I banguiden används en del begrepp som kanske inte alltid är självklara. Här hittar du förklaringar till dessa. Förklaringar till symbolerna i kartorna hittar du här.
Fakta (på banornas sidor)
I cirklarna ovanför faktarutan presenteras banans längd, trafikeringssystem och högsta hastighet (om hastigheten för banan varierar mycket anges den som kan anses vara representativ för banan som helhet). Cirklarna kan saknas för banor utan trafik.
I faktarutan finns följande information (för museibanor och banor utan trafik som t ex dressinbanor kan STAX, trafikeringssystem och hastighet saknas):
Trafik
Om banan används för persontrafik, godstrafik, museitrafik, dressincykling eller inte trafikeras.
Öppnad
När banan öppnades för trafik.
Spårvidd
Järnvägens spårvidd i millimeter. De allra flesta banor i Sverige är idag normalspåriga (1435 mm). Läs mer om spår och spårvidd.
Längd
Banans längd i kilometer.
Dubbelspår
Om "ja" anges har hela banan dubbelspår, annars anges bandel.
Fyrspår
Anges bara för de bandelar som har fyrspår.
STAX
Största tillåtna axellast. Ett mått på hur tunga tåg banan tål, något som har betydelse speciellt för godstrafiken. Trafikverket använder kategorier som anges med en bokstav från A till H. En majoritet av banorna i Sverige tillhör kategori D och klarar en axellast på 22,5 ton. Om banan har olika STAX på olika sträckor anges värdet som den största delen av banan har, eller för respektive sträcka. Läs mer om STAX på sidan om spår.
Elektrifierad
Om "ja" anges är hela banan elektrifierad, annars anges bandel. Läs mer om eldrift.
Fjärrblockering
Om "ja" anges har hela banan fjärrblockering, annars anges bandel. Fjärrblockering (fjb) är ett automatiskt system som används för att styra trafiken på en bana. Banan är indelad i olika delar, så kallade blocksträckor. Varje blocksträcka har signaler som styrs av spårledningar, det vill säga svagström som leds genom spåret. När ett tåg passerar kortsluts strömmen och signalerna visar stopp så att inga andra tåg kan köra på samma sträcka. Fjärrblockering finns på en stor del av de svenska järnvägarna och är en del av trafikeringssystem H (se nedan). På de banor där det inte finns fjb sköts trafiken manuellt av tågklarerare. Läs mer om trafikeringssystem.
ATC
Om "ja" anges har hela banan ATC, annars anges bandel. ATC är förkortning för Automatic Train Control och är ett övervakningssystem som via sensorer i spåren och i loken automatiskt stannar ett tåg som kör mot rött ljus, eller saktar ner det om det kör för fort. Finns på de flesta större banor. Några banor har istället det nyare trafikeringssystemet ERTMS, detta anges i så fall. Läs mer om trafikeringssystem.
Trafikeringssystem
För att sköta tågtrafiken på en bana används ett trafikeringssystem. Det finns flera olika system och vilket som används beror bl a på hur omfattande trafiken är på banan. På många banor används system H där fjärrblockering och ATC är viktiga delar. Följande trafikeringssystem används av Trafikverket:
System H (Hinderfrihetskontroll)
System R (Radioblock)
System E2/E3 (ERTMS, European Rail Traffic Management System)
System M (Manuell)
System S (Spärrfärd)
På museibanor används vanligtvis en SÄO (Säkerhetsordning) framtagen av Museibanornas Riksorganisation. Läs mer om trafikeringssystem.
Hastighet
Största tillåtna hastighet på banan. En banas hastighet varierar ofta mellan olika sträckor, precis som på en väg. Här anges hastigheten för den/de sträckor som har högst hastighet på banan, därav tillägget "Upp till XX km/h", eller hastigheten för de olika sträckorna om det är en längre bana. Hastigheten ger en fingervisning om hur snabba tåg som trafikerar banan, speciellt persontåg om banan har persontrafik. Godstågen håller vanligtvis en lägre hastighet med undantag för de snabba posttågen som kör i upp till 160 km/h. Den högsta hastigheten i normal tågtrafik i Sverige är 200 km/h. Observera att hastigheten på en bana tillfälligt kan vara nedsatt på grund av till exempel banarbeten.
Trafikplatser (stationer, hållplatser etc)
Vi utgår i princip från den indelning av trafikplatser som Transportstyrelsen gör. De använder följande definitioner:
Station
Ett särskilt avgränsat område av banan där en tågklarerare närmare kan övervaka tågrörelser och andra verksamheter.
Linjeplats
En plats på linjen (utanför en station) med växel eller rörlig bro. (På en järnväg som trafikeras enligt Museibanornas Riksorganisations [MRO] säkerhetsordning används begreppet Lastplats).
Hållplats
En plats på linjen (utanför en station) utan växel och avsedd för resandes av- och påstigning.
Hållställe
En plats inom en station som är avsedd för resandes av- och påstigning och som också är utmärkt med ett eget namn.
Vi har dessutom valt att använda uttrycken mötesstation (station med mötesspår på enkelspårig linje) och krysstation (station på dubbelspårig linje som har växlar som tillåter tåg att byta mellan upp- och nedspår). Någon skillnad mellan hållplats och hållställe har inte gjorts i banbeskrivningarna utan "hållplats" har använts över lag.
Alla existerande stationer och hållplatser omnämns i banbeskrivningarna. Trafikplatsernas förkortning och avstånd från linjens startpunkt sätts ut inom parentes efter namnet. Exempel: Solna (So, 5 km). Förkortningarna fastställs av Transportstyrelsen. På Wikipedia finns en lista med alla trafikplatser och deras förkortningar.
Trafikplatsernas förkortningar kan ses till exempel på signaler utmed banan och kan alltså vara ett bra sätt att ta reda på var man befinner sig.
Kilometertavlorna längs banan kan dock dels vara beräknade från en annan startpunkt, dels kan de ibland avvika från de verkliga avstånden till följd av till exempel linjeomläggningar. När kilometertavlornas tal avviker från längdangivelserna anges de sist i parentesen. Exempel: Ängelsberg (Äbg, 48 km/km 151).
Många nedlagda stationer/platser finns också nämnda i beskrivningarna. De kan skiljas från trafikplatserna som är i drift genom att de saknar förkortning och inte har fet skrift.
Ibland omnämns även trafikplatser (till exempel bangårdar) som passeras men inte tekniskt är en del av linjen som beskrivs - dessa anges utan fetstil och kilometertal.
Avgränsning och indelning av banor
I banguiden finns alla svenska järnvägar beskrivna, undantaget industrispår och rena spårvägar. Även nedlagda banor som ligger kvar och museijärnvägar finns med (undantaget några få korta industribanor).
I princip har varje bana en egen sida i banguiden. Indelningen utgår från geografi, trafik, historia och Trafikverkets indelning. Många banor har av geografiska och historiska skäl fungerat som en enhet under lång tid, som t ex Fryksdalsbanan, även om Banverket/Trafikverket på senare år infört nya begrepp som t ex Godsstråket genom Skåne som består av flera sträckor. Därför är det i vissa fall svårt att vara helt konsekvent. Mycket långa järnvägar som Inlandsbanan har delats upp på flera sidor. En del kortare bandelar har beskrivits på samma sida.
Oftast nämns även tidigare anslutande men nu nedlagda järnvägar i banskrivningen. De beskrivs endast kortfattat men under rubriken "Mer om banan" finns ofta hänvisningar för den som vill veta mer.
Vem äger och förvaltar järnvägarna?
Nästan alla järnvägar med reguljär trafik ägs och förvaltas av statliga Trafikverket. Museijärnvägar, industribanor och industrispår kan vara privata eller kommunala.
