Annons

De Vackra Vyernas Järnväg
Bild: HåverudTvå av DVVJ:s Y7-motorvagnar på bron över Dalslands kanal i Håverud 28 april 1990. Akvedukten och slussen ses till vänster, till höger Håverudsforsen. Foto Markus Tellerup.

44

km

M

system

80

km/h
Gäller Mellerud-Bengtsfors<
Klicka för förklaringar på faktabegrepp
Fakta
  • Trafik: Turisttrafik Mellerud-Bengtsfors, godstrafik Mellerud-Billingsfors, dressincykling Bengtsfors-Årjäng
  • Öppnad: 1923-1928
  • Spårvidd: 1435 mm
  • Längd: Mellerud-Bengtsfors 44 km, Bengtsfors-Årjäng 52 km
  • Dubbelspår: Nej
  • STAX: A - 16 ton (Mellerud-Bengtsfors)
  • Elektrifierad: Nej
  • Fjärrblockering: Nej
  • ATC: Nej
  • Trafikeringssystem: M (Mellerud-Bengtsfors)
  • Hastighet: Upp till 80 km/h (Mellerud-Bengtsfors)

Historia

Denna järnväg har haft två namn men bara en förkortning: DVVJ. Idag uttyds det gärna De Vackra Vyernas Järnväg men förkortningen kommer egentligen från bolaget som byggde och ursprungligen drev den: Dal-Västra Värmlands Järnväg.

Ett sent tillskott till Sveriges järnvägsnät

Banan mellan Mellerud och Arvika var en eftersläntrare i utbyggnaden av det svenska järnvägsnätet och stod inte klar i sin helhet förrän 1928. Bengtsfors hade fått sin första järnväg 1895 i form av Lelångenbanan från Uddevalla, men i övrigt var invånarna i nordvästra Dalsland och sydvästra Värmland i huvudsak hänvisade till tidsödande och väderberoende transporter på sjö- och kanalsystemen. DVVJ var inte minst tänkt att underlätta för de många massabruken längs Dalslands kanal. De ursprungliga tankarna för Inlandsbanan omfattade en nybyggd järnväg i nord-sydlig riktning genom Värmland och Dalsland ner till Bohuslän, men detta blev inte av.

DVVJ bildades 1914, men finansiella problem försenade byggandet avsevärt. Bergslagernas Järnvägar (BJ) finansierade banan till stor del och hade även starka ägarintressen. Det beslöts att DVVJ:s huvudlinje skulle sträcka sig från Mellerud via Bengtsfors och Årjäng till Gilserud strax utanför Arvika, en sträcka på cirka 16 mil. Från Gilserud till Arvika skulle SJ:s spår (Nordvästra stambanan) användas. I Årjäng skulle banan få anslutning till linjen Åmål-Årjäng som projekterades ungefär samtidigt. Dessutom beslöts om en knappt två mil lång sidobana från Beted västerut till Skillingsfors, den så kallade Skillingmarksbanan.

Ekonomiska problem under både BJ och SJ...

Den första delsträckan (Mellerud-Åsensbruk) kunde öppnas 1923 för provisorisk godstrafik, men det dröjde fyra år ytterligare innan hela sträckan Mellerud-Bengtsfors invigdes. Efter ännu ett år, den 1 mars 1928, kom trafiken igång på hela DVVJ. Bolaget råkade ganska omgående i ekonomiska bekymmer. Redan 1937 ombildades DVVJ efter en konkurs och blev ett dotterbolag till BJ där även Åmål-Årjäng ingick. Dessa tre järnvägar hade således ett nära samarbete, men förhållandet till den smalspåriga konkurrenten Lelångenbanan var sämre. Mellan Billingsfors och Bengtsfors kom banorna att gå i stort sett parallellt. I Bengtsfors byggde DVVJ en egen station utan samröre med Lelångenbanan. Anslutning mellan banorna (i form av en ramp för överföringsvagnar) byggdes i Billingsfors där man även - efter ingripande från Järnvägsstyrelsen - hade en gemensam station.

1948 tog SJ över Bergslagernas Järnvägar och därmed även DVVJ. SJ fortsatte att driva persontrafiken med kostnadsbesparande rälsbussar, något som DVVJ infört under andra världskriget. Till att börja med användes Hilding Carlsson-rälsbussar men i maj 1960 kom den första rälsbussen typ Y6 (och senare även Y7) till banan. Resandet var dock fortsatt dåligt och Skillingmarksbanan hade rykte om sig att vara Sveriges olönsammaste järnväg. Den lades därför ned redan 1961.

Huvudlinjen Mellerud-Arvika levde däremot kvar i sin helhet fram till juni 1985 och trafikerades de sista två åren av moderna Y1-motorvagnar. 1985 fick länstrafikbolagen själva bestämma om man ville använda de statliga bidragen till tåg- eller busstrafik, vilket ledde till många järnvägsnedläggningar. I DVVJ:s fall drog man in persontrafiken Bengtsfors-Arvika. Bengtsfors-Årjäng blev då helt utan trafik. Mellan Årjäng och Arvika var det tänkt att godstrafiken skulle fortsätta men redan månaden efter rasade banvallen vid Vännacka och SJ fick en förevändning att lägga ned trafiken. Sträckan revs upp ett par år senare.

Bild:  Tåg vid Ingribyn
DVVJ:s rälsbussar Y7 n