Bild: Veckans bild 175

Biljettluckan på Ängelholms station i juli 2004.

Det är lätt att tycka att det var bättre förr. Då var stationerna fulla av personal som genom sin blotta närvaro ingav trygghet och som man kunde fråga om man undrade över något. Tågbiljetten köpte man i biljettluckan som nästan alltid var öppen och hade man med sig mycket bagage var det bara att lämna in det på resgodset.

Å andra sidan kunde man inte sitta hemma och beställa sina biljetter, när man själv ville det. Och trafikinformation kunde man möjligen få på stationen om man var uppmärksam på vad som ropades ut i högtalarna. Men att hemifrån kunna se tiderna för vilket persontåg som helst i Sverige så att man vet när man ska möta kompisen på stationen? Nix!

Nedläggningen av biljettluckorna på många stationer är förståelig. Tyvärr har man inte tänkt på att personalen inte bara säljer biljetter utan också ger information. Och när man väl står där på stationen och undrar över vart tåget tagit vägen hjälper inga hemsidor i världen. Då behövs stationspersonalen lika mycket som förr. Därför borde Banverket, Jernhusen och trafikföretagen slå sina kloka huvuden ihop och utveckla ett system med stationsvärdar som kan sprida trygghet och information och hjälpa resenärerna med alla de där småsakerna som gör att resan blir så trevlig att man med ett leende tar tåget även nästa gång.

Foto Frederik Tellerup.

Publicerad januari 2005. Texten uppdateras inte och kan innehålla inaktuella uppgifter.

Dela på FacebookDela på Google PlusDela på Twitter

Annonser

Tack för stödet! Läs om annonsering >