Bild: Veckans bild 93. Klicka för större bild.

Ett godståg avbildas av en tågfotograf i Jönköping 1989.

Porträttfotografen blir i många fall lika känd som de celebriteter han fotograferar. Naturfotografen får erkännande och uppslag i glassiga vetenskapliga magasin. Tågfotografen arbetar däremot i det tysta, trots att denna gren av fotografin är en av de svåraste. Låt oss titta på några av de sidor som präglar tågfotograferandet så att vi till fullo kan förstå denna krävande konstform.

Timing.
Viktig för de flesta fotografer, men fullständigt oumbärlig för tågfotografen. Det räcker inte med att ha en snygg komposition, bra ljus och ett intressant motiv. Eftersom de flesta tåg rör på sig krävs det också en fingertoppskänsla för exakt det ögonblick när avtryckaren ska tryckas ner. Tågfotografen får oftast bara en chans och mycket kan spoliera den - till exempel solar som går i moln eller lokförare som tutar så att fotografen hoppar flera meter upp i luften.

Tålmodighet.
Inga är så bra på att vänta som tågfotografer. Timmar, ja dagar, hinner gå medan fotografen tålmodigt väntar på tåget som aldrig kommer. Desto större blir glädjen när tåget trots allt dyker upp efter en vecka.

Uppfinningsrikedom.
Järnvägsmiljön är full av stolpar, ledningar och annat jäkelskap som förstör bildkompositionen. Tågfotografen måste därför ständigt vara uppfinningsrik och hitta nya och intressanta vinklar för att kunna ta bra bilder.

Flexibilitet.
Precis efter att tågfotografen tagit sin bild kan det plötsligt komma ett tåg från andra hållet. Då gäller det att inom bråkdelar av en sekund komponera en ny bild. Ett verkligt eldprov.

Stresstålighet.
Lika lång som väntan kan vara ibland, lika ont om tid är det vid andra tillfällen. Tåg väntar inte på att fotografen har komponerat klart sin bild. Avgörande beslut måste fattas snabbt och sakligt under tidspress.

Intuition.
Ibland kan tågfotografen få en krypande känsla i kroppen. Ofta är det bara benet som har somnat på den väntande fotografen, men det kan också vara ett tecken på ett annalkande tåg.

Uppmärksamhet.
Tågfotografens sinnen är alltid skärpta. Ett knäppande ljud i spåret, ett svagt ljussken långt borta - inget undgår tågfotografen. Fiskare och jägare kan slänga sig i väggen.

Uppoffringar.
Inga strapatser är för stora i jakten på den perfekta bilden. Fjärran från civiliserade trakter bestiger tågfotografen berg, klättrar upp i träd, vadar i gyttja eller utsätter sig för strilande regn - allt för konstens skull.

Ja, se där några sidor av tågfotograferandet. Kom inte och säg sedan att det är någon konst att ta porträttbilder i en studio.

Foto Markus Tellerup.

Publicerad juni 2003. Texten uppdateras inte och kan innehålla inaktuella uppgifter.

Dela på FacebookDela på Google PlusDela på Twitter

Annonser

Tack för stödet! Läs om annonsering >