Banguide - Älvsbyn-Piteå

Annons

Trainplanet - boka din nästa tågresa hos oss

Hector Rails godståg från Hallsberg med loket 141 002 som dragkraft ankommer till Piteå den 15 april 2008. I bakgrunden Smurfit Kappas kraftlinerbruk, en av stadens stora pappersindustrier. Foto David Larsson.

55 H

system

90

km/h

Fakta

Trafik: Godstrafik
Öppnad: 1914-1915
Spårvidd: 1435 mm
Längd: Nyfors-Piteå 55 km
Dubbelspår: Nej
STAX: E4 - 25 ton
Elektrifierad: Ja
Fjärrblockering: Ja
ATC: Ja
Trafikeringssystem: H
Hastighet: Upp till 90 km/h

Historia

Piteåbanan är den nordligaste av de fyra sidobanorna från Stambanan genom övre Norrland ut till de större kuststäderna. Banorna till Örnsköldsvik och Umeå kom till på 1890-talet medan de två nordligare till Skellefteå och Piteå dröjde till 1910-talet. Samtliga var statsbanor. Det rådde viss konkurrens mellan städerna om att få riksdagens gunst och därigenom anslag till byggandet. Järnvägen Älvsbyn-Piteå öppnades mitt under brinnande världskrig 1914-15 och blev därmed sist ut av de fyra.

Trävaror och rälsbussar

Medan Skellefteåbanan har levt på gruvnäringen är Piteåbanan skogsindustrins järnväg. Redan vid banans tillkomst fanns flera sågverk i Piteå. Sågverksindustrin lever kvar idag och även flera stora pappersbruk präglar staden.

Banan har förlängts i två omgångar, först 1955 från Piteå till Munksund (5 km), sedan 1973 vidare från Munksund till Haraholmen (8 km). Dessa byggdes enbart för godstrafik. Mellan Älvsbyn och Piteå fanns persontrafik fram till 1972 men till skillnad från de andra kuststäderna har Piteå aldrig haft direkt sovvagn från Stockholm. I senare tid utgjordes persontrafiken av rälsbussar, delvis i form av direkttåg Boden-Älvsbyn-Piteå.

Upprustning

Våren 1995 avslutades en ordentlig satsning på banan - dels i form av elektrifiering, dels i form av en ny anslutning till stambanan. Anslutningen är numera en del av Nyfors station och inte Älvsbyn, dessutom byggdes ett triangelspår, dvs anslutningsspår både i sydlig och nordlig riktning. Satsningarna för att effektivisera godstrafiken har sedan fortsatt. Bland annat har axellasten höjts till 25 ton och banan försetts med fjärrblockering och ATC. Elektrifieringen fortsatte under 2004 med sträckan Piteå-Svedjan.

En minnesskylt intill busstationen erbjuder idag enda möjligheten att ta ett foto av stationshuset i Piteå som revs 1985. Till vänster skymtar godsbangården. Foto i april 2007, Markus Tellerup.

Norrbotniabanan

Sedan många år är Norrbotniabanan namnet på Botniabanans tilltänkta förlängning norrut från Umeå till Luleå via Robertsfors, Skellefteå och Piteå. Piteå kan då återfå persontrafik på järnväg och ytterligare förbättrade förutsättningar för godstrafiken.

Bygget av Norrbotniabanan påbörjades 2018 med den 12 km långa sträckan Umeå-Dåva. När hela banan kan vara färdig är i nuläget inte helt klart.

Green Cargo Rc4 1164 med godståg mot Piteå vid Öjebyn 2007. Foto Markus Tellerup.

Green Cargo Rc4 1164 med ett godståg mot Piteå vid Öjebyn 2007. Vagnarna används i ett system med transporter av returpapper till industrierna och nya pappersrullar i andra riktningen. Foto Markus Tellerup.

Trafik

Ingen ordinarie persontrafik förekommer men banan har en ganska intensiv godstrafik med upp till ett tiotal tågpar per dag. Flera skogs- och träindustrier står för huvuddelen av transporterna - råvaror till Piteå och produkter därifrån. Tågen körs till stor del av Green Cargo. Sedan 2005 kör även Hector Rail gods till och från Piteå.

TGOJ T66 713 med ett godståg korsar Piteälven vid Sikfors den 14 juli 2005. Bron byggdes i samband med Piteåbanans tillkomst och klassades våren 2007 som byggnadsminne. Foto Mattias Eriksson.

Beskrivning

Vid Nyfors (Nyf, 0 km/km 2) station söder om Älvsbyn finns anslutningsspår från Stambanan genom övre Norrland både norr- och söderifrån. Banan går sedan mot sydost och följer Piteälvens lopp hela vägen ner till Piteå. Högheden (2 km/km 4) och Tvärån (13 km/km 15) är före detta last- och hållplatser. Efter ett par mils resa korsas Piteälven vid Sikfors, sedan har banan älven på höger sida. Nära bron är älven uppdämd med en kraftstation - Piteälvens enda vilket gör att älven ändå brukar omtalas som "oreglerad". Arnemark (Amk, 30 km/km 28) är idag den enda mötesstationen mellan Nyfors och Piteå och ligger nära mittpunkten på linjen. Vid Piteåbanans öppnande var Arnemark en av flera hållplatser, en annan var Pålberget (36 km/km 34). Bölebyn (44 km/km 42) var däremot från början en station men lades ned på 1970-talet. Stationshuset står dock kvar.

Vid Öjebyns industriområde (Öbyi, 49 km/km 47) har banan nått Piteås västra utkanter. Öjebyn var det ursprungliga Piteå men staden flyttades österut efter en större brand 1666. Öjebyn är känt för sin kyrkby liksom världens enda paltzeria. Sedan nås Piteå (Ptå, 55 km/km 52) station som består av en godsbangård med tidvis livlig aktivitet. Mot sjösidan dominerar kraftlinerfabriken, ett av de stora pappersbruken i Piteå. Det under 2004 elektrifierade spåret som betjänar flera andra av Piteås skogs- och träindustrier tar av söderut mot Munksund. Vid Lövholmen (Lövh) ligger en av dem. Spåret slutar vid bangården i Svedjan (Sdn). Vid Haraholmsväxeln (Hhn) dessförinnan tar industrispåret till Piteås djuphamn Haraholmen av.

Hector Rails godståg Hallsberg-Piteå passerar banans enda mötesstation Arnemark i oktober 2007. Loket är ett flerströmslok av typen 441. Foto David Larsson.