Za

Za 267 som museilok i Gävle 2009. Under tiden som tjänstefordon hos SJ kallades den Qaz 40 74 94 51119-6 och efter övertagandet av Banverket EAL 3482. Foto Hans Polanik.

Fakta

• Status: Utgången
• Typ: Ellok
• Axelföljd: B
• Längd: 6900 mm
• Tjänstevikt: 22 ton
• Max axellast: 12 ton
• Effekt: 125 kW
• Startdragkraft: 60 kN
• Hastighet: 30/70 km/h
• Tillverkare: Asea
• Byggår: 1953-1954
• Byggt antal: 3
• Ursprunglig nummerserie: 267-269
• Tillhörde: SJ

En elektrisk lokomotor

På 1950-talet hade SJ redan en stor mängd dieseldrivna lokomotorer, alltså mindre lok som främst användes till växling. På prov beställde SJ även tre elektriska lokomotorer som levererades 1953-1954. Litterat på loken blev Za.

Samma motor som X9 och X16

Loken tillverkades av Asea med mekaniska delar från AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Falun. De fick koppelstångsdrift och samma typ av motor (Asea KJ65) som senare användes i elmotorvagnarna av typerna X9 och X16/X17. Kuggväxeln hade två lägen som gav loken en högsta hastighet på 30 respektive 70 km/h. Den högre hastigheten var tänkt att användas främst för lokets egen förflyttning på längre sträckor.

SJ Za 269 i Ockelbo 1958. Foto Stig Eldö/Järnvägsmuseet.

Hytt i ena änden

Hytten var placerad i ena änden men lokens korta längd (knappt 7 meter) gjorde att sikten var tillräcklig även när loken kördes med huven först. Loken fick SJ:s sedvanliga bruna färgsättning. De tre loken placerades först i Flen, Södertälje och Ljusdal men användes under årens lopp även på andra platser.

Inga efterföljare

I början av 1960-talet funderade SJ på att skaffa fler elektriska lokomotorer men det blev aldrig någon beställning

I början av 1960-talet funderade SJ på att skaffa fler elektriska lokomotorer men det blev aldrig någon beställning och Za-loken fick inga efterföljare. Za användes främst till arbetståg och växling på bangårdar men kunde inte som vanliga dieseldrivna lokomotorer användas på både elektrifierade och oelektrifierade spår. Därför blev lokens användningsområde begränsat.

Blev tjänstefordon

Za 269 slopades 1969 men skrotades först 1983. De två andra loken fortsatte att tjänstgöra men klassades 1980 om till tjänstefordon och fick litterat Qaz. Bägge loken stationerades i Ånge. 1990 tog Banverket över loken från SJ och loken fick återigen en ny beteckning, MTZ043, vilket 1992 ändrades till EAL som stod för elarbetslok. Under 1990-talet fick loken bland annat dra snösopar på bangården i Ånge.

År 2000 överfördes bägge loken till Sveriges Järnvägsmuseum (nu Järnvägsmuseet). Za 267 rustades upp till driftsdugligt skick medan 268 blev reservdelsförråd.

Za 267 som museilok i Gävle 2009. Foto Hans Polanik.

Nylevererade Za 267 i Falun 1953. Foto Järnvägsmuseet.

Mer om loktypen

- Tore Nordin m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK Förlag