Den största svenska motorvagnsserien någonsin
Under 1930- och 1940-talet hade Hilding Carlsson tillverkat en lång rad rälsbussar till SJ. Korgarna på dessa bestod av plåtklätt trä vilket var väldigt underhållskrävande. SJ började därför i mitten av 1940-talet titta på boggierälsbussar helt i stål och kom efter olika tester fram till vad man ville ha. Man beställde en mindre serie smalspåriga rälsbussar av Märstaverken som började sättas i trafik 1949 (YCo4p/YCo4t). SJ använde erfarenheterna från dessa rälsbussar till att bygga vidare på en normalspårig konstruktion och 1950 beställde man 40 normalspårsrälsbussar samt 35 släp hos Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. 1951 och 1952 beställdes ytterligare fordon hos AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Kalmar Verkstad och Eksjöverken (f d Märstaverken).

Ny färgsättning
De första rälsbussarna levererades 1953 med littera YCo6 (senare Y6) och sattes bland annat in på sträckan Boden-Haparanda. För att kunna användas även i längre tåg hade rälsbussarna övergångsbryggor och upp till åtta motorvagnar kunde multipelköras. De fick en ny karakteristisk färgsättning med svart underrede, orange nederdel, gul ovandel och grått tak.

Motorvagnarna visade sig snart ha en hel del barnsjukdomar som orsakade SJ mycket huvudvärk. Motorer havererade sedan grus trängt in genom luftintagen, brott uppstod i boggierna och även växellådorna krånglade. De först byggda fordonen fick byggas om medan de som ännu inte levererats kunde ändras med en gång. Efter dessa förändringar fungerade motorvagnarna som man tänkt sig.

Även en privatbana, Göteborg-Särö Järnväg (GSJ), köpte 1954 fem rälsbussar och tre släpvagnar av Y6-typ.

Bekvämare inredning
Leveranserna till SJ fortsatte under 1950-talet och pågick fram till 1961. Från och med 1956 ändrade man inredningen till större och bekvämare stolar placerade 2+2. Dessa motorvagnar fick littera YBo7 (senare Y7). I Y6 var stolarna mindre och placerade 3+2. Y6 hade 53 sittplatser mot 47 i Y7. Under 1960-talet byggdes en del motorvagnar om med ännu komfortablare stolar för att kunna användas på längre sträckor framför allt i Norrland. Dessa fick 36 platser och ny littera Y8.

För regionaltrafik på elektrifierade banor byggdes även elektriska versioner av Y6 och Y7, se X16/X17.

Ett stort antal släpvagnar och manövervagnar utan motorer tillverkades och byggdes om i olika varianter. Med dessa kunde man kombinera ihop tåg allt efter behov. Här är en översikt över de olika typer som funnits:

Släp- och manövervagnar till Y6-Y8 och X16/X17 UAFY - Manövervagn första klass med godsutrymme UAFZ - Manövervagn första klass med godsutrymme, anpassad för X16/X17 UABFY - Manövervagn första och andra klass med godsutrymme UB - Släpvagn andra klass UBF - Släpvagn andra klass med godsutrymme UBF6Y - Manövervagn andra klass med godsutrymme UBF6Z - Manövervagn andra klass med godsutrymme, anpassad för X16/X17 UBF7Y - Manövervagn andra klass med godsutrymme UBF7Z - Manövervagn andra klass med godsutrymme, anpassad för X16/X17 UBF8Y - Manövervagn andra klass med godsutrymme UDFo15 - Släpvagn för post och resgods UDF20 - Släpvagn för post och resgods UF - Släpvagn för gods UFV - Släpvagn för gods, tvåaxlig Not. Littera efter SJ:s litterareform 1970. UDFo15 slopades innan de hunnit littereras om, därav det gamla litterat. Siffrorna 6, 7 och 8 i litterat anger att inredningen är lik Y6, Y7 eller Y8. Anpassningen till X16/X17 innebar en strömställare mellan dieseldrift och elektrisk drift och en manöverknapp för strömavtagare.

Totalt tillverkades 373 dieselmotorvagnar, 30 elmotorvagnar och 321 släp- och manövervagnar till SJ och detta är därmed den största svenska serien av motorvagnar någonsin. Dessutom byggde Hilding Carlsson en rad smalspåriga rälsbussar av liknande typ, YP.

Räddade bandelar
Rälsbussarna användes över hela landet och satte under lång tid sin prägel på persontrafiken på de oelektrifierade banorna. De var billiga i drift och räddade eller sköt upp nedläggningen av trafiken på många bandelar. Under 1970-talet när behovet av rälsbussarna minskade byggdes många om till banarbetsfordon varav en del används än idag (se sidan om Banverkets fordon). En del rälsbussar såldes också till danska privatbanor. Från 1979 då Y1 började levereras slopades många vagnar och de sista rälsbussarna i persontrafik togs ur trafik 1989.

Ett ganska stort antal motorvagnar och släp- och manövervagnar finns kvar som museifordon, bland annat hos Svenska Motorvagnsklubben.

Mer om motorvagnstypen
Arne Hällqvist, Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, bok utgiven av SJK Förlag 1984
Ulf Diehl/Lennart Nilsson, SJ rälsbussar av YBo6-familjen, historik och förteckning i boken Lok och vagnar 3 utgiven av Stenvalls förlag 1999
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
Ritning på Y6, tidningen Allt om Hobby 7/77
Ritning på UFV, tidningen Allt om Hobby 1/79