Utgångna motorvagnar - järnväg.net

Annons

Trainplanet - boka din nästa tågresa hos oss

Y/Yp/Yo1/Yo1p m fl med släpvagnar

Bild: Yo1s 626 som museifordon i Gävle 1988

Yo1s 626 som museifordon i Gävle 1988. Foto Christian Tellerup.

14,2

12,6

ton

115

80

km/h

Gäller Yo1

Fakta

Status: Utgången
Typ: Bensin- eller dieselmotorvagn/släpvagn
Axelföljd: AA (tvåaxlig rälsbuss), (1A)'(A1)' (boggierälsbuss)
Längd: 10250 mm (tvåaxlig rälsbuss), 13640/14220 mm (boggierälsbuss)
Tjänstevikt: 6,7 ton (tvåaxlig rälsbuss), 10,3/12,6 ton (boggierälsbuss)
Effekt: 81/96 kW (tvåaxlig rälsbuss), 96/115 kW (boggierälsbuss)
Tillverkare: Hilding Carlsson
Byggår: 1934-1950
Byggt antal: se lista nedan
Hastighet: 80 km/h
Tillhörde: SJ och privatbanor

Den klassiska Hilding Carlsson-rälsbussen

Hilding Carlsson-rälsbussens historia började 1932 då Hilding Carlsson och hans mekaniska verkstad i Umeå fick en beställning på en större tvåaxlig dressin från SJ. Dressinen skulle användas i turisttrafiken på Malmbanan och den nordligaste delen av Inlandsbanan.

Den fick 14 sittplatser och var lådformad. Dressinen väckte intresse hos Uppsala-Gävle Järnväg som letade efter ett billigt fordon till sin sidobana Orrskog-Söderfors och man beslöt sig för att beställa ett liknande fordon, fast större. Leveransen skedde 1933 och med 24 sittplatser och en motor på 75 hästkrafter kunde man inte längre tala om en dressin - nu var rälsbussen definitivt född.

Lutande fronter

1934 beställde SJ fyra tvåaxliga rälsbussar, varav en var avsedd för turisttrafik och hade avrullbart tak. De fick littera Yd (senare ändrat till bara Y) och var liksom tidigare lådformade, men den övre delen av fronten lutade lite bakåt. Den iögonenfallande kylaren och de högt placerade strålkastarna gav fordonen ett karakteristiskt utseende.

Denna första provbeställning föll väl ut och Hilding Carlsson levererade sammanlagt ett sextiotal tvåaxliga rälsbussar till SJ fram till 1938.

Från 1935 ändrade Hilding Carlsson designen så att hela fronten lutade bakåt och därmed var den klassiska HC-rälsbussen skapad. Utseendet blev en så stark signatur att Hilding Carlsson till och med använde fronten i sitt firmamärke.

Många privatbanor köpte

Hilding Carlssons firmamärke.

Rälsbussarna visade sig vara ett bra och billigt komplement till loktåg och SJ köpte under 1930- och 40-talen en lång rad rälsbussar. Till en början sattes rälsbussarna in främst i Norrland men efter hand spred sig användningen även till resten av landet.

Även många privatbanor köpte rälsbussar från Hilding Carlsson. Bland normalspåriga banor kan nämnas TGOJ, Bergslagernas Järnvägar, Gävle-Dala Järnväg och Halmstad-Nässjö Järnväg, men det var framför allt smalspårsbanorna som med sin ofta dåliga ekonomi såg rälsbussen som en frälsare. Bland köparna fanns Halmstad-Bolmens Järnväg, Ölands Järnvägar, Gotlands Järnväg, Västergötland-Göteborgs Järnvägar, Mellersta Östergötlands Järnväg, Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar och Nordmark–Klarälvens Järnvägar.

SJ Yd 330 med godssläp. Foto Järnvägsmuseet.

Boggierälsbussar och släpvagnar

1937 lanserade Hilding boggierälsbussen. Den hade fler sittplatser och bättre gångegenskaper och dessutom blev toalett standard. Till en början användes samma sexcylindriga Scania-motor som i de tvåaxliga rälsbussarna, men snart byttes den mot en starkare åttacylindrig motor. Samtidigt gjordes vagnskorgen lite längre och antalet sittplatser ökades. De starkare rälsbussarna gjorde att tillverkningen av släpvagnar tog fart och olika typer med varierande utrymmen för resande, gods och post togs fram. De första tvåxliga godssläpen hade byggts 1934 men nu fick även släpvagnarna boggier.

Den första boggierälsbussen köptes av Halmstad-Bolmens Järnväg 1937. Priset låg på ca 45 000 kr i dåtidens penningvärde. Till SJ levererades totalt 177 normalspåriga boggierälsbussar med littera Yo, Yo1 och Yo1s mellan 1938 och 1950. Dessutom fick SJ i samband med förstatligandena av de privata järnvägarna under 1940-talet överta smalspåriga rälsbussar med 891 och 1067 mm spårvidd. Så gott som alla HC-fordon som levererats till privatbanor hamnade hos SJ som fick en rik flora av framför allt olika släpvagnar (se lista nedan).

Rälsbussarna hade inte utrustning för multipelkörning, men ibland förekom det att man ändå körde tåg med flera rälsbussar. Varje rälsbuss var då bemannad med en egen förare.

Träkorg krävde mycket underhåll

Rälsbussarnas korgar bestod av trä som kläddes med plåt. Detta visade sig snart vara mindre lyckat. Trästommen krävde mycket underhåll och var mindre motståndskraftig vid olyckor och SJ bestämde sig redan i mitten av 1940-talet för att istället satsa på rälsbussar med stålkorg. I väntan på att en ny rälsbuss skulle konstrueras gjordes dock ytterligare några beställningar och den sista trärälsbussen levererades inte förrän 1950. De sista serierna fick ett annorlunda utförande med förstärkta och förstorade korgar och normalspårsfordonen fick därför tillägget "s" (s = större) i litterat. Smalspårsfordonen kunde på grund av lastprofilen bara höjas.

Spartansk inredning

Samtliga HC-rälsbussar hade en ganska spartansk tredjeklassinredning (nuvarande andra klass) med soffor. Några rälsbussar eller släp med andra klass (nuvarande första klass) byggdes aldrig eftersom fordonen främst användes i lokal och regional trafik där behovet av olika klasser var litet. Fyra av SJ:s boggierälsbussar fick dock en mer påkostad inredning för användning i snälltåg på sträckan Östersund-Gällivare.

En Yo1p-rälsbuss i Lärbro på Gotland 1959. Foto Richard Grönstedt.

Röd färgsättning på Gotland

Färgen på SJ:s rälsbussar var gulvit med en mörkgrön dekorlinje under fönstren. Ett undantag var de smalspåriga rälsbussarna på Gotland som fick behålla sin mörkröda privatbanefärgsättning även efter SJ:s övertagande 1948. Efter att järnvägen på Gotland lagts ner 1960 skickades några av de röda rälsbussarna till fastlandet för användning på sträckan Uddevalla-Bäckefors som därmed blev en av de sista banorna med HC-rälsbussar.

Blev banarbetsfordon

De tvåaxliga rälsbussarna slopades i mitten av 1950-talet och många av dem byggdes om till banarbetsfordon, antingen som motortrallor eller elrevionsfordon för kontaktledningsarbeten. Boggierälsbussarnas livslängd blev däremot kortare eftersom de flesta av dem kunde ersättas med de nya stålrälsbussarna av Y6-typ redan under 1950-talet. Bara ett fåtal av boggierälsbussarna blev banarbetsfordon.

Slopning

I början av 1960-talet hade de flesta HC-fordonen slopats, både normalspåriga och smalspåriga. Ett par av de sista normalspåriga bandelarna med HC-rälsbussar var Landskrona-Billesholm (persontrafiken nedlagd i maj 1960), samt bibanorna Orrskog-Söderfors och Beted-Skillingsfors (persontrafiken nedlagd i maj 1961).

På flera smalspåriga banor överlevde dock rälsbussarna ytterligare ett par år. Förutom Uddevalla-Bäckefors kan nämnas de då kvarvarande banorna med 1067 mm spårvidd (bl a Halmstad-Vislanda-Karlshamn och Torsås-Bergkvara). Där slopades de sista HC-fordonen 1965.

SJ:s sista Hilding Carlsson-rälsbussar, Yo1s 629 och 666, användes fram till 1969 i interna transporter till och från SJ-skolan i Harlösa i Skåne.

Museifordon

Några få HC-rälsbussar finns kvar som museifordon, bland andra hos Järnvägsmuseet, Föreningen Veteranjärnvägen, Järnvägssällskapet Åmål-Årjäng och Anten-Gräfsnäs Järnväg. Föreningen Gotlandståget bygger för närvarande också en replik av gotländsk Yo1p-rälsbuss.

Av de många släpvagnarna finns nästan ingen kvar. Sörmlands Veteranjärnväg har ett boggiesläp, TGOJ UBFot 101.

Hilding Carlsson-rälsbussar och släpvagnar hos SJ

1435 mm spårvidd:

Y - Tvåaxlig rälsbuss, 68 st.
YTi - Tvåaxlig godsrälsbuss för tidningstransporter, 3 st ombyggda från Y.
Yo - Boggierälsbuss, första versionen, 35 st.
Yo1 - Boggierälsbuss, andra versionen med starkare motor och längre korg, 90 st.
Yo1s - Boggierälsbuss, tredje versionen, högre och bredare korg, 52 st.
UBo1 - Släpvagn för resande, 1 st.
UBo1s - Släpvagn för resande, större vagnskorg, 4 st.
UBFo1 - Släpvagn för resande och resgods, 11 st.
UBFo2 - Släpvagn för resande och resgods, 7 st.
UBFo2s - Släpvagn för resande och resgods, större vagnskorg, 30 st.
UBFo3 - Släpvagn för resande och resgods, 5 st.
UBFo4s - Släpvagn för resande och resgods, större vagnskorg, 5 st.
UBFo5 - Släpvagn för resande och resgods, 1 st ombyggd från UDFo1.
UDFo1 - Släpvagn för post och resgods, 4 st.
UDFo2 - Släpvagn för post och resgods, 2 st.
UDFo3s - Släpvagn för post och resgods, större vagnskorg, 3 st.
UDFo4 - Släpvagn för post och resgods, 1 st ombyggd från UDFo2 med större postutrymme.
UDFo5s - Släpvagn för post och resgods, 2 st ombyggda från UDFo3s med större postutrymme.
UFo1 - Släpvagn för resgods, 1 st ombyggd från Yo1.
UF1 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 3 st.
UF2 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 60 st.
UF3 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 3 st ombyggda från UF2.
UF6 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 20 st ombyggda från UF2 för användning i Y6-tåg.
UF8 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 2 st ombyggda från UF2 och UF6 för användning i tåg med Yo2/Yo3.

1067 mm:

Yot - Boggierälsbuss, första versionen, 2 st + 2 st ombyggda från Yop.
Yo1t - Boggierälsbuss, andra versionen med starkare motor, 10 st + 2 st ombyggda från Yo1p.
UBFo1t - Släpvagn för resande och resgods, 4 st.
UBFo2t - Släpvagn för resande och resgods, 1 st.
UBFo3t - Släpvagn för resande och resgods, 2 st ombyggda från UBFo1t med större resgodsutrymme.
UBFo4t - Släpvagn för resande och resgods, 1 st ombyggd från UBFo11p.
UBFo6t - Släpvagn för resande och resgods, 1 st ombyggd från UBFo6p.
UDFo1t - Släpvagn för post och resgods, 1 st.
UDFo2t - Släpvagn för post och resgods, 2 st ombyggda från UBDo1p och UDFo2p.

891 mm:

Yp - Tvåaxlig rälsbuss, 3 st.
Yop - Boggierälsbuss, första versionen, 25 st.
Yo1p - Boggierälsbuss, andra versionen med starkare motor, 46 st.
UBo1p - Släpvagn för resande, 4 st.
UBo2p - Släpvagn för resande, 1 st.
UBDo1p - Släpvagn för resande och post, 2 st.
UBDFo1p - Släpvagn för resande, post och resgods, 1 st.
UBFo1p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st.
UBFo2p - Släpvagn för resande och resgods, 4 st.
UBFo4p - Släpvagn för resande och resgods, 5 st.
UBFo6p - Släpvagn för resande och resgods, 14 st.
UBFo7p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st.
UBFo9p - Släpvagn för resande och resgods, 2 st.
UBFo11p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st + 4 st ombyggda från UDFo2p/UDFo3p.
UBFo12p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st.
UDo1p - Släpvagn för post, 1 st.
UDFo1p - Släpvagn för post och resgods, 3 st.
UDFo2p - Släpvagn för post och resgods, 10 st.
UDFo3p - Släpvagn för post och resgods, 3 st.
UFo2p - Släpvagn för resgods, 1 st ombyggd från UDFo3p.
UF2p - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 26 st.
UF3p - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 1 st.

Not. Littera efter SJ:s sista omlitterering av fordonen. De flesta smalspåriga fordon övertagna från privatbanor. Släpvagnar är boggievagnar om inget annat anges.

Ritning Yo1.

Ritning Yo1s.

Ritning Yo1p.

Ritning UBFo2s.

Ritning UDFo1t.

Ritning UBo1p.

Ritning UF2.

Bild: Yd 310, SJ:s första Hilding Carlsson-rälsbuss, som museifordon i Gävle 2004

Yd 310, SJ:s första Hilding Carlsson-rälsbuss, som museifordon i Gävle 2004. Foto Markus Tellerup.

Yo1p 478 med en annan okänd Yo1p bakom i Uddevalla 1963. Rälsbussen skrotades samma år. Foto Richard Grönstedt.

Troligen UDFo2p 1689 i Uddevalla 1963. Foto Richard Grönstedt.

Interiör Yd 313 1934. Foto Järnvägsmuseet.

Y-rälsbussar som tåg mot Gällivare i Östersund runt 1950. Foto Järnvägsmuseet.

Y-rälsbuss med släpvagnar i Västerås 1950. Foto Järnvägsmuseet.

Yo1t 491 i Växjö 1963. Foto Richard Grönstedt.

UBFo1p 1694 i Uddevalla 1963. Foto Richard Grönstedt.

UBFo1t 1552 i Växjö 1963. Foto Richard Grönstedt.

UBFo1t 1614 i Växjö 1963. Foto Richard Grönstedt.

Mer om vagntypen

- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, SJK Förlag 1984
- Om svenska rälsbussar på Historiskt.nu

Y3 med manöver- och mellanvagnar

Y3 1264 i Simrishamn 1990. Foto Christian Tellerup.

81,2

157

ton

910

140

km/h

Gäller Y3+UAB3+UB3+UB3Y

Fakta

Status: Utgången
Typ: Dieselmotorvagnståg bestående av motorvagn andra klass (Y3), mellanvagn första och andra klass (UAB3), mellanvagn andra klass (UB3/UB3B) och manövervagn andra klass (UB3Y)
Antal sittplatser: 34 (Y3), 18/28 (UAB3, första/andra klass), 56 (UB3), 42 (UB3B), 62 (UB3Y)
Axelföljd: B'B' (Y3)
Längd: 19620 mm (Y3/UB3Y), 21000 mm (UAB3/UB3/UB3B), 81240 mm (Y3+UAB3+UB3+UB3Y)
Tjänstevikt: 61,9 ton (Y3), 28,6 ton (UAB3), 29,4 ton (UB3/UB3B), 37,4 ton (UB3Y), 156,9 ton (Y3+UAB3+UB3+UB3Y)
Effekt: 2 x 455 = 910 kW (Y3)
Hastighet: 140 km/h
Tillverkare: Linke-Hofmann-Busch
Byggår: 1966-1967
Byggt antal: 6 (Y3), 4 (UA3, senare ombyggda till UAB3), 3 (UB3), 4 (UB3B), 2 (UB3Y)
Ursprunglig nummerserie: 1261-1266 (Y3), 2160, 2161 (UB3Y), 2169-2172 (UAB3), 2162-2164 (UB3), 2165-2168 (UB3B)
Tillhörde: SJ

Den eldfängda kamelen - SJ:s första tvåvåningståg

I slutet av 1950-talet började SJ skissa på önskemål till ett nytt dieselmotorvagnståg som skulle kunna användas i snabba tåg på längre oelektrifierade linjer.

Tågen skulle liksom X9 bestå av motorvagn, varierande antal mellanvagnar och manövervagn och tanken var först att Hilding Carlsson skulle bygga även dessa tågsätt. På grund av Hildings bortgång upphörde dock samarbetet och SJ fick se sig om efter en ny tillverkare.

Två våningar

Motor- och manövervagnarna fick efter en del funderingar två våningar, vilket var första gången i SJ:s historia. Motorvagnen (Y3) hade passagerarutrymme på ovanvåningen och maskinrum på nedervåningen, medan manövervagnen (UB3Y) hade resandeutrymme på båda våningarna. Både Y3 och UB3Y fick luftkonditionering - till skillnad från mellanvagnarna - eftersom fönstren inte var öppningsbara.

Byggdes i Tyskland

1964 beställde SJ sex motorvagnar, två manövervagnar och elva mellanvagnar av Linke-Hofmann-Busch i Tyskland. Tågsätten började levereras 1966 och sattes under 1967 in på sträckorna Stockholm-Mora och Malmö-Karlskrona.

Tågsammansättningen var antingen Y3+mellanvagnar+Y3 eller Y3+mellanvagnar+UB3Y. I tåg med två motorvagnar kunde man koppla in fler mellanvagnar, upp till sex stycken.

Tre typer av mellanvagnar

Det fanns tre typer av mellanvagnar, UA3 med förstaklassutrymme, UB3 med andraklassutrymme och UB3B med andraklassutrymme, pentry och barnkupé. Inredningen i mellanvagnarna var ordnad i både kupéer och salonger. Behovet av första klass visade sig inte vara så stort som man trott och UA3-vagnarna byggdes därför 1970 och 1972 om till kombinerade första- och andraklassvagnar med littera UAB3. Salongen gjordes om till andra klass medan kupéerna fick behålla sina förstaklassplatser.

I sin krafts dagar: Ett skinande nytt Y3-tågsätt i Malmö 16 november 1966. En demonstrationstur för journalister och andra inbjudna kördes Malmö-Stockholm denna dagen. Foto A-P Jonasson/Järnvägsmuseet.

Pucklar gav smeknamn

En tidvis vaggande gång och motor- och manövervagnarnas två våningar som på avstånd kunde liknas vid pucklar gjorde att tågen snart fick smeknamnet "kamel"

En tidvis vaggande gång och motor- och manövervagnarnas två våningar som på avstånd kunde liknas vid pucklar gjorde att tågen snart fick smeknamnet "kamel". Tågen hade under hela sin levnadstid en rödorange färgsättning.

Eldfängda

Y3-motorvagnarna drabbades i början av en del barnsjukdomar. De påtänkta Rolls Royce-motorerna hade under konstruktionen av tågen bytts ut mot starkare Deutz-motorer för att kunna höja hastigheten till 140 km/h. Deutz-motorerna utvecklade dock mer värme vilket ledde till problem när tågen sattes i trafik. Motorvagnarna visade sig vara eldfängda eftersom kylningen av motorerna i kombination med den höga maxhastigheten inte riktigt fungerade i det trånga motorrummet. Även bränslespridarrör som sprang läck var ett problem. På flera platser utmed sträckorna där Y3 användes fick brandkåren rycka ut och under 1970-talet byggdes motorvagnarna om för att förbättra driftssäkerheten.

Gick i lokaltrafik

Y3 försvann från Mora-tågen redan 1972 och användningen koncentrerades till Malmö-Karlskrona. 1982 degraderades tågen till lokaltrafiken på linjen Malmö-Ystad. Under en tid utsträcktes trafiken även till Tomelilla, men Y3 användes aldrig hela vägen till Simrishamn. Ett tågsätt kom dock dit i alla fall i samband med att Svenska Järnvägsklubben 1990 anordnade en avskedsresa med Y3.

En motorvagn och flera mellanvagnar förolyckades under åren. 10 augusti 1978 spårade ett Y3-tåg ur i Stehag i Skåne. Fyra personer omkom och motorvagnen Y3 1263 liksom mellanvagnen UB3B 2166 skrotades senare. I januari 1983 brann en Y6-motorvagn på bangården i Malmö och mellanvagnarna UB3 2163 och UB3B 2167 som stod intill skadades så illa att de fick skrotas.

Slopning

Y3-motorvagnarna användes på Ystadbanan till maj 1990 då de ersattes av Y1. Tågen stod sedan avställda tills de skrotades 1993, förutom ett tågsätt som sparades en tid för att eventuellt bli museifordon. Efter drygt ett år visade det sig dock att ingen museiförening dessvärre kunde ta hand om tåget och det skrotades 1994/1995.

Det dröjde till 2004 innan SJ återigen fick ett tvåvåningståg - då i form av X40.

Ritning Y3.

UB3B 2165 i Simrishamn 1990. Foto Christian Tellerup.

UB3 2162 i Malmö 1988. Foto Christian Tellerup.

Y3-tåg i Malmö 1989. Foto Christian Tellerup.

Interiör Y3 1265 1988. Foto Christian Tellerup.

UB3Y 2160 i Malmö 1986. Foto Markus Tellerup.

Interiör förarhytten Y3 1265 1988. Texten på den gröna skylten till höger lyder "Lämna förarhytten i det skick som du själv önskar återse den". Foto Christian Tellerup.

Interiör UA3 1966. Foto A-P Jonasson/Järnvägsmuseet.

Interiör kupé UA3 1966. Foto A-P Jonasson/Järnvägsmuseet.

Y3-tågen hade ingen restaurangvagn och när tågsätten var nya erbjöds ambulerande servering, en service som dock upphörde efter ett par år. Pentry fanns i mellanvagnarna med littera UB3B. Foto A-P Jonasson/Järnvägsmuseet.

Interiör ovanvåningen Y3 1966. Foto A-P Jonasson/Järnvägsmuseet.

Interiör förarhytt Y3 1966. Foto A-P Jonasson/Järnvägsmuseet.

Mer om vagntypen

- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, bok utgiven av SJK Förlag 1984
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Minihistorik över Y3, i boken Lok & vagnar 2 utgiven av Stenvalls förlag 1998
- Lars Olsson: Vyer från linjen: De sista kamelerna, fotoreportage i tidningen Tåg 4/1991
- Jan Lindahl: Fula fordon 2: Farväl till kamelerna, artikel i tidningen Tåg 2/1993
- Jan Lindahl: Till minnet av en schysst kamel, i Motorvagnsåret 1990, bok utgiven av Svenska Motorvagnsklubben 1991
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag

YBo4p/YBo4t med släpvagnar

YBo4t 592 i Vislanda 1967. Foto Wilhelm Häggström/Järnvägsmuseet.

16,2

18

ton

115

85

km/h

Gäller motorvagn

Fakta

Status: Utgången
Typ: Dieselmotorvagn/släpvagn, andra klass
Antal sittplatser: 36
Axelföljd: (1A)'(A1)'
Längd: 16240 mm
Tjänstevikt: 18 ton
Effekt: 115 kW
Hastighet: 85 km/h
Tillverkare: Märstaverken, Eksjö
Byggår: 1949-1951
Byggt antal: 14 (YCo4p), 14 (YCo4t)
Ursprunglig nummerserie: 593-599, 672-676, 691, 692 (YCo4p), 584-592, 677-681 (YCo4t)
Tillhörde: SJ

Rälsbuss från Märstaverken

I mitten av 1940-talet började SJ se sig om efter en ny rälsbusstyp. Till skillnad från Hilding Carlssons rälsbussar skulle de nya rälsbussarna byggas helt i stål och de skulle också vara multipelkörbara.

Flera tillverkare inbjöds att lämna anbud och ordern gick till det nystartade företaget Märstaverken som hade planer om att etablera sig i Märsta utanför Stockholm. Man hamnade dock istället i Eksjö där det fanns tomma verkstadslokaler att hyra.

Två spårvidder

1949 levererades den första rälsbussen. Totalt 28 motorvagnar och 15 släpvagnar hade beställts av SJ. Hälften av motorvagnarna fick spårvidd 891 mm (littera YCo4p) och den andra hälften 1067 mm (YCo4t). Vagnarnas bredd och höjd var samma oavsett spårvidd - på så vis behövde man bara bygga om boggierna om man önskade ändra spårvidd. Släpvagnarna fick förresten förvirrande nog littera med siffran 5 och inte 4 som motorvagnarna (se faktaruta nedan).

Scania-motorn gav rälsbussarna en högsta hastighet på 85 km/h, vilket var mer än nog för de smalspårsbanor de trafikerade. Färgsättningen var från början blekgul med mörkgröna partier, men ändrades under 1950-talet till den mer välkända färgsättningen i orange och gult. Strålkastarna satt från början väldigt långt ned (för att kunna användas som dimljus) men flyttades senare upp en bit.

Motorvagnarna drabbades i början av en del barnsjukdomar, bl a krånglade växellådorna och utrustningen för multipelkörning. En del ombyggnader fick därför göras efter hand.

Släpvagnar

UCFo5p/UBFo5p - Släpvagn med resandeutrymme och godsutrymme, 891 mm spårvidd, 4 st
UCFo5t/UBFo5t/UBFT - Släpvagn med resandeutrymme och godsutrymme, 1067 mm spårvidd, 7 st
UDFo5p (omlittererade till UDFo10p 1952) - Släpvagn med postutrymme och godsutrymme, 891 mm spårvidd, 2 st
UDFo5t (omlittererade till UDFo10t 1952) - Släpvagn med postutrymme och godsutrymme, 1067 mm spårvidd, 2 st

Not. Vid SJ:s litterareform 1956 ändrades tredje klass (C) till andra klass (B).
Två av UBFo5t-släpen slopades först 1970 och hann troligen bli omlittererade till UBFT.

Bild: YBo4t 585 och YBo5p 896 gör uppehåll i Asarum 17 maj 1970

YBo4t 585 (närmast kameran) och YBo5t 896 gör uppehåll i Asarum på linjen Karlshamn-Vislanda 17 maj 1970, bara ett par veckor före nedläggningen av persontrafiken på banan. Efter ombyggnader kunde YBo4t multipelköras med de nyare YBo5t-rälsbussarna. Möjligen hade de båda rälsbussarna hunnit bli omlittererade till Y4T respektive Y5T - 1970 genomförde SJ en reform för att förenkla litterasystemet. Foto Per-Olov Brännlund.

Kort livslängd

YCo4p/YCo4t (1956 omlittererade till YBo4p/YBo4t) användes framför allt i Blekinge och Småland, bl a på sträckorna Växjö-Oskarshamn, Växjö-Västervik, Kalmar-Berga och Halmstad-Vislanda-Karlshamn. Breddningar och nedläggningar av smalspårsbanorna och leveranser av nyare fordon (YBo5p) gjorde dock att behovet av motorvagnarna minskade snabbt och de flesta av dem slopades och skrotades i mitten och slutet av 1960-talet. De sista YBo4p-motorvagnarna gick på linjen Växjö-Hultsfred och slopades 1967. På 1067-nätet användes två motorvagnar (585 och 586) och två UBFo5t-släpvagnar fram till 1970 då den sista 1067-banan med persontrafik, Karlshamn-Vislanda, lades ned. Inga av Märsta-fordonen blev bevarade.

Ritning YCo4p/YCo4t.

Ritning UCFo5p/UCFo5t.

YCo4p+UDFo5p+YCo4p i ursprunglig färgsättning 1949. Foto Järnvägsmuseet.

Interiör YBo4p 1960. Foto Järnvägsmuseet.

Mer om vagntypen

- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, SJK Förlag 1984

Y6/Y7/Y8 med släp- och manövervagnar

YCo6 1953-1956, YBo6/YBo7/YBo8 1956-1970

Bild: Y6 1109 som museifordon i Gävle 2015

Y6 1109 som museifordon i Gävle 2015. Foto Christian Tellerup.

17,5

19

ton

145

115

km/h

Gäller motorvagn

Fakta

Status: Utgångna
Typ: Dieselmotorvagn / manövervagn / släpvagn
Antal sittplatser: 53 (Y6), 47 (Y7), 36 (Y8) - för släp- och manövervagnar, se lista nedan
Axelföljd: B'2' (motorvagn)
Längd: 17550 mm (motorvagn), 17100 mm (släp- och manövervagnar förutom UFV), 9000 mm (UFV)
Tjänstevikt: 19 ton (motorvagn), 14-15,5 ton (släp- och manövervagnar förutom UFV), 8 ton (UFV)
Effekt: 145 kW (motorvagn)
Hastighet: 115 km/h (UFV 90 km/h)
Tillverkare: Hägglund & Söner, ASJ, KVAB, Eksjöverken
Byggår: 1953-1961
Byggt antal: 251 (Y6 till SJ), 122 (Y7 till SJ), 321 (släp- och manövervagnar till SJ), 5+3 (motorvagnar/släpvagnar till GSJ)
Ombyggt antal: 29 (Y8)
Ombyggnadsår Y8: 1963-1968
Ursprunglig nummerserie: 748-787, 812-871, 988-1137, 1260 (Y6), 1138-1259 (Y7)
Nummer Y8: 1006-1009, 1064, 1065, 1067-1076, 1123-1125, 1127-1129, 1131-1133, 1135, 1137, 1160, 1211
Tillhörde: SJ och GSJ

Den största svenska motorvagnsserien någonsin

Under 1930- och 1940-talet hade Hilding Carlsson tillverkat en lång rad Y-rälsbussar till SJ. Men de plåtklädda träkorgarna var underhållskrävande och hade lite motståndskraft vid kollisioner. SJ började därför i mitten av 1940-talet titta på boggierälsbussar helt i stål.

Samlade erfarenheter

Man beställde en mindre serie smalspåriga rälsbussar av Märstaverken som började sättas i trafik 1949 (YCo4p/YCo4t). SJ använde erfarenheterna från dessa rälsbussar till att bygga vidare på en normalspårig konstruktion och 1950 beställde man 40 normalspårsrälsbussar samt 35 släp hos Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. 1951 och 1952 beställdes ytterligare fordon hos AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Kalmar Verkstad och Eksjöverken (f d Märstaverken).

En YBo6 med släpvagn gör uppehåll i Skifors på järnvägen Mellerud-Arvika 1965. Foto Sven Ove Lundberg/Järnvägsmuseet.

Interiör i en YCo6 1953. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Två rälsbusståg i Sveg 1955. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Rälsbusståg med YCo6 776 närmast i Nässjö ca 1956. Foto Järnvägsmuseet.

Ny färgsättning

De första rälsbussarna levererades 1953 med littera YCo6 (från 1956 YBo6 och från 1970 Y6) och sattes bland annat in på sträckan Boden-Haparanda. Rälsbussarna fick en ny karaktäristisk färgsättning med svart underrede, orange nederdel, gul ovandel och grått tak. På de första fordonen var taken belagda med aluminiumbrons men eftersom det visade sig vara svårt att hålla rent gick man över till grå lackfärg.

Upp till åtta motorvagnar kunde multipelköras och för att tågpersonalen skulle kunna gå mellan fordonen fick de dörrar och övergångsbryggor i fronterna. Från 1954 började även släp- och manövervagnar levereras. Rälsbussarnas Scania-motor D815 gav en effekt på 145 kW och en motorvagn kunde dra en släpvagn utan problem. Släp- och manövervagnarna var boggievagnar förutom en serie på 50 tvåaxliga godssläp, UF6 (efter 1970 UFV). Dessa fick på grund av sin form smeknamnen "ost" och "tvålkopp".

Bild: Scharfenberg-koppel på Y7 1161 2014

Scharfenberg-koppel på Y7 1161 2014. Foto Frederik Tellerup.

Vad är en rälsbuss?

Uttrycket rälsbussar användes om lättare motorvagnar som inte hade vanliga skruvkoppel och buffertar utan Scharfenberg-koppel, en typ av automatkoppel som möjliggjorde enkel ihopkoppling.

Barnsjukdomar

Motorvagnarna visade sig snart ha en del barnsjukdomar som orsakade SJ mycket huvudvärk. Motorer havererade sedan grus trängt in genom luftintagen, brott uppstod i boggierna och även växellådorna krånglade. Efter hand gjordes därför en del ändringar i konstruktionen. Luftintagen flyttades upp och oljepannan, som användes till uppvärmning, byttes ut mot en annan och mindre brandfarlig modell. Motorvagnarna som redan hade levererats byggdes om och efter dessa ändringarna fungerade de bra.

Interiör Y7 1193 (museifordon) 2024. Foto Christian Tellerup.

Bekvämare inredning

Leveranserna till SJ fortsatte under 1950-talet och pågick fram till 1961. YBo6 hade levererats med 3+2 stolar i bredd och hade 53 sittplatser. Komforten var inte särskilt bra på längre resor och 1956 bestämde SJ att man istället skulle gå över till 2+2 stolar i bredd och att ryggstöden skulle höjas. Dessa motorvagnar fick littera YBo7 (från 1970 Y7) och hade 47 sittplatser.

Inredningen var dock ganska spartansk både i YBo6 och YBo7. Under 1960-talet byggdes därför 29 motorvagnar och flera släpvagnar om med bekvämare stolar av samma typ som Yoa2 (X9). De fick 36 platser och ny littera YBo8 (senare Y8) och sattes in på längre sträckor i Norrland, främst Inlandsbanan.

Två YCo6-rälsbussar fick 1954 ny inredning med stolar av samma typ som i flygplanet Douglas DC-6. De två rälsbussarna, nu med litterat YCo8, användes i direkttåg Stockholm-Sveg-Hede. De stolar som YBo8 fick på 1960-talet var inte riktigt lika påkostade. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Redan 1954 hade dock två YCo6 (1000 och 1001) byggts om och fått ny inredning med flygplansstolar. Rälsbussarna - som efter ombyggnaden fick litterat YCo8 - användes i direkttåg Stockholm-Sveg-Hede under namnet "Härjedalingen". Trafiken upphörde dock efter ett par år och de två motorvagnarna byggdes om till YBo7 1960.

Samtliga motorvagnar hade andra klass-inredning. Flera manövervagnar byggdes dock i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet om så att de fick första klass.

Bild: Y7 1193+Y8 1064+UFV 2041+Y6 1062 vid Önnestad 2024

Y7 1193+Y8 1064+UFV 2041+Y6 1062 vid Önnestad 2024. Fordonen tillhör Museiföreningen Östra Skånes Järnvägar. Foto Christian Tellerup.

Mer än 600 motorvagnar och släpvagnar

Förutom motorvagnarna byggdes ett stort antal släpvagnar och manövervagnar i olika varianter (se lista nedan). Med dessa kunde man kombinera tåg allt efter behov.

För lokal- och regionaltrafik på elektrifierade banor byggdes även elektriska versioner av Y6 och Y7, se X16/X17.

Totalt tillverkades 373 dieselmotorvagnar, 30 elmotorvagnar och 321 släp- och manövervagnar till SJ och detta är därmed den största svenska serien av motorvagnar någonsin. Dessutom byggde Hilding Carlsson en rad smalspåriga rälsbussar av liknande typ, YP.

Bild: En YBo6 tillhörig Göteborg-Särö Järnväg (GSJ) ankommer slutstationen Särö 1964

En YBo6 tillhörig Göteborg-Särö Järnväg (GSJ) ankommer slutstationen Särö 1964. Foto Järnvägsmuseet.

Såldes även till en privatbana

Även en privatbana, Göteborg-Särö Järnväg (GSJ), köpte 1954 fem rälsbussar och tre släpvagnar av YCo6-typ. Dessa fick en färgsättning i blått och blekgult. Vid nedläggningen av banan 1965 såldes de flesta av fordonen till gruvbolaget LAMCO i Liberia.

Satte sin prägel på trafiken

Rälsbussarna användes över hela landet och satte under lång tid sin prägel på persontrafiken på de oelektrifierade banorna

Rälsbussarna användes över hela landet och satte under lång tid sin prägel på persontrafiken på de oelektrifierade banorna. De var billiga i drift och gav, åtminstone tillfälligt, många nedläggningshotade bandelar ett andrum. Järnvägsnedläggningar gjorde dock att behovet av rälsbussarna minskade efter hand och en del av de först levererade motorvagnarna och släpvagnarna skrotades redan i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.

Bild: Banverket PMV 0038, tidigare YS 1171, utanför Tvärålund 2002

Banverket PMV 0038, tidigare YS 1171, på uppdrag utanför Tvärålund 2002. En av de tre rälsbussar som byggdes om till inspektionsmotorvagnar på 1960-talet. 1994 fick den en färgsättning i blått och vitt och smeknamnet "Konsumvagnen" var givet. Motorvagnen finns bevarad hos Svenska Motorvagnsklubben. Foto Christian Tellerup.

Inspektionsmotorvagnar

En YBo6 och två YBo7 byggdes under 1960-talet om till inspektionsmotorvagnar för SJ:s banavdelning. De ursprungliga stolarna och mellanväggen togs bort och i stället sattes ett pentry, konferensbord och bekvämare stolar in. De tre motorvagnarna fick litterat YS (senare Qgm) och den sista togs ur trafik i början av 2000-talet.

Banverket LMV 1930B i Lund 2004, f d Y6 1046. Många av rälsbussarna i Y6-generationen byggdes om till banarbetsfordon, bl a liftmotorvagnar som används vid kontaktledningsarbeten. Foto Frederik Tellerup.

Blev banarbetsfordon

Under 1970-talet byggdes många av motorvagnarna om till banarbetsfordon, speciellt liftmotorvagnar för kontaktledningsarbeten, och några används än idag. En första serie på 30 Y6/Y7 byggdes 1971-1977 om till elrevisionsvagnar med littera Qgz-yä, på 1980-talet efterföljt av ytterligare 40 som fick beteckningen Qhz-ö. Andra motorvagnar blev tjänstefordon av olika slag, till exempel för personaltransporter vid banarbeten. Dessa fick beteckningen MDR 400 (efter Banverkets övertagande ändrades detta till PMV - personalmotorvagn).

Ett tjugotal rälsbussar såldes också till danska privatbanor och fem Y7 köptes av norska NSB för trafik på Flekkefjordbanen (fyra av dessa såldes efter trafikens nedläggning till DVVJ).

Ersattes av Y1

Från 1979 då ersättaren Y1 började levereras fortsatte slopningarna och de sista rälsbussarna i persontrafik togs ur trafik i slutet av 1980-talet. De sista bandelen med Y7 i reguljär trafik blev Ulricehamn-Sjötofta där persontrafiken lades ned 1988. På banan Mellerud-Bengtsfors upphörde SJ:s persontrafik 1986 men kommunerna utmed banan grundade stiftelsen DVVJ och startade sommartrafik med fem inköpta Y7-rälsbussar. 2010 satte DVVJ in Y1-motorvagnar i tågen men de gamla Y7-rälsbussarna användes i vissa turer ända till 2016.

Närmare femtio motorvagnar och släpvagnar finns kvar som museifordon, bl a hos Svenska Motorvagnsklubben, Museiföreningen Östra Skånes Järnvägar och Järnvägsmuseet. Y7 i museitrafik kan upplevas bl a hos Järnvägsmuseet och på banorna Strömsnäsbruk-Traryd och Kärrgruvan-Ängelsberg.

Släp- och manövervagnar till Y6-Y8 och X16/X17

UAFY (ursprungligen UAFo6y)
Manövervagn första klass med godsutrymme, 3 st ombyggda från UABFo7y 1960 och 1963.
Nummer: 1980, 1983, 1984.
17 sittplatser och pentry.
Byggdes i början av 1970-talet om till UAFZ.
UAFZ (ursprungligen UAFo7ye)
Manövervagn första klass med godsutrymme, anpassad för X16/X17, 5 st.
2 st ombyggda från UBFo6ye 1960. 3 st ombyggda från UAFY i början av 1970-talet.
Nummer: 1980, 1983, 1984, 1985, 1986
15 sittplatser (1985, 1986), 17 sittplatser och pentry (1980, 1983, 1984).
De sista togs ur trafik i början av 1980-talet.
UABFY (ursprungligen UABFo7y)
Manövervagn första och andra klass med godsutrymme, 8 st ombyggda från UBFo7y 1959-1961.
Nummer: 1977-1984.
10 sittplatser i 1 klass, 16 sittplatser i 2 klass.
Tre stycken byggdes i början av 1960-talet om till UAFo6y (UAFY).
De sista togs ur trafik i början av 1980-talet.
UB (ursprungligen UCo6/UBo6)
Släpvagn andra klass, 15 st tillverkade 1955.
Nummer: 1944-1958.
62 sittplatser, samma stolar som Y6.
Sista vagnen togs ur trafik 1983.
UBF (ursprungligen UCFo6/UBFo6)
Släpvagn andra klass med godsutrymme, 48 st tillverkade 1954-1955.
Nummer: 1776-1790, 1827-1841, 1885-1902.
39 sittplatser, samma stolar som Y6.
15 st ombyggda till UBFo6y 1959-1960 och 1965.
De sista togs ur trafik i början av 1970-talet.
UBF6Y (ursprungligen UCFo6y/UBFo6y)
Manövervagn andra klass med godsutrymme, 111 st, dels tillverkade 1953-1956 och dels ombyggda från UBFo6.
Nummer: 1756-1779, 1781-1790, 1841-1879, 1923-1942 och 1985-2002.
36 sittplatser, samma stolar som Y6.
De sista togs ur trafik i början av 1980-talet.
UBF6Z (ursprungligen UBFo6ye)
Manövervagn andra klass med godsutrymme, anpassad för X16/X17, 26 st ombygda från UBFo6y år 1957 (25 st) och UBF6Y år 1979 (1 st).
Nummer: 1868, 1923-1942, 1985-1989.
36 sittplatser, samma stolar som Y6.
De sista togs ur trafik i mitten av 1980-talet.
UBF7Y (ursprungligen UCFo7y/UBFo7y)
Manövervagn andra klass med godsutrymme, 12 st tillverkade 1955-1956.
Nummer: 1942, 1943, 1974-1984.
31 sittplatser, samma stolar som Y7.
De flesta byggdes om till UABFo7y och UBFo8y.
UBF7Z (ursprungligen UBFo7ye)
Manövervagn andra klass med godsutrymme, anpassad för X16/X17, 30 st tillverkade 1960-1961.
Nummer: 2067-2096.
31 sittplatser, samma stolar som Y7.
De sista togs ur trafik i mitten av 1980-talet.
UBF8Y (ursprungligen UBFo8y)
Manövervagn andra klass med godsutrymme, 4 st ombyggda från UABFo7y, UBFo7y och UBFo6y 1964-1965.
Nummer: 1942, 1979, 1981, 1999.
22 sittplatser och pentry, samma stolar som Y8.
De sista togs ur trafik i början av 1980-talet.
UDFo15
Släpvagn för post och resgods, 24 st tillverkade 1956 och 1958.
Nummer: 2003-2014, 2055-2066.
Golvytan i postavdelningen var 15 m² och i godsavdelningen 27 m².
Slopades 1968 då posten ändrade sina transporter.
UDF20 (ursprungligen UDFo20)
Släpvagn för post och resgods, 16 st tillverkade 1953-1954.
Nummer: 1819-1826, 1915-1922.
Golvytan i postavdelningen var 20 m² och i godsavdelningen 22m².
De sista togs ur trafik i mitten av 1970-talet.
UF (ursprungligen UFo6)
Släpvagn för gods, 30 st tillverkade 1953-1957.
Nummer: 1880-1884, 1959-1973, 2015-2024.
Golvytan var 43 m².
De sista togs ur trafik i början av 1980-talet.
UFV (ursprungligen UF6)
Släpvagn för gods, tvåaxlig, 50 st tillverkade 1957 och 1960.
Nummer: 2025–2054, 2140–2159.
Golvytan var 20 m².
De sista togs ur trafik i mitten av 1980-talet.

Not. Littera ändrades 1956 (C för tredje klass blev B för andra klass) och 1970 ("o" för att ange boggier togs bort). Siffrorna 6, 7 och 8 i litterat anger att inredningen är lik Y6, Y7 eller Y8. Anpassningen till X16/X17 innebar en strömställare mellan dieseldrift och elektrisk drift och en manöverknapp för strömavtagare.

Ritning Y6.

Ritning Y7.

Ritning UABFY.

Ritning UB.

Ritning UBF6Y.

Ritning UBF7Z.

Ritning UDF20.

Ritning UFV.

Bild: Y7 1185 som museifordon i Malmö 1996

Y7 1185 som museifordon i Malmö 1996. Foto Frederik Tellerup.

Bild: Y8 1124 som museifordon i Gävle 1988

Y8 1124 som museifordon i Gävle 1988. En del av rälsbussarna fick större så kallade Norrlandsplogar. Foto Markus Tellerup.

UBF7Z 2095 i Gävle 1987. Foto Markus Tellerup.

Bild: UDFo15 2004 som museifordon i Malmö 2003

UDFo15 2004 som museifordon i Malmö 2003. Foto Frederik Tellerup.

Bild: UFV 2041 som museifordon i Åstorp 2024

UFV 2041 som museifordon i Åstorp 2024. Foto Christian Tellerup.

Bild: Interiör Y6 1062 (museifordon) 2024

Interiör Y6 1062 (museifordon) 2024. Foto Christian Tellerup.

Interiör YCo6 1953. Foto Seved Walther/Järnvägsmuseet.

Bild: Interiör Y7 1151 (museifordon) 2014

Interiör Y7 1151 (museifordon) 2014. Foto Frederik Tellerup.

Bild: Interiör toalett i Y7 1161 (museifordon) 2014

Interiör toalett i Y7 1161 (museifordon) 2014. Rälsbussarna i Y6-generationen hade liksom andra vagnar från samma tid toaletter där allt hamnade på banvallen. Foto Frederik Tellerup.

Bild: Interiör Y8 1064 (museifordon) 2044

Interiör Y8 1064 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Bild: Interiör UBF7Z 2095 (museifordon) 2024

Interiör UBF7Z 2095 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Bild: Interiör godsutrymme UBF7Z 2095 (museifordon) 2024

Interiör godsutrymme UBF7Z 2095 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Bild: Förarplats i Y7 1161 (museifordon) 2014

Förarplats i Y7 1161 (museifordon) 2014. Gas och broms styrs med den svarta spaken (körhandtaget) längst till vänster. På manöverbordet finns bl a reglage och knappar för körriktning, växellåda, dörrar, strålkastare, tyfon och sandning. Foto Frederik Tellerup.

Bild: Förarhytt i UBF7Z 2095 (museifordon) 2024

Förarhytt i UBF7Z 2095 (museifordon) 2024. Foto Frederik Tellerup.

Mer om vagntypen

- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, bok utgiven av SJK Förlag 1984
- Ulf Diehl/Lennart Nilsson: SJ rälsbussar av YBo6-familjen, historik och förteckning i boken Lok och vagnar 3 utgiven av Stenvalls förlag 1999
- Bengt-Åke Rudström: Rälsbussar från Svenska Järnvägsverkstäderna och deras samtid, Trafik-Nostalgiska Förlaget 2008
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
- Ritning på Y6, tidningen Allt om Hobby 7/77
- Ritning på UFV, tidningen Allt om Hobby 1/79

YP med släp- och manövervagnar

Bild: YP (eller YBo5p som museiföreningen valt att kalla den) 874 i Hultsfred 2014

YP (eller YBo5p som museiföreningen valt att kalla den) 874 i Hultsfred 2014. Foto Frederik Tellerup.

16,6

14

ton

115

85

km/h

Gäller motorvagn

Fakta

Status: Utgången
Typ: Dieselmotorvagn / manövervagn / släpvagn, andra klass
Antal sittplatser: 42 (YP)
Axelföljd: (1A)'(A1)' (YP)
Längd: 16600 mm
Tjänstevikt: 14 ton (YP)
Effekt: 115 kW (YP)
Hastighet: 85 km/h
Tillverkare: Hilding Carlsson
Byggår: 1952-1958
Byggt antal: 72 (YP), 4 (YFo5p), 75 (manöver- och släpvagnar)
Ursprunglig nummerserie: 788-811, 873-901, 906-924 (YP), 902-905 (YFo5p)
Tillhörde: SJ

Hilding Carlssons smalspåriga rälsbuss

YP-rälsbussarna byggdes på 1950-talet samtidigt som de normalspåriga Y6-motorvagnarna och ser nästan likadana ut. Men det finns flera skillnader mellan typerna, både när det gäller tillverkare och konstruktion.

Tog hem ordern i sista minuten

Under 1940-talet arbetade SJ:s maskinbyrå intensivt på att ta fram ritningar till både smalspåriga och normalspåriga rälsbussar. Man ville snabbt få fram motorvagnar som kunde ersätta de ångloksdragna tågen på oelektrifierade banor. 1950 tog SJ in offerter från flera olika tillverkare. Dittills hade Hilding Carlsson varit SJ:s stora leverantör med en lång rad Y-rälsbussar, men beställningen av normalspårsmotorvagnarna gick nu till AB Svenska Järnvägsverkstäderna och Kalmar Verkstads AB, delvis beroende på att Hilding hade offererat en egen konstruktion istället för SJ:s. När SJ av samma anledning valde bort Hilding Carlsson även i smalspårsbeställningen blev han så oroad att han försökte få en uppgörelse med SJ. Till Hilding Carlssons fördel talade att han snabbt kunde börja leverera rälsbussarna och efter förhandlingar fick han till sist ordern.

YBo5p 811 i Kimstad på 1950-talet. Till höger syns ett normalspårigt rälsbusståg. Foto Järnvägsmuseet.

Ett tåg bestående av YBo5p+UBFo3yp+YBo5p på Norrköping Ö 1965. Foto Gösta Björe/Järnvägsmuseet.

YCo5p 806 med en släpvagn i den allra första färgsättningen på Örebro S 1955. Foto Stig Eldö/Järnvägsmuseet.

Flera olika släp- och manövervagnar

De första rälsbussarna levererades 1952. Motorvagnarna fick littera YCo5p (enbart resandeutrymme) och YFo5p (enbart godsutrymme) och släpvagnarna UCFo3yp (manövervagn med resande- och godsutrymme), UDFo13p (postsläp) och UFo1p (godssläp). Motorvagnarna var multipelkörbara (max 6 st). Efter 1956 när tredje klass slopats och bokstaven C i litterat blivit B kom ytterligare några släpvagnstyper: UBo3yp (manövervagn enbart för resande) och UBFo4yp (manövervagn med resande- och godsutrymme). Efter litterareformen 1970 fick motorvagnarna littera YP (ska inte blandas ihop med föregångaren Yp) och de kvarvarande manövervagnarna UBYP och UBFYP.

De fyra godsrälsbussarna YFo5p byggdes för snabba transporter av mindre gods och användes i bland annat Västergötland och Östergötland. En av dem finns bevarad hos museijärnvägen Uppsala-Faringe.

Kylning i fronten

De smalspåriga rälsbussarna var till största delen Hilding Carlssons egen konstruktion, men många intryck hade tagits av SJ:s normalspårsrälsbussar

De smalspåriga rälsbussarna var till största delen Hilding Carlssons egen konstruktion, men många intryck hade tagits av SJ:s normalspårsrälsbussar. Till skillnad från Y6 hade de kylningen i fronten och boggierna var också av en annan typ. Istället för att ha en motorboggie och en löpboggie som Y6 fick YP en drivande axel och en löpaxel i varje boggie. Lagren i boggierna visade sig dock ge mindre bra gångegenskaper och ändrades därför på de sist byggda fordonen. De rälsbussar som redan hade levererats byggdes senare om.

Y6-rälsbussarna hade fått Scania-Vabis D815 som motor och en växellåda med fem lägen. YP fick den lite svagare motorn D812 och fyra körlägen. Högsta hastighet var 85 km/h.

Bild: UBFo3yp 1791 som museifordon i Västervik 2014

UBFo3yp 1791 som museifordon i Västervik 2014. Manövervagnen har återfått den allra första färgsättningen den hade. Foto Frederik Tellerup.

Färgsättning i grönt och gulvitt

Från början fick rälsbussarna liksom tidigare motorvagnar en färgsättning i grönt och gulvitt. När de normalspåriga Y6-rälsbussarna började levereras fick de däremot en ny färgsättning i gult och orange och den infördes snart även på de smalspåriga fordonen. Inredningen var lik den i Y6, några komfortförbättringar som i Y7/Y8 gjordes aldrig.

Ombyggnad till 1067 mm spårvidd

Fram till 1958 levererades sammanlagt 72 rälsbussar för resande, 4 godsrälsbussar och 75 släpvagnar av olika slag. Fordonen hamnade på nästan alla banor med 891 mm spårvidd men eftersom smalspårsbanorna lades ned en efter en fick många av rälsbussarna ett kort liv - ofta inte mer än runt 15 år i trafik.

På 1960-talet byggdes sex motorvagnar och fem släp om till 1067 mm spårvidd för användning på järnvägarna med denna spårvidd i Blekinge och Småland. Dessa fick littera YBo5t, UBFo3yt och UDFo13t men blev övertaliga redan 1970 när den sista persontrafiken på 1067-nätet lades ner. Vid samma tid försvann trafiken på Västgötabanan (Göteborg-Skara) och därefter fanns det bara rälsbussar kvar på Roslagsbanan och SJ:s sista smalspårsbana med persontrafik, Växjö-Västervik.

Hamnade hos museijärnvägar

Användningen av YP på Roslagsbanan upphörde under början av 1980-talet och 1984 lades persontrafiken Växjö-Västervik ner. De kvarvarande rälsbussarna hamnade hos olika museijärnvägar. De flesta köptes av det nya bolaget Västervik-Hultsfred-Växjö Järnväg (VHVJ) som bildades för att rädda smalspårsjärnvägen. När VHVJ efter några år gick i konkurs spreds fordonen till flera föreningar. Idag finns YP-rälsbussar som museifordon bland annat på museijärnvägarna Uppsala-Faringe och Hultsfred-Västervik. Totalt finns ett femtontal rälsbussar och släp bevarade.

Ritning YP.

Ritning YFo5p.

Ritning UBFYP.

Bild: UBYP 2133 som museifordon i Västervik 2014

UBo3yp 2133 som museifordon i Västervik 2014. Foto Frederik Tellerup.

Interiör YP 897 2014. Foto Frederik Tellerup.

Mer om vagntypen

- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, SJK Förlag 1984
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag

Nyheter, uppdateringar eller rättelser?

Tipsa oss gärna! Skicka ett meddelande.

Annonser