Y8 1124 som museifordon i Gävle 1988. En del av rälsbussarna fick större så kallade Norrlandsplogar. Foto Markus Tellerup.

Fakta

• Status: Utgången
• Typ: Dieselmotorvagn / manövervagn / släpvagn
• Antal sittplatser: 53 (Y6), 47 (Y7), 36 (Y8)
• Axelföljd: B'2' (motorvagn)
• Längd: 17550 mm (motorvagn)
• Tjänstevikt: 19 ton (motorvagn)
• Effekt: 145 kW (motorvagn)
• Hastighet: 115 km/h
• Tillverkare: Hägglund & Söner, ASJ, KVAB, Eksjöverken
• Byggår: 1953-1961
• Byggt antal: 251 (Y6 till SJ), 122 (Y7 till SJ), 5 (YBo6 till GSJ), 321 (släp- och manövervagnar)
• Ombyggt antal: 29 (Y8)
• Ursprunglig nummerserie: 748-787, 812-871, 988-1137, 1260 (Y6), 1138-1259 (Y7)
• Tillhörde: SJ och GSJ

Den största svenska motorvagnsserien någonsin

Under 1930- och 1940-talet hade Hilding Carlsson tillverkat en lång rad Y-rälsbussar till SJ. Korgarna på dessa bestod av plåtklätt trä vilket var väldigt underhållskrävande. SJ började därför i mitten av 1940-talet titta på boggierälsbussar helt i stål och kom efter olika tester fram till vad man ville ha.

Man beställde en mindre serie smalspåriga rälsbussar av Märstaverken som började sättas i trafik 1949 (YCo4p/YCo4t). SJ använde erfarenheterna från dessa rälsbussar till att bygga vidare på en normalspårig konstruktion och 1950 beställde man 40 normalspårsrälsbussar samt 35 släp hos Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. 1951 och 1952 beställdes ytterligare fordon hos AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Kalmar Verkstad och Eksjöverken (f d Märstaverken).

Rälsbussar och motorvagnar

Uttrycket rälsbussar användes om lättare motorvagnar som inte hade vanliga skruvkoppel och buffertar utan Scharfenberg-koppel, en typ av automatkoppel som möjliggjorde enkel ihopkoppling.

Ny färgsättning

De första rälsbussarna levererades 1953 med littera YCo6 (efter 1956 YBo6 och senare Y6) och sattes bland annat in på sträckan Boden-Haparanda. För att kunna användas även i längre tåg hade rälsbussarna övergångsbryggor och upp till åtta motorvagnar kunde multipelköras. De fick en ny karakteristisk färgsättning med svart underrede, orange nederdel, gul ovandel och grått tak.

Även en privatbana, Göteborg-Särö Järnväg (GSJ), köpte 1954 fem rälsbussar och tre släpvagnar av Y6-typ. Dessa fick en färgsättning i blått och blekgult. Vid nedläggningen av banan 1965 såldes fordonen (förutom en släpvagn) till gruvbolaget LAMCO i Liberia.

Barnsjukdomar

Motorvagnarna visade sig snart ha en hel del barnsjukdomar som orsakade SJ mycket huvudvärk. Motorer havererade sedan grus trängt in genom luftintagen, brott uppstod i boggierna och även växellådorna krånglade. Ändringar gjordes i konstruktionen och motorvagnarna som redan hade levererats byggdes om. Efter dessa ändringarna fungerade motorvagnarna bättre.

Bekvämare inredning

Leveranserna till SJ fortsatte under 1950-talet och pågick fram till 1961. Från och med 1956 ändrade man inredningen till större och bekvämare stolar placerade 2+2. Dessa motorvagnar fick littera YBo7 (efter 1970 Y7). I Y6 var stolarna mindre och placerade 3+2. Y6 hade 53 sittplatser mot 47 i Y7. Under 1960-talet byggdes en del motorvagnar om med ännu komfortablare stolar för att kunna användas på längre sträckor framför allt i Norrland, bl a på Inlandsbanan. Dessa fick 36 platser och ny littera YBo8 (senare Y8).

För regionaltrafik på elektrifierade banor byggdes även elektriska versioner av Y6 och Y7, se X16/X17.

Mer än 600 motorvagnar och släpvagnar

Rälsbussarna användes över hela landet och satte under lång tid sin prägel på persontrafiken på de oelektrifierade banorna

Ett stort antal släpvagnar och manövervagnar utan motorer tillverkades och byggdes om i olika varianter (se lista nedan). Med dessa kunde man kombinera tåg allt efter behov.

Totalt tillverkades 373 dieselmotorvagnar, 30 elmotorvagnar och 321 släp- och manövervagnar till SJ och detta är därmed den största svenska serien av motorvagnar någonsin. Dessutom byggde Hilding Carlsson en rad smalspåriga rälsbussar av liknande typ, YP.

Räddade bandelar

Rälsbussarna användes över hela landet och satte under lång tid sin prägel på persontrafiken på de oelektrifierade banorna. De var billiga i drift och räddade eller sköt upp nedläggningen av många bandelar. Under 1970-talet när behovet av rälsbussarna minskade byggdes många om till banarbetsfordon varav en del används än idag (se sidorna om tjänstefordon). Ett antal rälsbussar såldes också till danska privatbanor och fem Y7 köptes av norska NSB för trafik på Flekkefjordbanen (fyra av dessa såldes efter trafikens nedläggning till DVVJ).

Från 1979 då Y1 började levereras slopades många vagnar och de sista rälsbussarna i persontrafik togs ur trafik i slutet av 1980-talet. De sista bandelen med Y7 i reguljär trafik blev Ulricehamn-Sjötofta där persontrafiken lades ned 1988. På banan Mellerud-Bengtsfors upphörde SJ:s persontrafik 1986 men kommunerna tog över och startade sommartrafik. Man använde sedan Y7-motorvagnar i trafiken ända fram till 2010-talet.

Ett ganska stort antal motorvagnar och släp- och manövervagnar finns kvar som museifordon, bl  a hos Svenska Motorvagnsklubben. Y7 i museitrafik kan upplevas bl a på banan Kärrgruvan-Ängelsberg.

LMV 1930B i Lund 2004, f d Y6 1046. Många av rälsbussarna i Y6-generationen byggdes om till banarbetsfordon, bl a liftmotorvagnar som kan användas vid kontaktledningsarbeten. Foto Frederik Tellerup.

Ritning Y6.

Ritning Y7.

Ritning UBF7Z.

Ritning UABFY.

Ritning UDF20.

Ritning UFV.

Y6 1109 som museifordon i Gävle 2015. Foto Christian Tellerup.

Y7 1185 som museifordon i Malmö 1996. Foto Frederik Tellerup.

UBF7Z 2095 i Gävle 1987. Foto Markus Tellerup.

UDFo15 2004 som museifordon i Malmö 2003. Foto Frederik Tellerup.

Interiör Y7 1151 (museifordon) 2014. Foto Frederik Tellerup.

Mer om vagntypen

- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, bok utgiven av SJK Förlag 1984
- Ulf Diehl/Lennart Nilsson: SJ rälsbussar av YBo6-familjen, historik och förteckning i boken Lok och vagnar 3 utgiven av Stenvalls förlag 1999
- Bengt-Åke Rudström: Rälsbussar från Svenska Järnvägsverkstäderna och deras samtid, Trafik-Nostalgiska Förlaget 2008
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
- Ritning på Y6, tidningen Allt om Hobby 7/77
- Ritning på UFV, tidningen Allt om Hobby 1/79