Bild
64: Drömyrket
Lokförare Rune Dyvander i motorvagnen X11 3175 på
Malmö C 20 april 1996.
I järnvägens barndom var lokförare det självklara
drömyrket och har man en gång åkt i förarhytten
på ett tåg är det lätt att förstå
fascinationen för lokföraryrket. Den storslagna utsikten
och känslan av fart, kraft och ansvar kan ta andan ur vem
som helst. Men det finns också baksidor med yrket: oregelbundna
arbetstider och ensamma arbetspass med kaffetermosen som enda
sällskap. Det sistnämnda är förresten anledningen
till kokplattan som syns till höger i bilden.
Länge var SJ nästan den enda utbildaren av lokförare
men avregleringen har gjort att det idag finns oberoende yrkesutbildningar
till lokförare, till exempel i Mjölby.
Glamouren kring lokföraryrket har försvunnit på
senare år men nu är det till skillnad från
järnvägens barndom fritt fram även för kvinnor.
Fortfarande är de dock i minoritet.
I takt med utvecklingen av loken har också lokförarens
arbete förändrats. De smutsiga och frustande ångloken
med en förare och en eldare är borta, liksom de första
skakiga elloken där lokföraren fram till 1970-talet
hade sällskap av ett lokbiträde. Idag arbetar lokföraren
ensam men får å andra sidan ibland också ta
hand om resenärerna. De hierarkiska strukturerna inom järnvägen
har försvunnit och lokföraren får på många
mindre tåg också fungera som biljettförsäljare
och tågvärd.
Den som drömmer om att köra ett ånglok kan fortfarande
förverkliga sin dröm på museijärnvägarna
som gärna tar emot nya krafter. Drömmen om att föra
ett tåg i full fart genom landskapet kan leva vidare!
Foto Frederik Tellerup.
Publicerad december 2002. Texten uppdateras inte och kan innehålla
inaktuella uppgifter.
|
|
Veckans
bild - en ny bild varje vecka, året om.
Bildarkiv:
Bild 300-
Bild 250-299
Bild 200-249
Bild 150-199
Bild 100-149
Bild 50-99
Bild
1-49
Bidra med en bild!
Fotograferar du tåg?
Då kan kanske din bild bli Veckans bild! Läs mer om att bidra
med bilder.
|