|
Bild
121: Signaler i skymning

Se
bilden i full storlek
Ett norrgående pågatåg i Hjärup på Södra stambanan 1997.
När de första järnvägarna byggdes var
inte tågen fler än att man enkelt kunde hålla
reda på dem. Men snart blev det nödvändigt
med olika säkerhetsanordningar och banorna försågs
med signaler. De bestod till en början av enkla skivor
eller armar. Den klassiska semaforen visade kör med en
uppåtriktad arm, medan en arm i 90 graders vinkel betydde
stopp.
Så småningom fick semaforerna lyktor så
att signalerna kunde ses även på natten och sedan
var inte steget långt till att låta ljussignalerna
ta över helt. I slutet av 1990-talet försvann
de sista semaforerna från Banverkets järnvägar
och nu går utvecklingen mot system utan några
signaler alls. Lokföraren får istället via
t ex radiovågor besked om kör och stopp på
en panel i förarhytten. Detta används redan på
banan Bjärka
Säby-Västervik. Botniabanan
till Umeå kommer att bli den första nybyggda
järnvägen utan ljussignaler.
Att tolka olika signaler är en egen vetenskap som blivande
lokförare får plugga in. Att rött betyder
stopp är ju invant, liksom att grönt betyder att
det är fritt fram att köra. Men när samma signal
visar olika sken blir det genast mer komplicerat. Numera ger
nämligen signalerna ofta information om vad även
nästa signal kommer att visa så att lokföraren
kan planera körningen. Två gröna signaler,
en fast och en blinkande, betyder t ex "kör, vänta
stopp i nästa signal".
Läs mer om signaler
i banguiden.
Foto Frederik Tellerup.
Publicerad januari 2004. Texten uppdateras inte och kan innehålla
inaktuella uppgifter.
|
|
Veckans
bild - en ny bild varje vecka, året om.
Bildarkiv:
Bild 300-
Bild 250-299
Bild 200-249
Bild 150-199
Bild 100-149
Bild 50-99
Bild
1-49
Bidra med en bild!
Fotograferar du tåg?
Då kan kanske din bild bli Veckans bild! Läs mer om att bidra
med bilder.
|