Karlstad-Skoghall

Ett tomt timmertåg från Skoghall draget av ett Hecor Rail 243-lok ankommer Karlstad i juni 2026. Till höger fortsätter Värmlandsbanan mot Kil. Foto Frederik Tellerup.

Fakta

• Trafik: Godstrafik
• Öppnad: 1915
• Spårvidd: 1435 mm (ursprungligen 891 mm)
• Längd: 8 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: D2 - 22,5 ton
• Elektrifierad: Ja
• Fjärrblockering: Nej
• ATC: Nej
• Trafikeringssystem: S
• Hastighet: Upp till 30 km/h

Historia

Karlstad-Skoghall är tillsammans med Hagfors-Stjärnsfors de två sträckor som finns kvar av det en gång i tiden omfattande smalspåriga järnvägsnät i Värmland som tillhörde Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKlJ).

Ett smalspårigt nät

Uddeholmsbolaget växte under 1800-talet till en stor värmländsk järn- och skogsbaserad industrikoncern och för att effektivisera transporterna började man under 1860-talet intressera sig för järnvägstransporter. Resultatet blev efter hand flera smalspåriga linjer som byggdes ut i etapper från Filipstad till Hagfors och så vidare söderut. Munkfors-Deje öppnades 1903 och Deje-Karlstad året efter. I Karlstad slutade smalspåret först vid stationen Karlstad Östra men efter något år byggdes sträckan Karlstad Östra-Karlstad C-Karlstad Hamn ut med en tredje skena och kunde trafikeras av både normalspårståg och smalspårståg.

Järnvägsbyggandet fortsatte söderut till Skoghall. Uddeholmsbolagets skogsförädlingsindustrier anlades här i början av 1900-talet och det blev naturligt att transportera råvarorna med bolagets järnväg från de nordligare delarna av Värmland. Karlstad-Skoghalls Järnväg öppnades 1915  och fick persontrafik 1917. Skoghallsbanan utgjordes dels av den nya smalspårsbanan från Sjötullen väster om Karlstad C till Skoghall, dels av Nordvästra stambanans treskenssträcka Karlstad Ö-Sjötullen. I början av 1920-talet samlades Uddeholmsbolagets alla järnvägsbolag i ett bolag, Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKlJ). Mer om NKlJ:s historia finns på sidan om Hagfors-Stjärnsfors.

En sista rest från NKlJ-tiden vid infarten till Karlstad - en avkapad kontaktledningsstolpe som fungerar som stolpe för vägskyddssignalen. Foto 2026, Frederik Tellerup.

Togs över av Banverket

Nästan hela NKlJ:s järnvägsnät elektrifierades 1921 men Skoghallsbanan fick vänta till 1942. Under 1938 byggdes banan till Skoghall ut med en tredje skena så att den även kunde trafikeras av normalspåriga tåg. Därmed var man inte längre beroende av bara de smalspåriga transporterna.

1954 lades persontrafiken Karlstad-Skoghall ned och tio år senare försvann den även från NKlJ:s huvudlinje Hagfors-Karlstad.

1979 lades trafiken Deje-Karlstad ned och Skoghallsbanan förlorade alltså kontakten med resten av NKlJ:s smalspårsnät, även om det dröjde till 1983 innan smalspårsskenan togs bort. 1990 lades så NKlJ:s sista sträcka Hagfors-Deje ned och Nordmark-Klarälvens Järnvägar upphörde att existera.

Sträckan mellan Sjötullen i Karlstad (där banan svänger av från Nordvästra stambanan som nu kallas Värmlandsbanan) och Skoghall är alltså idag den enda järnvägssträcka av gamla NKlJ som har reguljär trafik. Den sista tiden under NKlJ trafikerades linjen med SJ som operatör. Linjen överfördes senare till Banverket (nu Trafikverket).

Ett tomt timmertåg med ett Hector Rail 161-lok som dragare avgår från Skoghall 13 juni 2016. Timmerbilen får vänta på sin tur. Foto Frederik Tellerup.

Trafik

Daglig godstrafik mellan Karlstad C (Sjötullen) och Skoghall med råvaror och produkter till och från Skoghallsverken som idag tillhör Stora-koncernen. Spåret räknas som sidospår och trafiken som spärrfärder (trafikeringssystem S). Både Hecor Rail och Green Cargo trafikerar banan.

Annons

Stora Ensos V10-lok växlar i Skoghall 13 juni 2016. I bakgrunden syns en del av pappersbruket som tillverkar framför allt kartong till livsmedel. Foto Frederik Tellerup.

Beskrivning

Sedan Värmlandsbanan mot Kil korsat Klarälvens västra gren strax väster om Karlstad C (Ks, 0 km/km 330) viker spåret till Skoghall av söderut. Platsen benämndes tidigare Sjötullen (1 km/km 331) men ingår nu i Karlstad C. På NKlJ-tiden fanns en station i Våxnäs (1 ½ km/km 153).

Banan fortsätter sedan ut på Hammarö fram till Skoghall (Skog, 8 km/km 159). Här finns det en bangård och spår som fortsätter till Stora Ensos anläggningar.

Rester av träflis på vägövergången i Skoghall skvallrar om skogsindustrins betydelse för orten. Foto 2026, Frederik Tellerup.

Ett tomt timmertåg med ett Hector Rail 161-lok som dragare inväntar avgång i Skoghall 13 juni 2016. Timmervagnarna är av typen Sgnss och är inhyrda från ett schweiziskt företag. De stora containrarna kallas SECU, Stora Enso Cargo Unit, och är större än vanliga containrar. De används för transport av papper/kartong. Foto Frederik Tellerup.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Bengt Fura, Eje Larsson, Stefan Nilsson, Ulf Smedbo: NKLJ Nordmark-Klarälvens Järnvägar - järnvägen i våra hjärtan, Trafik-Nostalgiska Förlaget 2025
- Peter Löf: Rullande materiel vid Nordmark-Klarälvens Järnvägar, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 51, 1991
- Gunnar Sandin: Skoghallstågen. Ett skogskombinat och dess järnvägar, Spår 2004, Sveriges Järnvägsmuseum & Järnvägsmusei Vänner
- Historiskt.nu om Nordmark-Klarälvens Järnvägar