TGOJ X21-1 i Gävle 1990

TGOJ X21-1 i Gävle 1990. Foto Markus Tellerup.

Annons

Tåg i Sverige

De vanligaste persontågen du kan möta som tågresenär

SJ X2-tåg i Hässleholm 2018 Kan köra i 200 km/h

Snabbtåget X2000 (X2)

Bolag: SJ AB
Exempel på sträckor: Göteborg-Stockholm, Malmö-Stockholm
Läs mer om X2

 

MTR X74 001 i Göteborg 2015 Kan köra i 200 km/h

Modernt snabbtåg (X74)

Bolag: MTRX
Sträckor: Göteborg-Stockholm
Läs mer om X74

 

SJ X40 och Mälartåg ER1Kan köra i 200 km/h

Dubbeldäckare (X40 och ER1)

Bolag: SJ AB, Mälartåg, Tåg i Bergslagen
Exempel på sträckor: Stockholm-Västerås-Hallsberg, Göteborg-Hallsberg, Stockholm-Eskilstuna
Läs mer om X40 och ER1

 

SJ och Snälltåget loktåg Några kan köra i 200 km/h

Loktåg (lok+personvagnar)

Bolag: SJ AB, VySnälltåget, Tågab
Exempel på sträckor: Göteborg-Stockholm, Malmö-Stockholm, Stockholm-Luleå-Narvik (nattåg), Malmö-Berlin (nattåg) 
Vanliga vagntyper SJ AB: AB7, B7, BC4, BF7, WL4
Vanliga vagntyper Vy: BC4, WL4, WL6
Vanliga vagntyper Snälltåget: AB3, B1, BC2, Bmpz, Bvcmz
Vanliga vagntyper Tågab: 
AB3, B1, BS5

 

DSB ET 4314 i Lund 2019

Öresundståg (X31K/ET)

Bolag: Öresundståg
Exempel på sträckor: Malmö-Köpenhamn, Malmö-Göteborg, Kristianstad-Karlskrona
Läs mer om X31K/ET

 

SJ X12 och Krösatågen X11

Äldre pendeltåg (X10/X11/X12/X14)

Bolag: Tågab, Krösatågen, VästtrafikNorrtåg
Exempel på sträckor: Nässjö-Jönköping, Göteborg-Uddevalla
Läs mer om X10, X11, X12 och X14

 

Värmlandstrafik Y31 1416 vid Öjervik 2016

Dieselmotorvagnen Itino (Y31/Y32)

Bolag: Krösatågen, Västtrafik, Värmlandstrafik
Exempel på sträckor: Halmstad-Nässjö, Linköping-Västervik, Gårdsjö-Mariestad-Lidköping-Håkantorp, Kil-Torsby
Läs mer om Y31/Y32


Fler tåg hittar du i vagnguiden

Vagnguiden

VAGNGUIDEN

Bli en medveten resenär

I vagnguiden finns alla personvagnar och motorvagnar som du som resenär kan stöta på när du åker tåg i Sverige.
Här hittar du en översikt över vanliga svenska tågtyper.

Du kan betygsätta vagntyper som går i trafik och lära dig vad A, B, R, WL och andra littera på vagnar står för.

Vilka typer går i vilka tåg?

I banguiden kan du se vilka tågtyper som används på olika banor. Titta under rubriken Trafik på banan du är intresserad av. Du kan också välja bolag så får du en översikt över tågtyperna det bolaget har.

Res i tiden

Kommer du ihåg tåget du åkte när du var barn?
I vagnguiden kan du också lära känna många utgångna motorvagnar och utgångna personvagnar.

Förklaringar till fakta i vagnguiden

Här finner du förklaringar till de begrepp som används i faktarutan på varje vagntyps sida. I cirklarna ovanför faktarutan presenteras vagnens/motorvagnens längd (i meter), tjänstevikt (i ton) och högsta hastighet (i km/h). För motorvagnar anges också effekt (i kW).

Status
Om vagntypen används i trafik eller är utgången (slopad, ombyggd till annan typ eller annat).

Typ
Visar vilken typ av vagn eller motorvagn det är, t ex sittvagn första klass eller elmotorvagn.

Antal sittplatser/liggplatser/sovplatser
Antalet platser för respektive kategori. 

Axelföljd
Anges endast för motorvagnar. Visar hur hjulen är arrangerade och vilka som är drivande. Läs mer om axelföljd i lokguiden.

Längd
Längden mäts från buffert till buffert. Om buffertar inte finns anger talet längd över koppel eller stötplan. Bredd anges inte men är normalt mellan 2800 och 3100 mm. Normal höjd för en personvagn är 4000 mm.

Tjänstevikt
Vikt i tjänst inklusive eventuellt bränsle. 

Max axellast
Anges endast för motorvagnar. Vilken maximal axellast fordonet har, alltså den tyngd som varje axel utövar på spåret. Har betydelse för vilka banor fordonet kan trafikera då alla banor har en största tillåten axellast (STAX). Läs mer om STAX i banguiden

Effekt
Anges endast för motorvagnar. Visar motoreffekten, mäts i kilowatt (kW). Principiellt kan man säga att ju högre talet är, desto starkare är motorvagnen. Om man vill veta effekten mätt i hästkrafter (hk) istället multipliceras kW-talet med 1,36. Har motorvagnen flera motorer, vilket är vanligt, är värdet den sammanlagda effekten. För elmotorvagnar anges effekten i så kallad timeffekt, det vill säga den effekt motorvagnen kan prestera vid en viss hastighet under en timme. Hastigheten brukar vara ungeför två tredjedelar av motorvagnens största tillåtna hastighet.

Hastighet
Hastigheten är största tillåtna hastighet, det vill säga den hastighet fordonet är godkänt för i normal trafik. Gränsen för hur fort fordonet kan gå rent tekniskt kan vara högre. Största tillåtna hastighet förkortas ofta "sth".

Bromsvikt
Anges endast för motorvagnar. Bromsvikten anger bromsverkan för fordonet. Bromsvikten är den kraft, omräknad i ton, med vilken samtliga bromsblock på fordonet trycker mot hjulen.

De flesta järnvägsfordon har tryckluftsbroms. En huvudledning med luft under tryck går igenom hela tåget (består tåget av flera vagnar kopplas de ihop med slangar samtidigt som kopplen). Trycket i huvudledningen upprätthålls med en kompressor på dragfordonet (loket/motorvagnen). När lokföraren bromsar släpps luft ut och trycket i huvudledningen sjunker, vilket påverkar bromscylindrarna på vagnarna. Det gör i sin tur att bromsblocken trycks mot hjulen med den kraft som motsvaras av det sänkta trycket i huvudledningen.

Ett lätt och snabbt persontåg har andra krav på broms än ett tyngre och långsammare godståg. Därför finns olika bromskategorier (bromsgrupper) för att ställa in bromsarna på ett tåg.

- G-broms har långsam tillsättning och lossning samt lägre bromskraft. Används t ex för speciellt långa och tunga godståg som malmtåg.
- P-broms har snabb tillsättning och lossning samt lägre bromskraft. Används vanligtvis för godståg.
- R-broms har snabb tillsättning och lossning samt hög bromskraft. Används vanligtvis för persontåg.

För motorvagnar används R-broms.

Dynamisk vikt
Anges endast för motorvagnar och om uppgift finns. Dynamisk vikt är dragfordonets statiska vikt med ett tillägg för att roterande massor (t ex elmotor) ska bromsas upp.

Tillverkare
Företaget som tillverkat vagnen. I många fall är tillverkningen ett samarbete. Då anges den som haft huvudansvaret som tillverkare.

Stora svenska tillverkare av motorvagnar och personvagnar genom tiderna:
- Asea (Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget). Verkstäder i bl a Västerås. Tillverkade många ellok och elmotorvagnar (de elektriska delarna). Blev 1988 en del ABB och senare Adtranz, som i sin tur såldes till den internationella koncernen Bombardier 2001. Bombardier Transportation blev 2021 en del av Alstom. En del verksamhet finns kvar i Sverige men några tåg tillverkas inte längre i Sverige. Klassiska Asea-produkter är t ex D-loket och Rc-loket men också motorvagnar som X5 och X10.
- AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ). Verkstäder i Arlöv utanför Malmö, Linköping och Falun. Tillverkade bl a diesellok, personvagnar, motorvagnar och även ellok i samarbete med Asea. Verksamheten upphörde i början av 1970-talet.
- Kalmar Verkstads AB (KVAB). Byggde bl a lokomotorer och personvagnar. Såldes 1990 till ABB och blev liksom Asea en del av Adtranz och därefter Bombardier Transportation. Tillverkade i samarbete med f d Asea X2-tågen under 1980- och 90-talen. Fram till avvecklingen 2005 då Bombardier valde att flytta tillverkningen till Tyskland tillverkades även Öresundståget X31K i Kalmar.
- Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö. Tillverkade bl a personvagnar och lokomotorer. Verksamheten levde vidare under en period genom företaget Kockums Industrier som tillverkade godsvagnar.
- Hilding Carlsson i Umeå. Tillverkade ett stort antal rälsbussar och motorvagnståg under 1930-, 40- och 50-talen.

Byggår
Det/de år vagnarna levererats.

Byggt/inköpt antal
Antalet vagnar som tillverkats av aktuell typ till de ägare som anges, eller hur många som köpts in om det är t ex begagnade vagnar.

Ursprunglig nummerserie/nummer
Anges om uppgifter finns tillgängliga. De nummer som fordonen fått vid leveransen eller som de fått i Sverige om det gäller importerade fordon. När det är importerade eller ombyggda fordon anges bara "Nummer" som rubrik.

Tillhör/tillhörde
Vem som äger/ägde vagnarna. Numera kan fordon ägas av uthyrningsföretag som leasar ut dem, som ägare anges då oftast både uthyrare och användande bolag.

Vad betyder litterat?

Alla personvagnar och motorvagnar har en beteckning, ett littera. Här hittar du förklaringar till de vanligaste. Observera att det finns typer som inte följer litterareglerna, som t ex ER1. Läs mer om littera.

A = sittvagn, första klass
B = sittvagn, andra klass
BC = liggvagn
D = postvagn
F = resgodsvagn
M = manövervagn till loktåg
R = serveringsvagn (bistro/restaurang)
S = specialvagn (S som andra bokstav = kiosk)
U = manöver-, mellan- eller släpvagn till motorvagn
V = tvåaxlig vagn
WL = sovvagn
X = elmotorvagn
Y = dieselmotorvagn

 

Historia

Från korta tvåaxliga vagnar inspirerade av hästdiligenser till dagens snabbtåg som kör i 200 km/h - följ med på en resa från mitten av 1800-talet och fram till i dag.

Bild: Tvåaxlig SJ-vagn, tillverkad 1883B1a 692, en tvåaxlig SJ-vagn tillverkad 1883. De öppna plattformarna i vagnsändarna är typiska för äldre personvagnar och fanns kvar in på 1900-talet. Fram till 1956 fanns tre klasser så andra klass motsvarar närmast första klass i dag. Foto Järnvägsmuseet.

Personvagnar

De första svenska personvagnarna var liksom i resten av världen korta och tvåaxliga. Likheten med en hästdiligens var stor. Inredningen bestod av kupéer med en dörr på utsidan till varje kupé. Det blev ganska opraktiskt och snart fick vagnarna en korridor genom vagnen så att alla platser kunde nås från insidan. Ingången nåddes via öppna plattformar i vagnsändarna.

Komforten i de första vagnarna var spartansk. Uppvärmning saknades vanligtvis och ljus fick man från stearinljus eller oljelampor. De tvåaxliga vagnarnas gångegenskaper var heller inte alltid så bra på dåtidens skarvspår men bättre än landsvägarnas hästdragna vagnar.

SJ:s första vagnar byggdes utomlands i Tyskland 1856. Snart började dock den svenska industrin tillverka personvagnar och bland andra Kockums, AB Svenska Järnvägsverkstäderna och Kalmar Verkstad blev stora leverantörer.

Bild: Resenärer går på en 3 klass-vagn ca 1936Resenärer går på en 3 klass-vagn på 1930-talet. 1956 blev 3 klass i stället 2 klass. Foto Järnvägsmuseet.

Tre klasser som avspeglade samhället

Redan från början uppstod olika vagnsklasser som avspeglade samhällsklasserna. I Sverige fanns tre klasser ända fram till 1956. I tredje klass satt man i början på hårda träbänkar och det var ont om utrymme. I andra klass var sätena stoppade och mer komfortabla. Första klass fanns bara i ett fåtal fjärrtåg och hade i princip samma standard som andra klass men antalet platser i t ex kupéer begränsades så att förstaklassresenärerna fick extra avskildhet.

När SJ gjorde om klassystemet 1956 till två klasser blev tredje klass andra klass och andra klass första, medan första klass - som bara fanns i ett fåtal tåg - togs bort.

Att sova och äta på tåget

De långa avstånden i Sverige gjorde att SJ satte in nattåg redan på 1870-talet. Till att börja med var sovvagnarna modifierade sittvagnar och man fick dra ut stolsitsarna när det var dags att sova. Riktiga sovvagnar kom mot slutet av 1800-talet.

Tågresorna tog i järnvägens barndom lång tid och måltidsuppehåll på en eller flera stationer brukade vara inlagda i tidtabellen. 1894 blev det möjligt att äta på tåget när de första restaurangvagnarna sattes i trafik på Uppsala-Gävle järnväg och 1897 fick även SJ restaurangvagnar.

SJ Co8d 3090 1935 En nitad stålvagn: SJ Co8d (senare B8) 3090 1935. Personvagnarna har nu fått boggier och inbyggda ingångsdörrar i ändarna. Foto Järnvägsmuseet.

Vagnar i stål

På 1890-talet blev boggier standard vilket gjorde det möjligt att bygga längre vagnar. Boggierna gav en lugnare gång och bättre komfort. Vagnarna fick också ånguppvärmning så att resenärerna inte behövde frysa på vintern.

När tågfärjeleden Trelleborg-Sassnitz invigdes 1909 sattes nya, komfortablare vagnar in i trafiken. De hade inbyggda plattformar i vagnsändarna och täckta övergångar mellan vagnarna som skydd för väder och vind.

Under 1920-talet kom de första personvagnarna helt i stål. Tidigare hade vagnskorgarna till stor del bestått av trä och plåt. SJ skaffade sina sista trävagnar 1929 och övergick sedan helt till stålvagnar. På 1930-talet byggdes en stor mängd nitade boggievagnar till SJ, bland annat av typerna A5, AB7 och B8. De äldre vagnarna ersattes efter hand, men först 1968 försvann de sista trävagnarna.

De nitade vagnarna hade oftast en inredning med kupéer, mer eller mindre öppna, men även salongsinredning förekom, speciellt i första klass.

Bild: Interiör B8-vagnInredning i en B8-vagn, en av 1930-talets vagntyper. Vid leveransen var detta 3 klass-vagnar. Foto Markus Tellerup.

Elektrifiering

Elektrifieringen av SJ:s banor som inleddes på 1920-talet innebar förändringar också för personvagnarna. Nu blev det möjligt med elektrisk uppvärmning och belysning och helt nya funktioner som fläktventilation. Köken i restaurangvagnarna kunde förses med elspisar och kylskåp.

Under 1930- och 40-talen förstatligades så gott som alla privata järnvägar och SJ övertog personvagnar från en lång rad olika bolag. Många vagnar var omoderna och slopades snart men några stålvagnar använde SJ ända in på 1980-talet. Ett exempel är AB5-vagnarna som ursprungligen köpts in av Ostkustbanan.

SJ-brunt som standardfärg

Från början hade SJ:s första-, andra- och tredjeklassvagnar olika färg. Tredjeklassvagnarna hade en brunröd färgsättning som så småningom kom att sprida sig. När de nitade stålvagnarna tog över på 1930-talet blev brunt den dominerade färgen och även de nya D-loken målades i brunt. Den bruna eran varade till i början av 1990-talet då SJ började måla om sina fordon i en ny blå design.

Ao15br 3958 1958 En helsvetsad stålvagn: Ao15br (senare A5) 3958 1958. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet

Vagnarna blir helsvetsade...

De nitade stålvagnarna innebar ett stort steg framåt, men de kom inte att tillverkas särskilt länge. Redan 1940 kom nämligen de första vagnarna med helsvetsad vagnskorg, i form av lokaltågsvagnen B6 som kom att tillverkas i hela 171 exemplar till SJ. Under 1940-talet följde fler typer, som BF2 och WL9. Flera vagntyper som levererats som nitade vagnar fortsatte också att byggas i helsvetsat utförande, till exempel A5 och AB7.

Bild: TGOJ B1-vagnÄven om den svenska personvagnshistorien under den senare halvan av 1900-talet till stor del handlar om SJ så finns det undantag. Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds Järnvägar (TGOJ) köpte flera vagnar under 1950-talet, bland annat denna strömlinjeformade B1-vagn. TGOJ:s vagnar hade en grön färgsättning. Foto Markus Tellerup.

...och strömlinjeformade

De helsvetsade vagnarna innebar flera vinster. De var inte bara starkare och därmed säkrare, utan också lättare. Tågen kunde därför göras längre utan att fler lok behövde kopplas till. En positiv bieffekt var också att de korrugerade vagnssidorna såg mer strömlinjeformade ut och därmed bidrog till att skapa en bild av tåget som ett modernt och snabbt färdmedel.

Under 1950-talet blev vagnarna ännu mer strömlinjeformade genom att gavelpartierna gjordes rundade. Exempel är BF1, WL3 och TGOJ B1 (se bild ovan).

Interiör Tågab B1 4924 2016 Interiör Tågab B1 4924 2016. B1 är en typisk 1960-talsvagn och några vagnar har levt kvar hos andra bolag även efter att SJ slopade sina vagnar i början av 2000-talet. Foto Frederik Tellerup.

De öppna sextiotalsvagnarna

Nästa stora personvagnsgeneration kom på 1960-talet. Då levererade Kalmar Verkstad, Kockums och AB Svenska Järnvägsverkstäderna drygt 500 vagnar av olika typer till SJ, se A2, AB2, AB3, B1, B5, R1, RB1 och WL1. Vagnarna fullbordade den strömlinjeformade designutvecklingen och inredningen tog intryck av amerikanska salongsvagnar med en öppen miljö. B1 blev det bästa exemplet på detta med sina två salonger med eftersittning. I A2, AB2, AB3 och B5 kombinerades salonger med kupéer. Komforten höjdes speciellt i andra klass med bland annat ställbara ryggstöd.

Under 1960-talet kom också de första liggvagnarna, en kontinental vagntyp som snart blev populär som ett billigare alternativ till sovvagnen. En rad äldre sittvagnar byggdes om till liggvagnar littera BC1 och BC2.

Bild: B7M 5505 i Malmö 2005Åttiotalsvagnarna fick fjärrmanövrerade dörrar och inbyggda fotsteg som gjorde dörrarna högre. De vanligaste typerna är A7 och B7 (bilden). Från början var åttiotalsvagnarna bruna precis som SJ:s andra vagnar, men under 1990-talet målades de om i SJ:s nya blå färgsättning. Numera är vagnarna svarta. Foto Frederik Tellerup.

Åttiotalsvagnar med fjärrmanövrerade dörrar

Nästa stora beställning av personvagnar gjorde SJ i slutet av 1970-talet. Kupéinredning övergavs helt och vagnarna fick långa salonger. Fjärrmanövrerade dörrar blev standard vilket sparade tid och tågpersonalens energi vid stationsuppehållen. Vagnarna fick även slutna toaletter - slut på gödningen av banvallarna alltså.

De nya vagnarna gjorde att de sista nitade personvagnarna kunde slopas 1988 och åttiotalsvagnarna blev stommen i SJ:s loktåg.

De ursprungliga typerna av åttiotalsvagnar var A7, B2, B7, BF4 och R4. A7 och B7 fick en inredning med eftersittning, det vill säga stolar som är placerade efter varandra. Denna typ av inredning är dock inte så lämplig för större ressällskap som vill sitta tillsammans och B2-vagnarna fick därför motsittning (sittgrupper med stolar placerade mot varandra). Dessutom byggdes ett antal B7-vagnar om till familjevagnar littera B8 som förutom sittgrupper också fick en lekavdelning.

I mitten av 1990-talet skapade SJ ett nytt koncept, InterRegio, som ett komplement till InterCity-tågen som kommit på 1980-talet. Många av åttiotalsvagnarna byggdes om med ny inredning anpassad för regionaltrafik och på så vis uppstod de nya typerna AB9, B9 och BFS9. Efter bara en kort tid försvann dock InterRegio-konceptet och vagnarna användes sedan i all slags trafik.

Renovering och nya sovvagnar

När sextiotalsvagnarna byggdes hade man använt asbest som isolering eftersom man fortfarande var ovetande om asbestens hälsofarliga stoft. Under slutet av 1980-talet asbestsanerade därför SJ alla kvarvarande sextiotalsvagnar. Inredningen renoverades samtidigt och vagnarna fick också inbyggda slutsignaler och slutna vacuumtoaletter.

På 1990-talet beställde SJ nya sovvagnar av typerna WL4 och WL6. Dusch i vagnen blev en självklarhet och en del kupéer utformades som hotellrum i miniatyr efter att det visat sig att många resenärer var villiga att betala lite mer för högre komfort.

Bild: FV1-vagnResgodshanteringen minskade under slutet av 1900-talet och upphörde slutligen 2000. På bilden en FV1, en av SJ:s sista tvåaxliga vagntyper, som museivagn. Foto Markus Tellerup.

Resgodsvagnarna blir historia

Resgodsvagnen var länge en självklar del i loktågen, men antalet resenärer som använde möjligheten att skicka resgods sjönk under 1980- och 90-talen. SJ beslöt därför att upphöra med resgodshanteringen 2000 och de kvarvarande resgodsvagnarna av typerna F24K/F33 och F52 slopades. Även postvagnarna har försvunnit från persontågen, numera körs egna tåg för post och modifierade godsvagnar används istället.

Littera - ett kapitel för sig

Vagnslittrorna, de bokstavs- och sifferbeteckningar som används för att särskilja olika typer, har under årens lopp förändrats flera gånger. 1956 fick de flesta vagnars littera ändras när tredje klass slopades. Tredjeklassvagnarna med littera C fick littera B och A- och B-vagnarna fick littera A.

1970 genomförde SJ ytterligare en stor litterareform. Dittills hade alla boggievagnar haft en gemen (liten) nolla i litterat för att visa att vagnen var en boggievagn (till exempel Bo5 för den vagn som nu heter B5). Eftersom de flesta tvåaxliga vagnar hade skrotats var det inte längre nödvändigt att ange boggier och nollan ströks. De tvåaxliga vagnar som fanns kvar fick istället ett "V" i sitt littera, till exempel FV1. (Läs mer på sidan om littera).

Fram till 1980-talet hade SJ många olika udda vagnstyper, delvis en följd av förstatligandena av de enskilda järnvägarna under 1930- och 40-talen. Många littror användes därför som samlingslittror för vagnstyper som hade olika bakgrund och utseende men likartad inredning. På så vis kunde olika vagnar användas i samma trafik, så länge antalet sittplatser eller sovplatser överensstämde. Detta gällde till exempel vagntyper som B14 och WL11/WL12. När man talar om dessa gäller det alltså att veta vilken vagnvariant man menar.

En annan källa till förvirring är att många littror återanvänds. 1980-talets familjevagnar med littera B8 ska exempelvis inte blandas ihop med B8-vagnarna tillverkade på 1930-talet. I vagnguiden skiljer vi därför på utgångna typer och typer som går i trafik.

Hilding Carlsson-rälsbussen Ydo 375 1938 Hilding Carlsson-rälsbussen Ydo 375 1938. Foto Järnvägsmuseet.

Motorvagnar

Under lång tid var loktågen helt dominerande. Först under 1920- och 30-talen när elektriska och dieseldrivna motorer blev vanligare började man i större utsträckning bygga motorvagnar eller rälsbussar som de lättare varianterna ofta kallades. De blev många mindre järnvägars räddning eftersom de var billigare i drift. Den stora leverantören framför andra var Hilding Carlsson som blev känd för sina rälsbussar med lutande fronter. En lång rad rälsbussar och släpvagnar med bl a littera Y, Yo1, Yp, Yo1p och Yo1t levererades till SJ och många privatbanor.

I slutet av 1940-talet kom X5 och X8, de första snabba elmotorvagnstågen för fjärrtrafik. De sattes i trafik på bland annat sträckorna Stockholm-Göteborg och Göteborg-Gävle.

Bild: Y8-motorvagnMotorvagnarna i Y6-generationen präglade under många år de mindre banorna. De fick en karaktäristisk färgsättning i gult och orange. Foto Markus Tellerup.

Y6-generationen

1950-talet innebar nya leveranser av motorvagnar för regionaltrafik. Flera hundra vagnar byggdes, de flesta för dieseldrift (Y6/Y7/Y8) men även eldrift (X16/X17). Motorvagnarna kunde multipelköras och på så vis kopplas ihop till ganska långa tåg och blev stommen i persontrafiken på de mindre banorna tills en ny generation dieselmotorvagnar, Y1, kom i början på 1980-talet.

Elmotorvagnarnas smidighet i lokaltrafik utprovades med X6-tågen under 1960-talet. Detta ledde fram till leveranserna av X1 till Stockholm och senare även X10 till andra delar av landet.

Bild: X2-tåg i det ursprungliga utseendet utanför Osby på Södra stambanan 2005Ett X2-tåg i ursprunglig färgsättning utanför Osby på Södra stambanan 2005. Foto Frederik Tellerup.

Snabbtåget X2

Det skulle dröja till 1990 innan det åter kom snabba motorvagnståg för fjärrtrafik. Detta år sattes det första X2-tåget - mer känt under namnet X2000 - i trafik på sträckan Stockholm-Göteborg. X2 var en ny konstruktion som faktiskt hade en viss koppling till föregångaren X5, eftersom ett X5-tåg hade byggts om och använts i tester inför byggandet av det nya snabbtåget. X2 har en maxfart på 200 km/h och har korglutning som gör komforten behagligare i kurvor.

Motorvagnarnas fördelar

Allt fler persontåg i Sverige körs med motorvagnar. Anledningarna är flera. Motorvagnar har oftast bättre acceleration än loktåg, vilket gör att uppehållen på stationerna tar mindre tid. De kan också vända snabbare vid ändstationer eftersom lokföraren bara behöver byta hytt. Många motorvagnar har automatiska koppel som gör det lätt att koppla ihop och koppla isär enheter, vilket till exempel kan utnyttjas så att tåg delas och fortsätter mot olika destinationer.

Ytterligare en orsak till motorvagnarnas popularitet är att de ofta inte kräver lika mycket personal vilket gör trafiken billigare. På mindre banor kan lokföraren också vara biljettförsäljare och tågmästare.

Bild: X-trafik X52 9046 i Gävle 2014Regina-motorvagnarna med littera X50-X54 tillverkades i 89 exemplar och används av flera länstrafikbolag. Här är det X-trafik X52 9046 i Gävle 2014. Foto Frederik Tellerup.

Ännu fler motorvagnar

Under det senaste decenniet har motorvagnarnas segertåg fortsatt. Länstrafikbolagen som tagit över ansvaret för regionaltrafiken har skapat en stor flora med olika inredningsvarianter och färgsättningar. Fler motorvagnar för lokal- och regionaltrafik kom under 1990-talet och början av 2000-talet, bland andra elmotorvagnarna X12 och X50-X54 och dieselmotorvagnen Y2. Till trafiken över Öresundsbron togs ett nytt tåg anpassat för tvåströmsdrift fram, X31K, och dessa motorvagnar sköter nu en stor del av trafiken i Sydsverige.

Under 2002 kom det första Y31-tåget som ersatte Y1 och 2004 levererades det första tåget i en serie med nya tvåvåningståg för regionaltrafik, X40, till SJ och senare har ytterligare motorvagnstyper som X61 och ER1 tillkommit.

Trenden mot fler motorvagnståg och färre loktåg fortsätter alltså. Några undantag finns dock - både Snälltåget och FlixTrain kör loktåg med personvagnar. Många av dem är begagnade tyska vagnar vilket betyder att vi faktiskt har fått fler personvagnstyper i Sverige.

!

Nyheter, uppdateringar eller rättelser?

Tipsa oss gärna! Skicka ett meddelande.

Annonser

Annons

järnväg.net

- guiden till Sveriges tåg och järnvägar


järnväg.net på Facebookjärnväg.net på YouTube

Meny

Cookies och personuppgifter på järnväg.net

Välkommen! Denna hemsidan använder cookies och andra personuppgifter för besöksstatistik och andra funktioner.

Läs mer