Bild: Veckans bild 158

Tåg Malmö-Ystad i Svarte 1 november 1994.

Årstiderna påverkar järnvägen mer än man kanske tror. Själva spåret - rälsen - ökar och minskar t ex hela tiden i storlek, i takt med temperaturens växlingar. Det är en av anledningarna till att det finns skenskarvar - spåret ska helt enkelt ha utrymme för att röra sig. På banor med helsvetsat spår omvandlas rörelserna till spänningar istället och då vill det till att rälsbefästningar och banunderbyggnad är tillräckligt kraftiga och stabila för att hålla spåret på plats.

På sommaren kan solkurvor uppstå när det blir riktigt varmt. Då blir utvidgningen av spåret så stor att det deformeras. Lyckligtvis brukar sådana deformationer upptäckas och åtgärdas långt innan det blir risk för urspårning.

Hösten betyder mängder av löv som lägger sig på spår och banvallar. Löven kan tillsammans med regn göra spåren såphala och då blir tågen stående i uppförsbackarna. Lösningen är att sanda och att försöka sopa bort löven.

På vintern sätter snön och kylan käppar i hjulen. Spåren måste plogas och växlar hållas rena. Och det är inte bara i Norrland snön kan skapa problem. I Skåne blåser ("fyker") snön ibland ihop till gigantiska drivor som får tågen att köra fast.

När våren äntligen kommer kan vårfloden spola bort banvallar och översvämma spåren. I norr får järnvägarna ofta tjälskador som ger dåligt spårläge och sämre komfort för tågresenärerna.

Trots alla irritationsmoment vill nog ändå ingen vara utan årstidernas växlingar. Tänk på en resa en varm och vacker sommardag där fartvinden får gardinerna i tåget att fläkta. Eller när du stelfrusen får stiga på ett varmt och välkomnande tåg i vintermörkret.

Foto Frederik Tellerup.

Publicerad september 2004. Texten uppdateras inte och kan innehålla inaktuella uppgifter.

Dela på FacebookDela på Google PlusDela på Twitter

Annonser

Tack för stödet! Läs om annonsering >