåret mot Taxinge-Näsby, medan lok 8 "Emsfors" i bakgrunden står på 600 mm-spåret med tåg mot Mariefred. I bakgrunden Svealandsbanans viadukt. Foto sommaren 2004.

Tågen mot Mariefred och Taxinge Näsby avgick oftast samtidigt från Läggesta med parallellkörning ett stycke.

Mariefred ligger på norra sidan om Gripsholmsviken medan NrSlJ här följde den södra stranden. En knappt fyra kilometer lång sidobana byggdes från Läggesta längs vikens norra sida ut till Mariefred. Precis som banan till Strängnäs elektrifierades den 1936 men här lades all trafik ned redan 1964. Sträckan har sedan blivit känd som Sveriges första museijärnväg. Syftet var och är att bevara och visa upp materielen från Sveriges järnvägar med 600 mm spårvidd - sju sådana med persontrafik har funnits: Anneberg-Ormaryd Järnväg, Helsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg, Jönköping-Gripenbergs Järnväg, Kosta Järnväg, Munkedals Järnväg, Nättraby-Alnaryd-Eringsboda Järnväg samt Stavsjö Järnväg.

Projektet har rötter redan i bildandet av Svenska Järnvägsklubben (SJK) år 1958, då ett av målen var att starta en museijärnväg med spårvidden 600 mm. Ingen av de ovan nämnda 600 mm-banorna fanns då kvar, men en hel del fordon fanns bevarade. Östra Södermanlands Järnväg (ÖSlJ) uppstod från början som en del av SJK och man inledde sin verksamhet på ett spår vid Lina tegelbruk i Södertälje. När SJ lagt ner linjen Läggesta-Mariefred lyckades man ordna ett övertagande av banan samt stationshus och lokstall i Mariefred. Elledningarna monterades bort och banan byggdes om till 600 mm spårvidd. I juli 1966 började man trafikera banan med lok och vagnar som flyttats från Lina. Den officiella invigningen ägde dock rum först 1968.

ÖSlJ:s Läggestastation hette först Läggesta östra som nåddes efter en promenad på ca 400 meter österut från SJ-stationen. För att komma ifrån detta anlades en ny station vid namn Läggesta södra söder om SJ:s station. Detta krävde att en ny ingångslinje anlades med bland annat en bro över SJ-linjen mot Södertälje. Detta arbete stod klart 1974. Lösningen levde kvar fram till byggandet av Svealandsbanan då det visade sig att dess betongviadukt skulle komma att sträcka sig rakt över Läggesta södra. Lösningen den här gången blev att ÖSlJ övertog den gamla SJ-stationen och anlade en smalspårsbangård där.

Taxinge-Näsby - Läggesta

Den gamla järnvägen mellan Södertälje och Eskilstuna är idag till stor del uppriven. Bland annat de dryga 7 kilometerna från Taxinge till Läggesta fanns dock kvar intakt 1999 när ÖSlJ inledde trafik med en normalspårig rälsbuss typ Y7 på sträckan. Det fortsatte man med fram till 2008 och man var då den enda museijärnvägen med trafik på två olika spårvidder, en attraktion i sig kan tyckas. Föreningen beslutade ändå att även bygga om Taxingelinjen till 600 mm smalspår. Detta ovanliga arbete bar frukt i slutet av maj 2011 då man kunde inviga den nyombyggda linjen och inleda första säsongen av genomgående trafik med smalspårståg på hela sträckan Taxinge-Näsby - Mariefred.

Östra Södermanlands Järnväg lok 3 "Dylta" och Gripsholms slott i Mariefred 2004. Foto Markus Tellerup.

Trafik

Läggesta-Mariefred och Läggesta - Taxinge-Näsby trafikeras av museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg sommartid. I trafiken används delar av den omfattande samlingen lok och vagnar från Sveriges 600 mm-banor som föreningen under åren förvärvat.

F