Z61/Z62/Z63

SJ Z63 488 i Mora 1973. Foto Stig Mohlin.

Fakta

• Status: Utgångna (ombyggda till Z67)
• Typ: Dieselhydraulisk lokomotor
• Axelföljd: B
• Längd: 8700 mm (Z61), 8800 mm (Z62), 8300 mm (Z63)
• Tjänstevikt: 29 ton (Z61), 28 ton (Z62/Z63)
• Max axellast: 16 ton
• Effekt: 217 kW (Z61), 218 kW (Z62/Z63)
• Startdragkraft: 98 kN
• Hastighet: 60 km/h
• Tillverkare: Kockums, Hägglund & Söner, Nohab
• Byggår: 1956-1958
• Byggt antal: 10 (Z61), 10 (Z62), 12 (Z63)
• Ursprunglig nummerserie: 357-359, 361-366 (Z61), 367-376 (Z62), 377-386, 487, 488 (Z63 - obs att 487 och 488 först hade nummer 467 och 468)
• Tillhörde: SJ

Lokomotor med rötter i femtiotalet

I mitten av 1950-talet tog SJ in offerter på en ny tvåaxlig lokomotor från flera tillverkare. Tanken var att finna den nya standardlokomotorn som skulle kunna förnya lokparken.

Tre serier, tre tillverkare

Resultatet blev att SJ köpte in tre mindre serier av lokomotorer som fick littera Z61, Z62 och Z63. Loken tillverkades i vardera tio exemplar av Kockums (Z61), Hägglund & Söner (Z62) och Nohab (Z63) och hade ungefär samma konstruktion. Största hastighet var t ex lik. Dieselmotorerna kom dock från olika tillverkare, MAN (Z61), Scania-Vabis (Z62) och General Motors (Z63), men effekten var i princip samma. Lokens utseende skilde sig också beroende på tillverkare.

Tio lok blev tolv

Nohab byggde förutom tio Z63-lok till SJ ytterligare två lok som var tänkta att säljas till industrier. Även dessa kom dock att säljas till SJ. Dessutom byggde man ett lok för egen användning på verkstadsområdet i Trollhättan. Detta fick en starkare motor och en annan växellåda. Loket hamnade så småningom hos Perstorp AB där det gjorde tjänst in på 2000-talet, se bild nedan.

Även Kockums i Malmö byggde ett lok av samma typ som Z61 för egen användning.

Z61 364 i Örnsköldsvik 1958. Foto Stig Eldö/Järnvägmuseet.

Tjänstgjorde i norra Sverige

Loken användes främst i mellersta och norra Sverige. De användes både i lokalgodståg och växling.

Byggdes om till Z67

När SJ på 1960-talet beställde nästa stora serie av lokomotorer föll valet på en ny konstruktion - Z65 - och inte något av provloken. Lokomotorerna gjorde dock god tjänst och i slutet av 1970-talet beslöt SJ att modernisera och standardisera dem så att de fick samma motor m m. De ombyggda loken fick littera Z67 och nya nummer men utseendemässigt fortsatte loken att skilja sig. Samtliga lok utom en Z61 som hade sålts byggdes om till Z67.

SJ Z61 361 1957. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

SJ Z62 369 1958. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Z62 373 i Uppsala 1959. Foto Stig Eldö/Järnvägsmuseet.

SJ Z63 380 i Mora 1967. Foto Wilhelm Heggström/Järnvägsmuseet.

Nohab tillverkade förutom 12 Z63-lok till SJ också ett lok för egen användning (se text ovan). Loket blev senare industrilok hos Perstorp AB och här ses det växla vid stationen i Perstorp 2008. Släktskapet med SJ Z63 syns tydligt, men loket hade bl a en annan motor. Efter tjänstgöringen hos Perstorp AB köptes loket av Tjustbygdens Järnvägsförening. 2021 hamnade det hos Föreningen Sörmlands Veteranjärnväg. Foto Frederik Tellerup.

Förarhytt SJ Z61 361 1957. Lägg märke till kokplattan längst till höger - obligatorisk i de flesta lok så att lokföraren ska kunna koka kaffe eller värma medhavd mat. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Mer om loktypen

- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar 1979, SJK förlag