Emådalsbanan
Fakta & Historia
Godståg vid Åryd mellan Ädelfors och Kvillsfors 12 november 2007. Foto Olaf Lindström.
Fakta
- Trafik: Godstrafik
- Öppnad: Vetlanda-Järnforsen 1906, Kvillsfors-Pauliström 1987
- Spårvidd: 1435 mm (Vetlanda-Järnforsen urspr. 891 mm, breddad 1985-1986)
- Längd: Vetlanda-Järnforsen 37 km, Kvillsfors-Pauliström 7 km
- Dubbelspår: Nej
- Elektrifierad: Nej
- Fjärrblockering: Nej
- ATC: Nej
Historia
På 1860-talet var Vetlanda med i diskussionerna om sträckningen av järnvägen Nässjö-Oskarshamn (se Nässjö-Hultsfred). Förespråkarna för en nordligare dragning vann dock och Vetlanda hamnade utanför projektet. Man insåg att om det skulle bli någon järnvägsförbindelse måste man ta saken i egna händer och planeringen av en bana till Sävsjö på Södra stambanan sattes igång. Den tre mil långa järnvägen blev smalspårig (891 mm) och öppnades successivt 1884-1885. Bolagets namn var med gammalsvensk stavning Hvetlanda-Sävsjö Jernväg (HvSJ).
Förlängning till Målilla
1906 fick HvSJ sällskap i Vetlanda när Vetlanda-Målilla Järnväg (HvMJ) öppnades. Målillabanan var också smalspårig och gick från Vetlanda via Gårdveda på järnvägen Åseda-Hultsfred till Målilla på banan Nässjö-Oskarshamn. På så vis fick Vetlanda till sist en indirekt förbindelse med Oskarhamn. Eftersom Oskarshamnsbanan var normalspårig fick omlastning ske i Målilla.
Vetlanda Järnvägar
HvSJ skötte trafiken på HvMJ men bolagen var fristående från varandra. När den normalspåriga järnvägen Sävsjöström-Nässjö kom till Vetlanda 1914 beslöt sig de båda smalspårsbolagen för att gå ihop för att kunna möta konkurrensen. Sammanslagningen var klar 1915 och det nya bolaget fick namnet Vetlanda Järnvägar (VJ).
Banans fortsatta historia följde mönstret för de flesta mindre svenska järnvägar. 1946 förstatligades banan men konkurrensen från vägtrafiken blev allt hårdare. 1956 lades godstrafiken Gårdveda-Målilla ner och 1961 gick det sista persontåget Sävsjö-Vetlanda-Målilla. På 1960- och 70-talen lades godstrafiken ner på ytterligare delsträckor så att endast Vetlanda-Järnforsen återstod i början av 1980-talet. Men då blev det plötsligt ett brott i nedläggningsvågen.
Kvillsfors station i början av 1980-talet. Det tillbommade stationshuset ska snart rivas och smalspåren bytas mot normalspår. Foto Anders Hellgren.
Breddning
Flera industrier i området med pappersmasseföretaget MoDo i spetsen hade under en ganska lång tid arbetat för att järnvägen skulle breddas. 1984 bestämde sig SJ slutligen för att banan skulle byggas om till normalspår. Förberedelserna satte igång samma år och i december 1984 gick det sista smalspårståget. I januari 1987 kunde normalspårstrafiken inledas. Då hade hela sträckan från Vetlanda till Järnforsen breddats och dessutom hade ett nytt industrispår byggts från Kvillsfors till Pauliström.
I smalspårstrafiken var Z4p-lokomotorer den enda dragkraften från mitten av 1950-talet. Tågen krävde oftast två multipelkopplade lok. Efter breddningen tog T43 och T44 över.
Den sista smalspårsresten
Sträckan Sävsjö-Vetlanda revs upp under 1970-talet. Gårdveda-Målilla försvann också tidigt. På den 9 kilometer långa bandelen Järnforsen-Gårdveda låg spåren däremot kvar länge. Först 1991, 22 år efter nedläggningen, revs de igenväxta spåren upp och tillvaratogs av några museiföreningar.
Nedläggning och återöppning
Godstrafiken på delen Kvillsfors-Järnforsen lades ner 1995 - bara åtta år efter breddningen - men återupptogs igen 1998, bara för att åter läggas ner 2001.
Sträckan fick en ny chans i december 2009 då den åter öppnades för timmertransporter till Järnforsen.
Trafik
