Ystad-Simrishamn

Österlenbanan

Pågatåg mot Simrishamn i Tomelilla 2014. Tomelilla är en säckstation och här får tågen byta riktning. Foto Frederik Tellerup.

Fakta

• Trafik: Persontrafik, ingen godstrafik
• Öppnad: 1866 (Ystad-Tomelilla), 1882 (Tomelilla-Simrishamn)
• Spårvidd: 1435 mm
• Längd: 46 km, varav Ystad-Tomelilla 19 km och Tomelilla-Simrishamn 27 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: D2 - 22,5 ton
• Elektrifierad: Ja
• Fjärrblockering: Ja
• ATC: Ja
• Trafikeringssystem: H
• Hastighet: Upp till 160 km/h

Historia

Ystad-Simrishamn består av två olika banor som båda delvis har lagts ner: Ystad-Eslövs Järnväg (YEJ) och Malmö-Simrishamns Järnväg (MSJ). Sträckan Ystad-Tomelilla hörde ursprungligen till YEJ och Tomelilla-Simrishamn till MSJ.

YEJ är den äldsta av banorna. Järnvägen Ystad-Eslöv invigdes redan 1866 och var då Ystads enda järnvägsförbindelse. Staden fick ett imponerande stationshus som byggdes med tanke på kontinenttrafiken (som kom igång först på 1970-talet när tågfärjeleden till Polen öppnade). 1874 fick Ystad sin andra järnväg när Malmö-Ystads Järnväg (MYJ) öppnades (se Malmö-Ystad).

Ångspårväg

Även i Tomelilla var YEJ till en början ensam herre på täppan. 1882 stod Simrishamn-Tomelilla Järnväg (med förkortningen CTJ, Simrishamn stavades då Cimbrishamn) färdig och YEJ fick sällskap på stationen. CTJ var en så kallad ångspårväg, vilket betydde att spåren var av klenare typ och trafiken sköttes med ångvagnar. Ångspårvägar var ett billigare alternativ till järnväg och anlades på flera håll i Skåne.

1893 kom även Malmö-Tomelilla Järnväg (MöToJ) till Tomelilla som nu blev en riktig knutpunkt. MöToJ köpte 1896 CTJ och bildade Malmö-Simrishamns Järnväg (MSJ). Den naturliga och rakaste vägen till Simrishamn från Malmö blev därmed MSJ och direkta expresståg kördes på sträckan. Tågen fick namnet "Bornholmsexpressen" eftersom de anslöt till Bornholmsfärjan i Simrishamn.

Leveransfoto av YEJ 13, ett av de amerikanska ånglok som YEJ köpte in 1900. Foto Järnvägsmuseet.

Amerikanska ånglok

Bland banornas rullande materiel kan nämnas de tre tenderånglok som YEJ köpte från USA 1900. Den stora frontlyktan och den högt placerade hytten gav loken en karakteristiskt utseende och smeknamnet "Amerikanare" var givet. Loken visade sig sluka kol och byggdes efter ett par år om med nya ångpannor.

I början av 1940-talet förstatligades både YEJ och MSJ och de amerikanska ångloken fick littera B2 hos SJ. Till en början fortsatte trafiken ungefär som förut. På 1950-talet sattes Y6-rälsbussar in i expresstågen Malmö-Simrishamn som nu gick under namnet "Bornholmspilen".

Nedläggningar

Under 1960-talet blev dock nerdragningarna allt mer kännbara och hösten 1970 lades persontrafiken Malmö-Tomelilla ned. Nu fick resenärerna till Österlen istället åka via Ystad.

Godstrafiken Eslöv-Tomelilla lades ner 1975 och 1981 var det även persontrafikens tur. Den sista godstrafiken på MSJ:s del Staffanstorp-Tomelilla försvann också den och Tomelilla förlorade sin status som järnvägsknut.

Två Y1-motorvagnar stod för persontrafiken på banan under ett antal år. Y1 1303 som tåg 1454 Simrishamn-Ystad möter Y1 1341 som tåg 1363 Ystad-Simrishamn i Köpingebro 8 april 1994. Foto Frederik Tellerup.

SiTY-tåget

Även Ystad-Simrishamn höll på att gå samma öde till mötes. Efter en hel del vånda beslöt dock kommunerna i området att satsa på persontrafiken och 1985 lanserades SiTY-tåget. SiTY var en ordvits som byggde på initialerna i tågets destinationer Simrishamn, Tomelilla och Ystad. Till trafiken avdelades två Y1-motorvagnar. De fick till en början behålla sin orange SJ-färg men målades efter några år om i den vita färg som Länstrafiken Kristianstad hade på sina bussar. I slutet av 1990-talet döptes tågen om till Österlenaren.

Österlentåg T21 100 med godståg i Tomelilla 17 mars 1994. Tåget står på det så kallade Snuggespåret, en rest av banan mot S:t Olof. Foto Frederik Tellerup.

Pionjären Österlentåg

Avregleringen av tågtrafiken i Sverige inleddes 1990 med att privata bolag fick lov att köra godståg på mindre matarbanor. Det nybildade bolaget Österlentåg AB tog 1991 över godstrafiken Köpingebro-Simrishamn från SJ som beslutat sig för att lägga ned trafiken och Simrishamnsbanan blev därmed en av de första järnvägarna i Sverige med godstrafik i privat regi. Bolaget använde en T21 och en T23 som dragkraft i tågen. 1994 gick dock Österlentåg i konkurs. Efter en tid började ett annat bolag, Sydtåg, trafikera banan - och tog även över som entreprenör för persontrafiken - men 2007 gick även detta bolag i konkurs. Efter att sockerbruket i Köpingebro stängt 2006 upphörde även Green Cargos trafik dit och banan saknar sedan dess godstrafik.

En Y1-motorvagn inväntar avgång vid stationen i Simrishamn 2002. I förgrunden ett fundament till en kontaktledningsstolpe - elektrifieringen har påbörjats. Foto Frederik Tellerup.

Elektrifiering och nytt namn

1996 var elektrifieringen av Ystadbanan klar och därmed öppnades möjligheten att elektrifiera även banan till Simrishamn. Länstrafikbolagen i Malmöhus och Kristianstads län slogs vid denna tid samman till Skånetrafiken och det blev därmed naturligt att förlänga Länstrafiken Malmöhus pågatågstrafik till Simrishamn. Förberedelser inför elektrifieringen påbörjades 2001 och under de följande somrarna var banan totalavstängd. Samtidigt som elektrifieringen pågick rustades också banan upp och spårstandarden höjdes i flera omgångar.

Eldriften togs i bruk den 20 september 2003 då banan återinvigdes. I samband med invigningen utlystes en namntävling om vad järnvägen Ystad-Simrishamn skulle heta och en överväldigande majoritet röstade på "Österlenbanan". De två före detta privatbanorna MSJ och YEJ är nu alltså enade under detta namn.

Upprustningen av banan har fortsatt och i november 2019 började banan fjärrstyras. Ett nytt mötesspår byggdes i Gärsnäs 2022.

Hit men inte längre - pågatåg i Simrishamn 2014. Vid stationen kan man byta till buss. Foto Frederik Tellerup.

Trafik

Persontrafiken på banan är en del av Skånetrafikens Pågatågstrafik och körs numera med X61-motorvagnar. Tågen går direkt Malmö-Ystad-Simrishamn. Turtätheten har ökat kraftigt sedan elektrifieringen.

Någon godstrafik förekommer inte längre på banan sedan sockerbruket i Köpingebro lade ned produktionen 2006.

Tåg mot Malmö bestående av två X11-motorvagnar ankommer Gärsnäs 2008. Till vänster spåret mot Brösarp. Gärsnäs återfick mötesspåret 2022 så att tågmöten kan ske här. Foto Frederik Tellerup.

Beskrivning

I Ystad (Y, 0 km/km 76 - startpunkt Eslöv) ansluter banan från Malmö. Tack varje tågfärjetrafiken till Polen är Ystad en ganska livlig station för sin storlek. Färjorna transporterar dock bara godsvagnar. I stationshuset, uppfört 1865 efter ritningar av Claes Adelsköld, finns numera ett vandrarhem. Persontågen till Simrishamn brukade fram till elektrifieringen avgå från de två säckspåren närmast stationshuset men sedan tågen blivit genomgående Malmö-Ystad-Simrishamn används dessa bara som uppställningsspår.

Efter utfart från stationen passeras Ystad sandskog med sina platta och hedliknande marker som länge har använts som övningsområde för militären. Här finns också en stor camping. Köpingebro (Köp, 8 km/68) var fram till 1990-talet bemannad för tågmöten. Persontågen har fått en ny plattform söder om stationshuset. Till vänster ligger det f d sockerbruket, länge banans största godskund som hade både egen lokomotor och eget lokstall. Sockerproduktionen och därmed godstrafiken upphörde dock 2006. Vid utfarten från Köpingebro kan man ana en banvall till höger, det är resterna av järnvägen mot Borrby och Gärsnäs, Ystad-Gärsnäs Järnväg (YGJ). YGJ öppnades 1894 och lades ned 1970, förutom den fem kilometer långa sträckan Hammenhög-Gärsnäs där godstrafiken var kvar till 1984.

Vid kyrkan i Stora Köpinge (10 km/km 66) fanns fram till 2003 en hållplats. Stationen i Svenstorp (11 km/km 65) försvann betydligt tidigare och stationshuset är numera bostad. Landskapet blir mer kuperat med omväxlade kullar och skogsdungar. Vid Örup (15 km/km 71) fanns tidigare en grusgrop med ett lokskjul.

I Tomelilla måste alla tåg byta riktning och lokföraren får ta en promenad. X11 3170 som tåg mot Simrishamn i Tomelilla 2008. Foto Frederik Tellerup.

Vi rullar in i Tomelilla (Tli, 19 km/km 56 och km 69 - startpunkt Malmö) där man i södra änden av bangården kan se trapphusen till den undergång som en gång fanns under järnvägen, en rest från den tid då Tomelilla var en järnvägsknut med banor i fem riktningar. Ett av trapphusen inhyser nu världens minsta filmmuseum med samlingar från Hasse Alfredsson och Tage Danielsson.

Tomelilla är den enda mötesstationen mellan Ystad och Simrishamn. Här byter alla tåg riktning eftersom stationen är en säckstation. Stationen byggdes om i samband med elektrifieringen och består av två plattformsspår för persontågen. Norr om vägviadukten ligger en del av den gamla bangården kvar oelektrifierad. Den nedlagda banan till Malmö försvinner till vänster, medan järnvägen till Eslöv gick rakt fram. Till höger finns en kort rest av banan Tomelilla-S:t Olof, det så kallade Snuggespåret, som tidigare sporadiskt användes som lastspår.

Efter att tåget bytt riktning fortsätter resan österut. Här är landskapet öppet och flackt. Utanför Lunnarp (Lup, 25 km/km 75) reser sig en mölla över slätten. Den lilla orten domineras av ett mejeri. Smedstorp (Smp, 30 km/km 80) har ett välbevarat stationshus.

Stationshuset i Gärsnäs 2008. Foto Frederik Tellerup.

I Gärsnäs (Gss, 34 km/km 85) ansluter banan till S:t Olof norrifrån. Museijärnvägen Skånska Järnvägar, trafikerar dock bara delen Brösarp-S:t Olof. Ystad-Gärsnäs Järnväg (YGJ) anslöt också här en gång i tiden. Gärsnäs återfick mötesspåret 2022 så att tåg åter kan mötas här.

Hållplatserna i Östra Tommarp (38 km/km 88) och Järrestad (41 km/km km 91) stängdes vid elektrifieringen eftersom de hade alltför få resande. Stationshusen finns kvar på båda platserna.

Vi närmar oss nu slutstationen Simrishamn (Si, 46 km/km 96 - startpunkt Malmö) som framför allt är känt för sin sjöfart och sitt sillfiske. Stationen ligger vackert och lite upphöjt nära hamnen. Bangården är begränsad till två spår, en del av det gamla spårområdet har blivit bussterminal för att underlätta byten. Resterna av spåret ner till hamnen som Bornholmspilen använde går fortfarande att skönja. Stationshuset är av samma modell som det i Tomelilla - en tvåvåningsbyggnad i skånskt tegel.

Pågatåg mot Simrishamn i Tomelilla 14 augusti 2004. Foto Frederik Tellerup.

Första eltåget bestående av X11 3106 i Smedstorp 20 september 2003. Foto Frederik Tellerup.

Det sista dieseltåget lämnar Ystad 14 juni 2003. Röken kommer från knalldosor som lagts på spåret. Foto Frederik Tellerup.

Ännu 1993 kunde man köpa biljett i biljettluckan på stationen i Tomelilla. Foto Frederik Tellerup.

Y1 1303 som tåg mot Simrishamn norr om Svenstorp 14 juni 1994. Foto Frederik Tellerup.

Y1 1341 som tåg Simrishamn-Ystad ankommer Köpingebro 7 april 1994 under överinseende av tågklareraren. Till vänster sockerbruket. Foto Frederik Tellerup.

Y1 1341 som tåg mot Simrishamn inväntar avgång i Ystad 16 juni 1994. Tågen till Simrishamn brukade fram till elektrifieringen avgå från spåren närmast stationshuset. Foto Frederik Tellerup.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Skånsk järnväg, Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1989/90
- Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926
- Börje Hallin: Minnen från Simrishamnsbanan, tidskriften Tåg 8/1983
- Håkan Olsson: Sista godståget till Simrishamn?, tidskriften Tåg 2/1990
- Håkan Olsson: Skåne först med enskilda godslinjer, tidskriften Tåg 9/1991
- Inga Emmelin Carlman: Järnvägsbyggnader i Malmöhus län, museiföreningen Östra Skånes järnvägar 1986
- Järnvägsbyggnader i Kristianstads län, museiföreningen Östra Skånes järnvägar 1991
- Om Ystad-Eslövs Järnväg på hemsidan Historiskt om svenska järnvägar

Om Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg
- Om YGStOJ på hemsidan Historiskt om svenska järnvägar