
Historia
Gullspång-Nora-Ervalla är den kvarvarande delen av f d Nora Bergslags Järnväg (NBJ), en av de sista enskilda järnvägar som förstatligades i Sverige. NBJ och dess föregångare kan dessutom stoltsera med att vara en av de absolut första svenska järnvägarna.
Första normalspåriga järnvägen...
Behovet av tunga transporter var stort i Nora bergslag på 1800-talet. Den malm som bröts på flera ställen fick fraktas med häst eller båt vilket var omständigt och dyrt. När järnvägar kom på tal i Sverige nappade traktens bruksägare genast på idén och bildade bolaget Nora-Ervalla Järnväg (NEJ). Köping-Hults Järnväg (KHJ) hade samtidigt påbörjat sträckan Örebro-Ervalla och NEJ anslöts till KHJ i Ervalla. Den 5 mars 1856 kunde ett invigningståg köras Örebro-Ervalla-Nora och NEJ blev därmed tillsammans med KHJ:s del Örebro-Ervalla Sveriges första normalspåriga järnväg för allmän trafik - SJ:s första sträckor invigdes inte förrän i december samma år.
...med det första svenska ångloket
Trafiken på banan sköttes till en början av bundsförvanten KHJ. NEJ ägde bara ett lok, Förstlingen, som hade använts vid byggandet av banan. Förstlingen hade tillverkats av Munktells i Eskilstuna 1853 och var det första svenskbyggda ångloket. Tyvärr kom det inte att bevaras men en körbar replik av loket, Förstlingen II, har återskapats.
Smalspårig konkurrent
NEJ var bara 18 km lång och snart tog flera utbyggnadsplaner form. I början av 1870-talet påbörjades bygget av en järnväg Nora-Karlskoga-Otterbäcken med en bibana Gyttorp-Striberg. Samtidigt byggdes en annan bana mellan Vikern (Striberg) och Möckeln (Degerfors). Den senare var smalspårig och hade spårvidden 802 mm. Senare tillkom även de smalspåriga sträckorna Striberg-Grängen och Grängen-Bredsjö och en sammanhängande linje bildades under namnet Bredsjö-Degerfors Järnväg (BDJ).
BDJ gick en bit öster om Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ) och hade anslutning till NKJ i Vikersvik (där de båda banorna korsade varandra) och Striberg. De båda järnvägarna hade delvis samma upptagningsområde och blev därmed bittra fiender. Det fanns inte underlag för två järnvägar i området och det slutade med att NKJ köpte upp aktierna i BDJ. Större delen av sträckan Degerfors-Striberg lades ner och Striberg-Bredsjö breddades till normalspår.
Nora Bergslags Järnväg (NBJ) bildas
NKJ hade under tiden tagit över även NEJ och 1905 bildade man ett nytt stort bolag, Nora Bergslags Järnväg (först med förkortningen NBsJ, senare bara NBJ), med de två linjerna Otterbäcken-Karlskoga-Gyttorp-Nora-Ervalla och Gyttorp-Bredsjö. Till sist hade järnvägstransporterna i Nora bergslag blivit samlade hos ett bolag.
Under 1920- och 30-talen blomstrade NBJ. Verksamheten utökades med egen busstrafik och hamn i Otterbäcken. Malm var det viktigaste godset, men även trä, skrot och olja fraktades på banan. Speciella "kruttåg" med explosiva ämnen kördes också till och från Bofors och Gyttorp.
Blygsam persontrafik
Persontrafiken var blygsam i jämförelse med godstrafiken men fick ett tillfälligt uppsving på 1940-talet när rälsbussar sattes in i trafiken. NBJ köpte in sammanlagt fyra rälsbussar, två från Motala Verkstad och två från ASJ. Konkurrensen från bussar och bilar blev dock så småningom för stark och de sista åren gick persontågen bara några gånger i veckan. Trafiken lades slutgiltigt ner 1966.
I godstågen användes fram till slutet av 1950-talet ånglok av tanklokstyp. Dessa ersattes av fyra diesellok av T21-typ (med numren T21-T24) och ett antal lokomotorer, de flesta tillverkade av tyska MaK. I mitten av 1960-talet tillkom också två stora boggiediesellok, T25 och T26.
Förstatligande...
1967 lades gruvorna i Striberg och Pershyttan ner och NBJ förlorade den viktiga malmtrafiken. Detta blev början till slutet för NBJ och under 1970-talet blev nedgången allt tydligare. Broströmkoncernen, NBJ:s dåvarande ägare, kontaktade staten för att utreda möjligheterna till ett förstatligande av järnvägen. Efter många och långa förhandlingar beslöts att NBJ skulle fungera som ett dotterbolag till SJ från 1979. Den 1 januari 1985 gick NBJ slutligen helt och hållet upp i SJ.
...och nedläggning
Endast delen Otterbäcken-Gyttorp övertogs av SJ. Linjen Gyttorp-Bredsjö (48 km) fick ett hastigt slut vid vårfloden 1977 då banvallen spolades bort öster om Bredsjö. Banan reparerades aldrig och revs upp 1979-1980. En del av de upprivna rälerna såldes till Danmark, liksom de två boggiedieselloken T25 och T26 som hamnade hos privatbanan OHJ. De fyra loken av T21-typ övertogs däremot av SJ.
Som en följd av nedläggningen av Bredsjölinjen fick NBJ säga upp Sveriges sista grindvakt, Lilly Skeppner, som hade som uppgift att manuellt stänga grindarna vid en vägkorsning utanför Hjulsjö.

Den numera rivna stationen i Karlskoga. Det uppställda loket NKJ 1 "Karlskoga" finns nu i Nora hos NBVJ. Foto på 1970-talet, Edvin Lindström.
Museijärnväg
Sträckan Gyttorp-Nora-Ervalla lades ner 1978-1979 och hotades även den av upprivning. Bandelen kunde dock räddas av den nybildade föreningen Nora Bergslags Veteran-Jernväg (NBVJ) och den är nu museijärnväg. Sidospåret till Pershyttan som revs upp 1975 har dessutom återuppbyggts.
Godstrafiken Bofors-Gyttorp och Otterbäcken-Strömtorp lades ner 1986 respektive 1990 men Strömtorp-Bofors trafikeras fortfarande. Trafiken till Otterbäcken återupptogs på försök i början av 1990-talet men lades åter ner 1994 och 2002 revs den sydligaste delen Otterbäcken-Gullspång (5 km) upp. Gullspång-Ängebäck (utanför Strömtorp) används nu för dressincykling.
Jernets bana
I början av 2000-talet startades ett EU-projekt för att skapa turisttrafik på hela sträckan Karlskoga-Nora. Projektet fick namnet Jernets bana och bl a Karlskoga och Degerfors kommuner deltog. 2007-2010 kördes turisttåg från Degerfors till Karlskoga/Bofors men också upp till Gyttorp och vidare till Nora. Y7-rälsbussar användes i trafiken, det sista året inhyrda Y1-motorvagnar. Efter sommaren 2010 upphörde trafiken och projektet lades sedan ned 2012 eftersom man saknade resurser för en mer långsiktig satsning.
Persontrafik Nora-Örebro?
Planer finns på att återuppväcka persontrafiken på sträckan Nora-Ervalla (-Örebro) eftersom pendlingen är ganska stor. Trafikverket har gjort en utredning som visar att en upprustning av banan skulle vara samhällsekonomiskt lönsam. Hittills har dock planerna inte resulterat i något konkret.
Trafik

Godstrafik förekommer bara på sträckan Strömtorp-Bofors. Tågen körs av Tågåkeriet i Bergslagen med bl a TMY och T43 som dragkraft och utgår vanligtvis från Kristinehamn.
Persontrafiken består av museitåg sommartid. Nora Bergslags Veteran-Jernväg kör museitåg på delen Nya Viker-Gyttorp-Nora-Järle och på sidospåret till Pershyttan. Både ångtåg och rälsbussar används i trafiken.
Bofors-Nya Viker saknar trafik.
Den sydligaste delen av banan, Gullspång-Ängebäck, används för dressincykling. Dressiner kan hyras i Gullspång (kooperativetlaxen.se), Konsterud (konsterud.se) och Ängebäck/Degerfors (visitkarlskogadegerfors.se)
Beskrivning

NBJ utgick ursprungligen från Otterbäcken vid Vänern. Här lastades och lossades stora mängder gods i hamnen och det fanns även en lokstation. Numera finns det ett litet järnvägsmuseum här. Den 5 km långa sträckan från Otterbäcken upp till Gullspång (0 km/km 114) revs dock upp 2002 och är nu cykelbana. Från Gullspång och norrut ligger spåret däremot kvar och används för dressincykling. Dressiner kan hyras i Gullspång, Konsterud och Ängebäck. I Gullspång ansluter järnvägen från Torved som i sin tur ansluter till Kinnekullebanan. Även Torvedsbanan är nedlagd och används för dressincykling.
Vid utfarten från Gullspång passeras Gullspångsälven och efter en stund kommer man till den f d stationen i Värmlands Säby (13 km/km 101). Därefter följer Konsterud (20 km/km 94) och Håkanbol (31 km/km 83), båda är fd stationer. Stationen i Högberg (36 km/km 78) användes tidigare som lastplats för Degerfors järnverk.
Vid Ängebäck strax utanför Degerfors är det stopp för vidare dressincykling. Den korta biten Ängebäck-Strömtorp är uppriven för att förhindra dressinörer från att förirra sig ut på stambanan. I Strömtorp (Srt, 40 km/km 74) korsas järnvägen nämligen av Värmlandsbanan Laxå-Kristinehamn-Charlottenberg.
F d NBJ fortsätter norrut mot Karlskoga (52 km/km 62) och denna del trafikeras fortfarande av godståg. Hållplatser med enkla träplattformar inrättades i Degernäs, Botorp, Ekeby, Busstation (Karlskoga), Centrum (Karlskoga), Bofors och Björkborn på sträckan Strömtorp-Bofors i samband med turisttrafiken "Jernets bana" 2007-2010.

För turisttrafiken byggdes flera trähållplatser. Här är det hållplatsen Busstationen i Karlskoga. Foto 2010.
Den ursprungliga stationen i Karlskoga revs på 1970-talet och sträckningen genom staden lades delvis om. Som ersättning anlades en liten rangerbangård, kallad Ekeby, ett stycke söder om den gamla stationen. Bofors (Bof, 55 km/km 59) är slutstation för godstrafiken. Härifrån går flera industrispår, bland annat till Björkborns industriområde. Från Bofors går också ett sidospår till Valåsen.
Fortsättningen norrut disponeras av Nora Bergslags Veteran-Jernväg (NBVJ). NBVJ har infört/återinfört flera trafikplatser utmed banan (de angivna trafikplatsförkortningarna är speciella för NBVJ och ska inte förväxlas med stationer på Trafikverkets nät). Det gäller bland annat hållplatsen Kapellet (Kt, 64 km/km 51). Stationen i Granbergsdal (G, 65 km/km 50) är riven men här fanns under glansdagarna en smalspårig bana till ortens hytta. Stationshuset i Kortfors (Kf, 70 km/km 44) finns däremot kvar. Kortfors var 1889-1936 en knutpunkt varifrån Svartälvs Järnväg (SEJ) utgick till Grythyttan på Bergslagsbanan. Den 38 km långa banan var ingen lysande affär och driften sköttes av SJ från 1910 fram till nedläggningen.
I Nya Viker (V, 81 km/km 33) byggde NBVJ en ny hållplats i början av 2000-talet och hit går en del museitåg. I Vikersvik (V, 83 km/km 31) korsades NBJ av konkurrenten BDJ. Större delen av BDJ lades ner eller breddades i början av 1900-talet men den 8 km långa resten Vikersvik-Dalkarlsberg trafikerades av NBJ under namnet Dalkarlsbergs Järnväg fram till 1953. Stationshuset byggdes om på 1940-talet och fick två våningar.

Banan fortsätter genom det skogiga bergslagslandskapet förbi hållplatserna Bengtstorp (Bt, 88 km/km 26), Knapptorp (Kp, 88 km/km 26) och den f d lastplatsen Käppsta (Kä, 90 km/km 24). I Gyttorp (Gt, 91 km/km 23) hade kemiföretaget Nitro Nobel tidigare en egen smalspårsbana som anslöt vid stationen. I Gyttorp vek också NBJ:s linje till Bredsjö av. En bit norrut ligger växeln till det två kilometer långa sidospåret från Pershyttan (Ph, 93 km/km 21) till Pershyttan övre (Phö). I Pershyttan fanns en gruva och banan användes för malmtransporter. Spåret revs 1975 men har återuppbyggts av NBVJ.
Hållplatsen Pershyttevägen (Pgn, 94 km) passeras liksom linjeplatsen Älvstorp (Äp, 95 km/km 18) där NBVJ har en vagnhall. Strax anländer vi till den pittoreska småstaden Nora (N, 96 km/km 17) som var NBJ:s huvudsäte med bl a verkstad och administration. Stationen ligger vackert vid Norasjön och är numera centrum för Nora Bergslags Veteran-Jernväg. I lokstallarna finns bl a ångloken NKJ 1 "Karlskoga" och NBJ 16. Stationen är en säckstation och tåg som ska passera Nora måste alltså byta körriktning här.
Den fortsatta färden går mot sydöst och hållplatsen Källarhalsen (Kh, 99 km/km 14) som liksom många av banans andra hållplatser infördes på 1940-talet när rälsbussar började användas i persontrafiken. Stickspåret till grusgropen i Stora Mon (Sm, 101 km/km 12) och hållplatsen Lilla Mon (Lm, 103 km/km 10) passeras innan vi kommer till Järle (J, 105 km/km 8) som kan ståta med Sveriges äldsta stationshus, byggt 1854. Huset är renoverat och har kvar sin gamla inredning. Strax innan stationen passerar banan Järleån på en hög järnbro.
Efter hållplatserna Torpa (108 km/km 6) och Löth (111 km/km 3) nås Ervalla NBVJ (Ern, 113 km/km 1) som brukar vara museitågens slutstation. Spåret fortsätter dock till Ervalla (Er, 114 km/km 0) där järnvägen {ln:mjolby-storvik 'Örebro-Frövi} ansluter.
Fler bilder
Mer om banan
- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Lars Olov Karlsson och Sven Malmberg: Nora Bergslags Järnväg 125 år - en minnesskrift, 1981
- 10 år med Nora Bergslags Veteran-Jernväg 1978-1988, 1988
- Lars Olof Lind: Staten övertar NBJ, tidskriften Tåg nr 6/1978
- Lars Olof Lind: Nora-Ervalla nedlagd, tidskriften Tåg nr 1/1979
- Lars Söderman: De första veterantågskörningarna Nora-Järle - en succé!, tidskriften Tåg nr 7/1984
- Anders Hedborg: Klart Nora!, tidskriften Tåg nr 6/1985
- Anders Hedborg: Nytt från Nora och NBVJ, tidskriften Tåg nr 5/1986
- Friden Israelsson: Intervju med en lokförare av "gamla stammen", tidskriften Tåg nr 2/1989
- Jimmy Håkman: NBJ:s ASJ-tillverkade rälsbussar, tidskriften Tåg nr 10/1997
- Kjell Aghult: Godsbanestaden Nora, tidskriften Tåg nr 11/2009
- Leif Wester: Ervalla - Sveriges första järnvägsknut, tidskriften Tåg nr 3/2015
- Historiskt.nu om NBJ
- Nora Bergslags Veteran-Jernväg