Risten-Lakvik

Ett tåg mot Risten vinkas av från Lakvik den 23 juli 2016. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Trafik: Museitrafik
• Öppnad: 1976 (ursprungligen 1878)
• Spårvidd: 600 mm (ursprungligen 891 mm)
• Längd: ca 1,5 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: 5,5 ton
• Elektrifierad: Nej
• Fjärrblockering: Nej
• ATC: Nej
• Trafikeringssystem: SÄO
• Hastighet: Upp till 15 km/h

Historia

Denna korta museijärnväg mitt i Östergötland har - precis som den närliggande Tjustbanan - sina rötter i 891 mm smalspåriga Norsholm-Västerviks-Hultsfreds Järnvägar (NVHJ), närmare bestämt linjen Norsholm-Västervik via Bersbo och Åtvidaberg.

Järnvägen öppnades för trafik 1878-79 och byggdes ursprungligen av två bolag, Norsholm-Bersbo Järnväg (NBJ) och Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg (VÅBJ). Sträckan Åtvidaberg-Västervik utgör idag en del av Tjustbanan medan det enda som lever kvar av banan mellan Norsholm och Åtvidaberg är Risten-Lakviks Järnväg. Lakvik var en av stationerna längs NBJ (belägen ca 6 km norr om Bersbo) och hade ett sidospår som gick ned till hamnen vid sjön Risten. Museijärnvägen använder sig idag dels av en kort bit av huvudlinjen, dels sjöspåret ned till Risten.

Smalspåret som blev smalare

Banan mellan Norsholm och Åtvidaberg togs över av SJ 1949 och lades ned 1964. Spåret revs upp en kort tid efter nedläggningen. Sedan dröjde det inte länge innan tankar på att använda en del av banvallen som museijärnväg växte fram. Föreningen har sitt ursprung i en liten skogsbana med 600 mm spårvidd som anlades vid Nykil några mil västerut och gick under namnet Oxkullens Lokala Järnväg (OLJ). Denna byggdes i slutet av 1960-talet men för att få större svängrum köpte man stationsområdet i Lakvik 1971. Samma år bildades museiföreningen Risten-Lakviks Järnväg (RLJ). Materielen flyttades från OLJ och spåren återuppbyggdes på NVHJ:s banvall men nu med 600 mm spårvidd. Först anlades sträckan från Lakvik till Backasand, ett spår som idag används för dressincykling. De närmaste åren inköpte föreningen flera ånglok, diesellok och tryckluftslok från olika bruks- och gruvbanor. 1976 kunde man starta museitrafik enligt tidtabell.

Vid Rosenhill vänder idag tågen från Lakvik och går ner till Risten. I bakgrunden ses spåret fortsätta och så småningom ska tågen istället vända vid stationen Pålstorp ca 0,4 km längre bort. Foto 2016, Markus Tellerup.

Ett levande museum under utveckling

RLJ har successivt utvecklat och utvidgat sin verksamhet i takt med att lok och vagnar har restaurerats och bana och byggnader byggts upp. De första åren fick anpassade godsvagnar fungera som passagerarvagnar men 1982 hade man iordningställt den första personvagnen av typen öppen "sommarvagn". I många år använde man sig enbart av diesellok men 1999 började ångloken användas i museitågen. Till en början var enbart en bit av den gamla huvudlinjen återuppbyggd för trafik men det gamla sjöspårets sträckning till Risten togs så småningom i anspråk. 2011 började RLJ köra hela sträckan till Risten. Planen är att utvidga den körbara sträckan ytterligare genom att återuppbygga spåret längs en bit av huvudlinjen söderut. Vid den nya ändpunkten Pålstorp anläggs ett sidospår för rundgång så att man inte är tvungna att backa tågen på sjöspåret ned till Risten. Föreningen äger ytterligare halvannan kilometer banvall bortom Pålstorp (till Torpängen) så utvidgningen behöver inte upphöra på länge än.

Lokstallet i Lakvik med linjen mot Rosenhill till höger. RLJ lok nr 3 "Lakvik" är ett av de ånglok som normalt används i trafiken. Detta är föreningens tredje ånglok och köptes 2013. Det byggdes 1925 i Tyskland och är vida berest - innan RLJ köpte det från England har det varit i både USA och bruksbanemuséet i Frövi. Foto 2016, Markus Tellerup.

Stationen i Risten en julidag 2016. Heta och torra somrar kan ibland tågen av brandsäkerhetsskäl behöva köras med diesellok. Denna dag användes loket "Pålstorp" som är relativt modernt och byggdes 1977 av Schöma i Tyskland. Foto Markus Tellerup.

Trafik

Museiföreningen Risten-Lakviks Järnväg kör museitåg på banan sommartid. Tågen består normalt av ånglok med s k sommarvagnar, öppna personvagnar med träbänkar.

Stationsområdet i Lakvik där ett tåg just avgår. Framför stationshuset står det lilla loket "Långban" från 1917 som drivs med tryckluft och har använts vid Långbans gruva i Värmland. Foto i juli 2016, Markus Tellerup.

Beskrivning

En resa på Risten-Lakviks Järnväg börjar i Lakvik (0 km) som ligger cirka 1 ½ mil norr om Åtvidaberg dit man kan åka med Tjustbanan. Lakviks station erbjuder en trevlig miljö med bland annat kafé i stationshuset. Huset är i själva verket det gamla stationshuset i Bersbo en bit söderut längs den ursprungliga banan. Det flyttades hit 1987 men även Lakviks ursprungliga stationshus finns kvar. Förutom att åka till Risten kan man hyra cykeldressiner i Lakvik och pröva på hur det är att cykla på 600 mm smalspår. Då cyklar man åt motsatt riktning som museitåget, till Backasand någon kilometer norrut.

Museitåget går dock söderut och rullar rejält nedför till den lilla grenstationen som fått namnet Rosenhill (ca 0,9 km). Här finns ingen rundgångsmöjlighet utan tåget måste backa från Rosenhill i fortsatt nedförsbacke till slutstationen Risten (ca 1,5 km). Här finns däremot ett sidospår så att loket kan göra rundgång. En god idé är att stanna en stund i Risten och ta nästa tåg tillbaka till Lakvik. Alldeles intill stationen finns en liten badplats och man kan till exempel använda sig av en picknickkorg som kaféet i Lakvik erbjuder. Idag är Risten en rofylld plats men på tiden med reguljär tågtrafik fanns här ett sågverk och ett kajspår där gods omlastades från båt till tåg.

Ett tåg backar ner till Risten på "sjöspåret" från Rosenhill. Främst i tåget går en bromsvagn där bromsaren sitter med uppsikt i färdriktningen. Foto i juli 2016, Markus Tellerup.

Mer om banan

- Museiföreningen Risten-Lakviks Järnväg