X1

X1 3038 i Stockholm 2005. Foto Frederik Tellerup.

Fakta

• Status: Utgången
• Typ: Elmotorvagn, tvådelad, andra klass
• Antal sittplatser: 196
• Axelföljd: Bo'Bo'+2'2'
• Längd: 49550 mm
• Tjänstevikt: 78 ton
• Effekt: 4 x 280 = 1120 kW
• Startdragkraft: 100 kN
• Hastighet: 120 km/h
• Tillverkare: Asea
• Byggår: 1967-1971, 1975
• Byggt antal: 104
• Ursprunglig nummerserie: 3001-3104
• Tillhörde: SL

Pendeltåg för Stockholmsregionen

För lokaltrafik i Stockholmsregionen togs under 1960-talet en tvådelad elmotorvagn fram, med utgångspunkt från X6. Tidigare hade trafiken skötts med loktåg men med motorvagnar skulle trafiken bli smidigare, snabbare och mer ekonomisk.

X1 3029 på Stockholm C 1968. Foto Järnvägsmuseet.

Landstinget tog över

SJ hade dittills skött lokaltrafiken med tåg i Stockholmsområdet men eftersom trafiken var olönsam var man ovilliga till att investera i nya motorvagnar. Lösningen blev att Stockholms läns landsting (numera Region Stockholm) tog över ansvaret, med SL (AB Storstockholms Lokaltrafik) som trafikhuvudman. SJ fortsatte dock som entreprenör för tågtrafiken under många år och därför hade tågen SJ-märkning i början.

Beställningen av de nya motorvagnarna blev därför ett samarbete mellan SJ och SL. Våren 1966 beställde man 90 tågsätt av Asea och hösten 1967 levererades de första X1-motorvagnarna. Utvecklingsarbetet hade gått snabbt och traktionssystemet fick likheter med Rc1-loken som tillverkades samtidigt. En motorvagn bestod av två vagnar med drivning i A-vagnen och hade sittplatser till 196 passagerare.

Beställningen av X1 utökades ett par gånger så att det blev totalt 104 motorvagnar. Fram till och med 1971 levererades 102 X1-motorvagnar och de två sista tillkom 1975.

Interiör X1 3001 1967. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Inredning inspirerad av tunnelbanevagnar

Vagnarna fick på SL:s önskemål en enkel inredning liknande tunnelbanevagnar med soffor med 3+2 sittplatser i bredd. Varje vagnsdel hade tre dörrpar för att underlätta snabb på- och avstigning. Dörrarna var av en ny typ, så kallade parallellsvängdörrar, där dörrarna var parallella med vagnssidorna även när de öppnades utåt. Den nya dörrtypen gjorde det möjligt att få släta vagnssidor vilket var en fördel vid tvättning av vagnarna.

Vagnarna fick på SL:s önskemål en enkel inredning liknande tunnelbanevagnar

X1 fick automatiska koppel av Scharfenbergstyp för att underlätta ihopkoppling. I trafik gick oftast flera tågsätt ihopkopplade och upp till fem tågsätt kunde multipelköras. X1 var även multipelkörbar med efterföljaren X10 som kom i början av 1980-talet.

Vinterproblem ledde till ombyggnader

Det visade sig snart att X1-motorvagnarna fungerade mindre bra vintertid, delvis beroende på SL:s krav om en så billig konstruktion som möjligt och begränsade möjligheter att avisa tågen. Tågen blev snabbt nedisade undertill och snö kom via kylluftsintagen in i motorerna. Efter vintern 1981/1982 då en stor del av tågen fick tas ur trafik byggdes motorvagnarna därför om för att öka driftsäkerheten och sent om sider byggdes nya avisningshallar.

Antalet resenärer i pendeltågstrafiken ökade kraftigt under motorvagnarnas livstid, vilket betydde att de utnyttjades mer än vad som var tänkt från början. Problemen till trots, X1-motorvagnarna kom att bli stommen i pendeltrafiken under lång tid.

Annons

Höghastighetstest

I början av 1970-talet hade SJ och Asea startat arbetet med att ta fram ett snabbtåg, det som skulle leda fram till X2-tågen, och behövde göra en del tester. 1970 växlades därför X1 3015 upp till en hastighet på 200 km/h (motorvagnarna var byggda för 120 km/h) och försågs med bankningsutrustning. Den luftdrivna utrustningen lutade tåget i kurvorna så att det var möjligt att köra fortare med bibehållen komfort för resenärerna. Sommaren 1970 satte X1 3015 nytt svenskt hastighetsrekord på järnväg med 222 km/h. Motorvagnen återställdes senare samma år och fick i fortsättningen nöja sig med betydligt lägre hastigheter i pendeltågstrafiken.

Två X1-tåg i nyare design med SL-logo i fronten på Årstabroarna 2006. Foto Markus Tellerup.

Siffror i fronten

Från början hade tågen en blå färgsättning med fordonsnumret angivet med stora siffror i fronten. Med start 1988 ändrades designen något - tågen fick en vit dekorlinje runt vagnssidorna och de stora frontnumren ersattes av SL:s logotype. Även inredningen fräschades upp och kylluftsintagen till motorerna (en av källorna till vinterproblemen) flyttades upp till taket.

Testfordon för nytt signalsystem

Två tågsätt - 3013 och 3037 - såldes till Bombardier 2006 respektive 2008 för att fungera som testfordon på Botniabanan. Med hjälp av de ombyggda tågen provade man ut det nya europeiska signal- och säkerhetssystemet ERTMS som används på banan. Motorvagnarna skrotades 2013 efter att testerna var avslutade.

Vila efter avslutad tjänstgöring: X1 3019 i Järnvägsmuseets fordonsmagasin i Gävle 2024. Foto Frederik Tellerup.

Slopning

Efter runt trettio års intensiv tjänstgöring ersattes X1 efter hand av X60. En mer omfattande slopning av X1-motorvagnar påbörjades 2006 men i slutet av 2009 fanns fortfarande ett 20-tal X1 i reserv. Våren 2011 var det dock definitivt slut och de sista motorvagnarna skickades i väg till skrotning i Nykroppa.

En X1-motorvagn, X1 3019, har bevarats hos Järnvägsmuseet i Gävle. Tåget har fått behålla den slitna patina som det hade vid övertagandet. En mindre, avkapad del av X1 3020 finns även utställd på Spårvägsmuseet i Stockholm.

Två X1:or målades på prov om i en ljusare blå färg. Här ses en av dem, X1 3084, i Karlberg 2004. Foto Markus Tellerup.

Två X1:or målades på prov om i en ljusare blå färg. Här ses en av dem, X1 3084, strax söder om Stockholm C 2004. Foto Markus Tellerup.

X1 3015 i Stockholm 1990. Detta utseendet hade motorvagnarna innan moderniseringen i början av 1990-talet. Foto Christian Tellerup.

X1 3001 1967. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Interiör X1 3086 (efter modernisering) 2002. Foto Markus Tellerup.

Interiör förarhytt X1 3001 1967. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

X1 3019 är den enda bevarade X1-motorvagnen och finns hos Järnvägsmuseet i Gävle. Men en liten del av X1 3020 finns faktiskt också hos Spårvägsmuseet i Stockholm. Foto 2012, Markus Tellerup.

Mer om vagntypen

- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK Förlag
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Lok och vagnar, diverse årgångar, Stenvalls förlag
- Tore Nordin: Svenska elmotorvagnar, SJK förlag 2003
- Johan Hellström: X1 - problembarn och banbrytare, artikel i tidningen Tåg 12/2001
- Om X1 på Johan Hellströms hemsida