Den klassiska Hilding Carlsson-rälsbussen
Hilding Carlsson-rälsbussens historia började 1932 då Hilding Carlsson och hans mekaniska verkstad i Umeå fick en beställning på en större, tvåaxlig dressin från SJ. Dressinen skulle användas i turisttrafiken på Malmbanan och den nordligaste delen av Inlandsbanan. Den fick 14 sittplatser och var lådformad. Dressinen väckte intresse hos Uppsala-Gävle Järnväg som letade efter ett billigt fordon till sin sidobana Orrskog-Söderfors och man beslöt sig för att beställa ett liknande fordon, fast större. Leveransen skedde 1933 och med 24 sittplatser och en motor på 75 hästkrafter kunde man inte längre tala om en dressin - nu var rälsbussen definitivt född.

Lutande fronter
1934 beställde SJ fyra tvåaxliga rälsbussar, varav en var avsedd för turisttrafik och hade avrullbart tak. De fick littera Yd (senare ändrat till bara Y) och var liksom tidigare lådformade, men den övre delen av fronten lutade lite bakåt. Den iögonenfallande kylaren och de högt placerade strålkastarna gav fordonen ett karakteristiskt utseende.

Denna första provbeställning föll väl ut och Hilding Carlsson levererade sammanlagt ett sextiotal tvåaxliga rälsbussar till SJ fram till 1938.

Från 1935 ändrade Hilding Carlsson designen så att hela fronten lutade bakåt och därmed var den klassiska HC-rälsbussen skapad. Utseendet blev en så stark signatur att Hilding Carlsson till och med använde fronten i sitt firmamärke.

Många privatbanor köpte
Rälsbussarna visade sig vara ett bra och billigt komplement till loktåg och SJ köpte under 1930- och 40-talen en lång rad rälsbussar. Till en början sattes rälsbussarna in främst i Norrland men efter hand spred sig användningen även till resten av landet.

Även många privatbanor köpte rälsbussar från Hilding Carlsson. Bland normalspåriga banor kan nämnas Bergslagernas Järnvägar, Gävle-Dala Järnväg och Halmstad-Nässjö Järnväg, men det var framför allt smalspårsbanorna som med sin ofta dåliga ekonomi såg rälsbussen som en frälsare. Bland köparna fanns Halmstad-Bolmens Järnväg, Ölands Järnvägar, Gotlands Järnväg, Västergötland-Göteborgs Järnvägar, Mellersta Östergötlands Järnväg och Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar.

Boggierälsbussar och släpvagnar
1937 lanserade Hilding boggierälsbussen. Den hade fler sittplatser och bättre gångegenskaper och dessutom blev toalett standard. Till en början användes samma sexcylindriga Scania-motor som i de tvåaxliga rälsbussarna, men snart byttes den mot en starkare åttacylindrig motor. Samtidigt gjordes vagnskorgen lite längre och antalet sittplatser ökades. De starkare rälsbussarna gjorde att tillverkningen av släpvagnar tog fart och olika typer med varierande utrymmen för resande, gods och post togs fram. De första tvåxliga godssläpen hade byggts 1934 men nu fick även släpvagnarna boggier.

Den första boggierälsbussen köptes av Halmstad-Bolmens Järnväg 1937. Priset låg på ca 45 000 kr i dåtidens penningvärde. Till SJ levererades totalt 177 normalspåriga boggierälsbussar med littera Yo, Yo1 och Yo1s mellan 1938 och 1950. Dessutom fick SJ i samband med förstatligandena av de privata järnvägarna under 1940-talet överta smalspåriga rälsbussar med 891 och 1067 mm spårvidd. Så gott som alla HC-fordon som levererats till privatbanor hamnade hos SJ som fick en rik flora av framför allt olika släpvagnar (se lista nedan).

Rälsbussarna hade inte utrustning för multipelkörning, men ibland förekom det att man ändå körde tåg med flera rälsbussar. Varje rälsbuss var då bemannad med en egen förare.

Hilding Carlsson-rälsbussar och släpvagnar hos SJ 1435 mm spårvidd: Y - Tvåaxlig rälsbuss, 68 st. YTi - Tvåaxlig godsrälsbuss för tidningstransporter, 3 st ombyggda från Y. Yo - Boggierälsbuss, första versionen, 35 st. Yo1 - Boggierälsbuss, andra versionen med starkare motor och längre korg, 90 st. Yo1s - Boggierälsbuss, tredje versionen, högre och bredare korg, 52 st. UBo1 - Släpvagn för resande, 1 st. UBo1s - Släpvagn för resande, större vagnskorg, 4 st. UBFo1 - Släpvagn för resande och resgods, 11 st. UBFo2 - Släpvagn för resande och resgods, 7 st. UBFo2s - Släpvagn för resande och resgods, större vagnskorg, 30 st. UBFo3 - Släpvagn för resande och resgods, 5 st. UBFo4s - Släpvagn för resande och resgods, större vagnskorg, 5 st. UBFo5 - Släpvagn för resande och resgods, 1 st ombyggd från UDFo1. UDFo1 - Släpvagn för post och resgods, 4 st. UDFo2 - Släpvagn för post och resgods, 2 st. UDFo3s - Släpvagn för post och resgods, större vagnskorg, 3 st. UDFo4 - Släpvagn för post och resgods, 1 st ombyggd från UDFo2 med större postutrymme. UDFo5s - Släpvagn för post och resgods, 2 st ombyggda från UDFo3s med större postutrymme. UFo1 - Släpvagn för resgods, 1 st ombyggd från Yo1. UF1 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 3 st. UF2 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 60 st. UF3 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 3 st ombyggda från UF2. UF6 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 20 st ombyggda från UF2 för användning i Y6-tåg. UF8 - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 2 st ombyggda från UF2 och UF6 för användning i tåg med Yo2/Yo3. 1067 mm: Yot - Boggierälsbuss, första versionen, 2 st + 2 st ombyggda från Yop. Yo1t - Boggierälsbuss, andra versionen med starkare motor, 10 st + 2 st ombyggda från Yo1p. UBFo1t - Släpvagn för resande och resgods, 4 st. UBFo2t - Släpvagn för resande och resgods, 1 st. UBFo3t - Släpvagn för resande och resgods, 2 st ombyggda från UBFo1t med större resgodsutrymme. UBFo4t - Släpvagn för resande och resgods, 1 st ombyggd från UBFo11p. UBFo6t - Släpvagn för resande och resgods, 1 st ombyggd från UBFo6p. UDFo1t - Släpvagn för post och resgods, 1 st. UDFo2t - Släpvagn för post och resgods, 2 st ombyggda från UBDo1p och UDFo2p. 891 mm: Yp - Tvåaxlig rälsbuss, 3 st. Yop - Boggierälsbuss, första versionen, 25 st. Yo1p - Boggierälsbuss, andra versionen med starkare motor, 11 st. UBo1p - Släpvagn för resande, 4 st. UBo2p - Släpvagn för resande, 1 st. UBDo1p - Släpvagn för resande och post, 2 st. UBDFo1p - Släpvagn för resande, post och resgods, 1 st. UBFo1p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st. UBFo2p - Släpvagn för resande och resgods, 4 st. UBFo4p - Släpvagn för resande och resgods, 5 st. UBFo6p - Släpvagn för resande och resgods, 14 st. UBFo7p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st. UBFo9p - Släpvagn för resande och resgods, 2 st. UBFo11p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st + 4 st ombyggda från UDFo2p/UDFo3p. UBFo12p - Släpvagn för resande och resgods, 1 st. UDo1p - Släpvagn för post, 1 st. UDFo1p - Släpvagn för post och resgods, 3 st. UDFo2p - Släpvagn för post och resgods, 10 st. UDFo3p - Släpvagn för post och resgods, 3 st. UFo2p - Släpvagn för resgods, 1 st ombyggd från UDFo3p. UF2p - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 26 st. UF3p - Släpvagn för resgods, tvåaxlig, 1 st. Not. Littera efter SJ:s sista omlitterering av fordonen. De flesta smalspåriga fordon övertagna från privatbanor. Släpvagnar är boggievagnar om inget annat anges.

De sista serierna fick högre korgar, här exemplifierat av UBFo1t 1614 i Växjö 1963. Foto Richard Grönstedt.

Träkorg
Rälsbussarnas korgar bestod av trä som kläddes med plåt. Detta visade sig snart vara mindre lyckat. Trästommen krävde mycket underhåll och var mindre motståndskraftig vid olyckor och SJ bestämde sig redan i mitten av 1940-talet för att istället satsa på rälsbussar med stålkorg. I väntan på att en ny rälsbuss skulle konstrueras gjordes dock ytterligare några beställningar och den sista trärälsbussen levererades inte förrän 1950. De sista serierna fick ett annorlunda utförande med förstärkta och förstorade korgar och normalspårsfordonen fick därför tillägget "s" (s = större) i litterat. Smalspårsfordonen kunde på grund av lastprofilen bara höjas.

Samtliga HC-rälsbussar hade en ganska spartansk tredjeklassinredning (nuvarande andra klass) med soffor. Några rälsbussar eller släp med andra klass (nuvarande första klass) byggdes aldrig eftersom fordonen främst användes i lokal och regional trafik där behovet av olika klasser var litet. Fyra av SJ:s boggierälsbussar fick dock en mer påkostad inredning för användning i snälltåg på sträckan Östersund-Gällivare.

Röd färgsättning på Gotland
Färgen på SJ:s rälsbussar var gulvit med en mörkgrön dekorlinje under fönstren. Ett undantag var de smalspåriga rälsbussarna på Gotland som fick behålla sin mörkröda privatbanefärgsättning även efter SJ:s övertagande 1948. Efter att järnvägen på Gotland lagts ner 1960 skickades några av de röda rälsbussarna till fastlandet för användning på sträckan Uddevalla-Bäckefors som trafikerades fram till 1964.

Företrädare och efterträdare. Y 344 och Y7 1234, båda museifordon, i Bengtsfors 1990.

Blev banarbetsfordon
De tvåaxliga rälsbussarna slopades i mitten av 1950-talet och många av dem byggdes om till banarbetsfordon för kontaktledningsarbeten. Boggierälsbussarnas livslängd blev kortare eftersom de flesta av dem kunde ersättas med de nya stålrälsbussarna av Y6-typ redan under 1950-talet.

I början av 1960-talet hade de flesta HC-fordon slopats, både normalspåriga och smalspåriga. SJ:s sista Hilding Carlsson-rälsbussar, Yo1s 629 och 666, användes fram till 1969 i interna transporter till och från SJ-skolan i Harlösa i Skåne.

Ett par HC-rälsbussar finns kvar som museifordon, bland annat hos Sveriges Järnvägsmuseum, Föreningen Veteranjärnvägen, Järnvägssällskapet Åmål-Årjäng och Anten-Gräfsnäs Järnväg.

Mer om motorvagnstypen
Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, SJK Förlag 1984
Om svenska rälsbussar på Historiskt.nu

På jarnvag.net:
Veckans bild 59: Länge leve Hilding Carlsson
Veckans bild 106: Rälsbussar i långa rader
Veckans bild 126: Röd rälsbuss på Gotland