Historia
Museijärnvägen Klippan-Ljungbyhed är den kvarvarande delen av Klippan-Röstånga Järnväg (KRJ) som invigdes 1892 efter många års diskussioner. Militären var en stark drivkraft bakom järnvägsbygget eftersom flera regementen fanns i Ljungbyhed söder om Klippan och dessa hade behov av tunga transporter. Flera kaptener och majorer var därför med både i planeringen och byggandet av järnvägen.
Fortsättning söderut
Slutpunkten för KRJ var byn Röstånga, 19 kilometer från Klippan. Förutom militären var godskunderna ganska få och man började därför snart planera en förlängning av banan söderut till Södra stambanan. Dragningar via Stehag och Eslöv diskuterades och Eslöv drog det vinnade kortet - orten var ju redan en järnvägsknut med linjer åt flera håll. KRJ:s ekonomi var dock dålig och man förmådde inte själva bygga fortsättningen. Man försökte få Malmö stad intresserade (de större städerna såg ofta järnvägsinvesteringar som ett sätt att öka transporterna, och därmed inkomsterna, in till staden).
Efter en tids tvekan sade Malmö dock nej och istället tog Helsingborg-Hässleholms Järnväg (HHJ) över KRJ som ett dotterbolag 1897 och bildade samtidigt Röstånga-Eslövs Järnväg (REJ). 1898 stod den 21 kilometer långa banan till Eslöv klar och en sammanhängande linje Klippan-Eslöv hade skapats. Först 1921 slog dock HHJ formellt ihop de båda dotterbolagen till ett, Klippan-Eslövs Järnväg (KEJ).
Tung motorvagn
HHJ började tidigt ersätta ångloksdragna tåg med motordrivna fordon. Framför allt på en sidolinje som Klippan-Eslöv passade de kostnadsbesparande motorvagnarna bra och flera bensindrivna eller dieselelektriska motorvagnar köptes in. En av dem, HHJ 52, visade sig dock vara så tung att antalet axlar i boggierna fick ökas från två till tre så att den obehindrat skulle kunna passera bron över Rönne å söder om Klippan.
Nedläggning
1940 förstatligades HHJ och SJ tog över trafiken. Det inslagna spåret med motorvagnsdrift fortsattes, först med Hilding Carlsson-rälsbussar och från 1950-talet Y6. Motorvagnarna förmådde dock inte hålla stånd mot den vikande trafiken och 1961 lades persontrafiken ned. Samtidigt försvann godstrafiken Röstånga-Eslöv och bandelen revs upp.
På den norra delen av banan fortgick godstransporterna ytterligare en tid, men efter några år upphörde trafiken även i Röstånga och sträckan upp till Ljungbyhed revs 1968. Till Ljungbyhed gick enstaka vagnuttagningar fram till 1979, sedan var all trafik nedlagd.
Museijärnväg
I början av 1970-talet bildades föreningen Helsingborgs Veteranjärnväg. Man hyrde in sig i ett lokstall i Billesholm (på bandelen Teckomatorp-Åstorp) och körde utfyktståg till Ekeby söder om Billesholm. Tanken på egen bana väcktes och Klippan-Ljungbyhed blev en lämplig kandidat. SJ sålde banan till Klippans kommun som sedan arrenderade ut den till föreningen som bytte namn till Museiföreningen Klippan-Ljungbyheds Järnväg. 1980 kunde man köra det första museitåget på banan.
I början av 1990-talet upphörde museitrafiken på grund av banans dåliga skick och man började istället använda järnvägen för dressincykling. Under 1990-talet startade museiföreningen verksamhet på flera andra ställen i Skåne och därför ändrade man sitt namn till Föreningen Veteranjärnvägen.
Trafik
Banan trafikeras normalt inte av tåg utan används för dressincykling. Dressinuthyrningen sköts av Föreningen Veteranjärnvägen.
Beskrivning
Klippan (Kl, 0 km) är mellanstation på järnvägen Hässleholm-Helsingborg. Det gamla lokstallet disponeras av Föreningen Veteranjärnvägen. Utfarten mot Ljungbyhed byggdes om på 1980-talet så att man inte behöver störa den reguljära tågtrafiken. Spåret tar av mot sydöst och kurvan följs av en raksträcka fram till Nybygget. Här har Föreningen Veteranjärnvägen sin dressinuthyrning.
Ett stenkast längre söderut ligger hållplatsen Forsmöllan (4 km). Den hette från början Övad men fick byta namn för att undvika förväxling med Öved på järnvägen Kävlinge-Sjöbo.
Landskapet har hittills varit öppet men blir nu skogigare. Precis efter banvaktsstugan i Lilla Kloster passeras Rönneå på en hög bro. Strax efter kan man se ett grusgropsspår på höger sida. Härifrån hämtades ballast vid bygget av banan.
Efter en kurva närmar vi oss Ljungbyhed (10 km). En industri har numera tagit över delar av bangårdsområdet (det f d stationshuset och godsmagasinet finns dock kvar). Föreningen Veteranjärnvägen började 2020 bygga en ny infart och bangård i ett nytt läge på f d krigsflygskolan F5:s område.
Ljungbyheds militära historia gör sig påmind bland annat i form av ett militärhistoriskt museum. Flygfältet används numera för civila ändamål och man ska inte bli förvånad om ett flygplan kommer sniffande över samhället.
Fortsättningen av järnvägen söderut till Eslöv är uppriven sedan 1960-talet. Banan gick via Skäralid (se bild nedan), Röstånga, Billinge, Trolleholm och Stabbarps gruva.
Skäralid - drömmen om naturen
I Skäralid strax söder om Ljungbyhed ligger Söderåsens nationalpark, ett storslaget naturområde med branta raviner, lövskog och porlande vattendrag. I början av 1900-talet blev Skäralid ett populärt utflyktsmål och på söndagarna kom folk resande från när och fjärran, ditlockade av dåtidens idéer om den rena och sunda naturen. Plattformen vid stationen i Skäralid fick göras extra lång och direktvagnar kördes från Malmö och Helsingborg. Idag är stationshuset (bilden) vandrarhem.Mer om banan
- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Gunnar Sandin (red): KRJ 100, Museiföreningen Klippan-Ljungbyheds Järnväg 1992
- Roland Hansson: Klippan-Röstånga järnväg, tidskriften Tåg 8/1983
- Inga Emmelin Carlman: Järnvägsbyggnader i Malmöhus län, museiföreningen Östra Skånes järnvägar 1986
- Järnvägsbyggnader i Kristianstads län, museiföreningen Östra Skånes järnvägar 1991
- Skånsk järnväg, Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1989/90
- Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926
- Föreningen Veteranjärnvägen