TÅGTRAFIK I SVERIGE
Tågtrafiken i Sverige är i dag helt avreglerad. Alla bolag som har trafiktillstånd hos Transportstyrelsen kan söka om tåglägen hos Trafikverket som förvaltar majoriteten av de svenska järnvägarna. Men privata järnvägsbolag är inget nytt - det fanns det redan på 1800-talet. Dagens bolag slipper dock att själva underhålla spåren de kör på.
Historia
1800-talet: Privatbanor och statliga stambanor
När järnvägar börjar byggas i Sverige på 1850-talet får nybildade Statens Järnvägar (SJ) uppgiften att bygga och trafikera stambanor mellan de största städerna i landet. Privata bolag kan - efter att ha fått koncession av staten - bygga kompletterande banor. Efter hand får Sverige ett ganska finmaskigt järnvägsnät och en längre tågresa kan betyda att man får åka med flera olika privatbanor. Bakom privatbanorna står ofta städer och kommuner som vill öka sitt inflytande i området runt dem eller företag som behöver järnvägen för sina transporter. Är det flera privata bolag i samma område blir de därför ofta bittra konkurrenter, även om en del också samarbetar. Att många av privatbanorna av kostnadsskäl byggs med smalspårig spårvidd underlättar inte heller eftersom omlastning då krävs mellan de normalspåriga och smalspåriga banorna. Men trots det betyder de nya järnvägarna en enorm förbättring av transportmöjlighetena och bidrar till ett uppsving för hela Sverige.
1940-talet: Förstatligande
En del av de privata järnvägarna går riktigt bra men många hamnar i ekonomiska svårigheter, speciellt när 1900-talet kommer och vägtrafiken ökar. Inkomsterna från trafiken ska inte bara täcka löner och andra driftskostnader utan också underhåll av banan och inköp av lok och vagnar, något som då som nu kostar en hel del pengar. Riksdagen beslutar därför 1939 om ett allmänt förstatligande av privatbanorna med tanken att SJ:s stordriftsfördelar ska underlätta för den fortsatta trafiken. Under 1940-talet övertar staten nästan alla privatbanor och SJ:s personalstyrka växer till närmare 50 000.
1950- och 60-talen: Monopol och nedläggningar
Snart står det dock klart att många av de tidigare privatbanorna lever på lånad tid och under 1950- och 60-talen försvinner en rad järnvägar. Med undantag för några få kvarvarande privatbanor har SJ nu monopol på tågtrafik, både persontrafik och godstrafik. Ska man åka från den ena änden av landet till den andra åker man med SJ - "Hela folkets järnväg" - hela vägen och behöver bara en biljett. Biljetten köps i biljettluckan på stationen och längden på resan bestämmer priset på biljetten. Men många stationer läggs ner på 1960-talet och bilen framstår för många som ett mer lockande och modernt alternativ, trots att nya rälsbussar sätts in på många mindre banor.
1980-talet: Avregleringen påbörjas
På 1980-talet blåser förändringens vindar inom transportpolitiken allt starkare. Banverket bildas 1988 och tar över ansvaret för järnvägarna från SJ, ett första steg mot avreglering av tågtrafiken. SJ är dock fortfarande ett statligt affärsverk och kör både persontåg och godståg. Men fokuset flyttas mer och mer över på den långväga trafiken. Länen får överta ansvaret för persontrafiken på de mindre banorna och bidra ekonomiskt om man önskar fortsätta trafiken. Det leder till en ny våg av järnvägsnedläggningar.
1990-talet: Nya aktörer
I början av 1990-talet får privata aktörer - så kallade matarbolag - lov att ta över godstrafiken på mindre banor där SJ inte längre önskar köra. Länstrafikbolagen som upphandlar persontrafiken på länsbanorna kan nu välja bland flera konkurrenter till SJ. I Småland tar till exempel BK Tåg över trafiken. 1996 avregleras godstrafiken helt och bland andra nystartade Tågåkeriet i Bergslagen (Tågab) kan utöka sin trafik. SJ:s snabbtåg X2 gör också entré och för första gången kan resenärerna färdas i 200 km/h på svenska spår.
2000-talet: Avregleringen fullförs
2001 delas affärsverket SJ upp i flera statliga bolag. SJ AB fortsätter med persontrafiken medan godstrafiken hamnar hos Green Cargo. SJ inför dynamisk prissättning av tågbiljetterna och avregleringen av persontrafiken fortsätter steg för steg. 2007 får andra bolag än SJ köra nattåg och chartertåg och 2009 blir det tillåtet att köra persontåg under helgerna. Veolia - numera Snälltåget - är en av dem som tar chansen. 2010 släpps persontrafiken helt fri. Drygt tio år senare är det dock fortfarande bara på de mest populära sträckorna som Göteborg-Stockholm och Malmö-Stockholm man kan välja bland flera bolag. Men den lokala och regionala länstrafiken har vuxit rejält och flera samarbeten mellan länstrafikbolag har skapats: Öresundståg, Krösatågen, Västtågen, Mälartåg, Tåg i Bergslagen och Norrtåg.
