FV2/FV3

FV2 55154 i Gävle 1987. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Status: Utgången
• Typ: Resgodsvagn
• Längd: 14100 mm
• Hastighet: 100 km/h
• Tjänstevikt: 18 ton
• Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna
• Byggår: 1952-1953
• Byggt antal: 51
• Ombyggt antal FV2 till FV3: 7
• Ursprunglig nummerserie: 55126-55162, 55167-55180
• Nummer FV3: 55126-55132
• Tillhörde: SJ

Tvåaxlig resgodsvagn av 1950-talstyp

I början av 1950-talet beställde SJ en ny serie av tvåaxliga resgodsvagnar med littera F5a. De hade många likheter med den tidigare typen F5 (FV1) men fick en helsvetsad vagnskorg och hade en öppen plattform bara i ena änden.

Interiör i en F5a-vagn på 1950-talet. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Lägre hastighet

Totalt 51 vagnar levererades 1952 och 1953. En vagn hade en lastyta på 30 kvadratmeter och lastade 9 ton (de sist tillverkade vagnarna lastade 13 ton). I ena änden fanns en tjänstekupé för tågpersonalen. Vagnarna saknade genomgångsmöjlighet för resenärer vilket betydde att de måste kopplas in först eller sist i tåget.

Vagnarnas maxhastighet var 100 km/h eftersom de var tvåaxliga. Den normala hastigheten för boggievagnar byggda vid samma tid var 130 km/h.

Ombyggnader

Sju vagnar byggdes om 1956 för internationell trafik till Köpenhamn. Tågfärjorna Helsingborg-Helsingør begränsade längden på tågen och korta tvåaxliga resgodsvagnar sparade plats. Den öppna plattformen byggdes in, ändarna fick bälgar och en korridor byggdes i vagnarna så att lastutrymmet avskiljdes. På så sätt kunde resenärer passera genom vagnen och vagnarna kunde gå var som helst i tåget. Litterat på de ombyggda vagnarna ändrades till F5b.

Tolv F5a-vagnar byggdes om till tågvärmevagnar littera S17d (senare SV1) i början av 1960-talet. Dessa användes i lokdragna persontåg på oelektrifierade banor.

1970 littererades F5a och F5b om till FV2 respektive FV3.

Annons

Gästspel på Inlandsbanan

I början av 1980-talet visade det sig att de nylevererade Y1-motorvagnarna inte hade ett tillräckligt stort resgodsutrymme för trafiken på Inlandsbanan. Ett par FV2-vagnar användes då i trafiken under några år fram tills YF1-motorvagnar med större lastutrymme hade levererats. Resgodsvagnen drogs av en eller flera Y1-motorvagnar och två av vagnarna fick till och med samma orange färg som Y1.

Slopning

FV3-vagnarna slopades i början av 1970-talet. Nya och längre tågfärjor hade då levererats och de tvåaxliga resgodsvagnarnas hastighetsbegränsning gjorde att de inte längre passade så bra i de internationella tågen.

De sista FV2-vagnarna togs ur trafik 1989. En vagn finns bevarad hos Norrbottens Järnvägsmuseum.

Ritning FV2.

Ritning FV3.

Mer om vagntypen

- Ulf Diehl, Lennart Nilsson och Bengt Spade: Svenska personvagnar och motorvagnssläp 1972, SJK Förlag 1972
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska personvagnar 1982, SJK Förlag 1983
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska personvagnar 1989, SJK Förlag 1990
- Hans Helmstein, Svante Runberger: SJ personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller, Stockholms modelljärnvägsklubb 2007