Anten-Gräfsnäs

Ångloket VGJ 24 avgår med persontåg från Anten 2003. Det gröna dieselloket till höger kommer från Hällefors–Fredriksbergs Järnvägar. Foto Stefan Lindberg.

Fakta

• Trafik: Museitrafik
• Öppnad: 1900
• Spårvidd: 891 mm
• Längd: 13 km
• Dubbelspår: Nej
• STAX: 13 ton
• Elektrifierad: Nej
• Fjärrblockering: Nej
• ATC: Nej
• Trafikeringssystem: SÄO
• Hastighet: Loktåg upp till 40 km/h, motorvagnståg upp till 50 km/h

Historia

När Västra stambanan drogs genom Västergötland i början av 1860-talet blev flera större orter utan förbindelse. Det gällde bland annat Mariestad, Skara och Lidköping. Därför byggdes smalspåriga förbindelsebanor från dessa orter till stambanan och på så vis kom bl a Mariestad-Moholms Järnväg (MMJ) och Lidköping-Skara-Stenstorps Järnväg (LSSJ) till. Snart hade ett helt nät av smalspårsbanor vuxit fram i området väster om stambanan. Dessa hade dock främst en lokal betydelse och i slutet av 1800-talet fanns det ett behov av en sammanhängande linje mellan Göteborg och smalspårsnätet i Västergötland, en slags smalspårets stambana om man så vill.

Centralstationen i Göteborg på 1930-talet, med VGJ:s station och ett smalspårståg längst till vänster. De sista smalspårstågen lämnade Göteborg 1967. VGJ:s U-formade stationshus finns dock fortfarande kvar. Foto Järnvägsmuseet.

VGJ bildas

På 1890-talet bildades så Västergötland-Göteborgs Järnvägar (VGJ). Huvudlinjen Göteborg-Skara invigdes 1900 liksom sidobanan Tumleberg-Håkantorp. VGJ blev snabbt huvudaktör i området och tog efter hand över de omkringliggande banorna, förutom MMJ och LSSJ också linjerna Trollhättan-Nossebro, Skara-Kinnekulle-Vänern, Mariestad-Kinnekulle, Skövde-Axvall och Skara-Timmersdala. Till sist hade VGJ ett linjenät på 40 mil och var därmed en av de största enskilda järnvägarna i Sverige.

VGJ vinnlade sig om att vara ett modernt bolag och var tidigt ute med rälsbussdrift. På 1940-talet skaffade man sig också stålpersonvagnar av senaste snitt. Som dragkraft fanns bl a flera kraftiga tenderånglok.

Ångloket VGJ 31 i Göteborg 1948. Loket var ett av de största loken hos VGJ och levererades 1941. Både VGJ 31 och VGJ 24 finns bevarade hos Anten-Gräfsnäs Järnväg. Foto Stig Eldö/Järnvägsmuseet.

Förstatligande och nedläggning

1948 förstatligades VGJ. Liksom med de flesta smalspårsbanor som SJ tog över skedde sedan en gradvis avveckling. I början av 1960-talet lades de flesta av de mindre bandelarna ner och 1967 hade turen kommit till huvudlinjen Göteborg-Skara. Då lades Göteborg-Sjövik ner, delvis för att spårvägen i Göteborg skulle kunna byggas ut till Angered. 1970 lades resterande persontrafik ner och därefter var det bara godstrafik kvar på delen Nossebro-Vara-Skara-Götene. Trafiken fortsatte till 1980-talet och banan blev en av SJ:s sista smalspårsbanor. 1984 och 1987 lades dock Vara-Götene respektive Nossebro-Vara ner.

En museijärnväg skapas

Helt utraderat blev dock inte det västgötska smalspårsnätet. Två korta sträckor har bevarats till eftervärlden - Anten-Gräfsnäs och Skara-Lundsbrunn.

Redan 1965 bildades Stora Lundby Järnvägsmuseiförening som till en början hade sitt säte i Göteborg. Föreningens första uppgift blev att rädda flera ånglok undan skrotning, bl a flaggskeppet VGJ 31, men snart började man se sig om efter en lämplig bandel där man skulle kunna köra museitåg. Det första alternativet Gråbo-Sjövik föll och ersattes av Anten-Gräfsnäs strax utanför Alingsås. Medan SJ höll på att avveckla banan började museiföreningen planera ett övertagande och 1971 kunde det första museitåget köras. I samband med detta bytte föreningen namn till Anten-Gräfsnäs Järnväg (AGJ).

AGJ är idag en av de mest kända museijärnvägarna i Sverige. Man har inriktat sig på att ge en sammanhängande helhetsupplevelse av en äldre järnväg och har därför märkt många av fordonen med signaturen AGJ.

Motorvagnen VGJ X 101 utanför Anten 2009. Motorvagnen tillverkades 1923 av Kalmar Verkstad. Den var VGJ:s första motorvagn och fick smeknamnet "Gullhönan". Foto Stefan Lindberg.

Trafik

Museitrafik under sommaren, se Anten-Gräfsnäs Järnväg. I trafiken används både loktåg och rälsbussar.

YP-rälsbuss utanför Anten 2003. Foto Stefan Lindberg.

Beskrivning

Banan börjar i Brobacka (Brb, 0 km/km 47) strax söder om en tunnel. Denna del återuppbyggdes på 1990-talet och här finns en hållplats som är öppnad av AGJ. Normalt trafikeras dock inte denna del av banan utan tågen utgår från Anten (A, 1 km/km 48) där AGJ har verkstad m m. Järnvägen följer sedan sjön Anten norrut med många vackra vyer.

Efter lastplatsen Dirhuvden (Dir, 3 km/km 50) passeras hållplatsen Arelid (Arl, 5 km/km 52) och stationen Kvarnabo (Ko, 9 km/km 56) innan vi kommer till Gräfsnäs slottspark (12 km/km 58) där det bl a finns en berömd slottsruin. Slutstationen är Gräfsnäs (Gr, 13 km/km 59). Stationshuset har flyttats hit från Björsared, en annan station på VGJ.

Persontåg draget av Tp-lok i Kvarnabo. Foto Stefan Lindberg.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata med trafikplatser, Svenska Järnvägsklubben 2009
- Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926
- Måns Mannerfelt: Västergötland-Göteborgs Järnvägar, 1948
- Stig Svallhammar: Än rullar Tp-loken på västgötaslätten, tidskriften Tåg nr 2/1982
- Anten-Gräfsnäs Järnväg, tidskriften Tåg nr 2/1985
- Per-Åke Johansson: Tunnelarbete vid AGJ, tidskriften Tåg nr 1/1993
- Per-Åke Lampemo: Projekt AGJ, tidskriften Tåg nr 1/1994
- Per-Åke Lampemo: 25 år med AGJ, tidskriften Tåg nr 5/1996
- Magnus Wallqvister: En liten järnvägsknuts förändring, tidskriften Tåg nr 9/1997 (om Tumleberg)
- Ulf Nyström: Ljus framtid för Anten-Gräfsnäs Järnväg, tidskriften Tåg nr 2/1999
- Ulf Nyström: Renoveringen av VGJ 24 snart färdig, tidskriften Tåg nr 8/2000
- Peter Löf: Västgötabanan ångar in i 2000-talet, tidskriften Tåg nr 12/2000
- Historiskt.nu om Västergötland-Göteborgs Järnvägar
- Anten-Gräfsnäs Järnväg