Bild: Veckans bild 126

En Yo1p-rälsbuss i Lärbro 1959. I bakgrunden syns stationens lokstall.

Nuförtiden nämns Gotland sällan i järnvägssammanhang. Men en gång i tiden hade denna särpräglade ö ett eget nät av 891-banor.

"Järnvägsfebern" (som motståndarna kallade det föraktfullt) drabbade Gotland med full kraft 1870. Det fanns läger både för och emot. Somliga ansåg att järnvägen var nödvändig för Gotlands utveckling, andra menade att det inte fanns ett tillräckligt stort transportunderlag.

1878 stod dock den första sträckan mellan Visby och Hemse klar och utbyggnader skedde successivt ända fram till 1920-talet. Huvudlinjen Lärbro-Visby-Burgsvik ägdes av Gotlands Järnväg (GJ) och från denna byggde andra bolag bibanor till Slite, Klintehamn/Hablingbo, Hallvards och Ronehamn.

Gotlands Järnväg gick till en början så dåligt att man föreslog att staten skulle ta över. Men en uppblommande sockerbetstrafik gjorde att den negativa trenden kunde vändas och i slutet av 1890-talet började bolaget till och med gå med vinst. Under 1920- och 30-talen började konkurrensen från bilarna och de privata busslinjerna märkas. GJ svarade med att sänka priserna och lyckades på så vis vinna tillbaka en del kunder. Man köpte också in Hilding Carlsson-rälsbussar som gjorde att driftskostnaderna blev lägre. Rälsbussarna fick en mörkröd färgsättning som snart blev en välkänd signatur för öns järnvägstrafik.

1939 hade staten fattat ett beslut om att överta de enskilda järnvägarna och 1948 var det GJ:s tur. Många hoppades på att övertagandet skulle innebära ett uppsving men inte heller SJ kunde hålla stånd mot den vikande trafiken. De viktiga sockerbetstransporterna började gå på väg istället och den kvarvarande godstrafiken var blygsam eftersom större industrier saknades på Gotland. Även persontrafiken minskade allt mer. 1870-talets motståndare fick nu rätt: det fanns inte något underlag för järnvägstrafik. I september 1960 gick det sista tåget på ön och spåren började rivas upp. De flesta av järnvägsfordonen skrotades, men några av Hilding Carlsson-rälsbussarna (som hade fått behålla sin röda färgsättning även under SJ-tiden) skickades till fastlandet där de fortsatte att gå i trafik mellan Uddevalla och Bäckefors under några år.

Idag går det dock åter att åka tåg på Gotland, även om sträckan inte är så lång. På 1970-talet bildades Föreningen Gotlandståget och man köpte in den f d stationen i Hässelby och lade ut spåret på en kilometerlång sträcka. Där kan man nu sommartid uppleva en del av den gotländska järnvägshistorien.

Vill du veta mer om de gotländska järnvägarna rekommenderas boken Gotlands järnvägar av John Kvarnstedt.

Foto Richard Grönstedt.

Publicerad februari 2004. Texten uppdateras inte och kan innehålla inaktuella uppgifter.

Dela på FacebookDela på Google PlusDela på Twitter

Annonser

Tack för stödet! Läs om annonsering >