SJ:s första pendeltåg
Lokaltrafiken i Stockholmsområdet ökade kraftigt under 1900-talets första hälft. Många bosatte sig utanför stadskärnan i de framväxande förorterna och behovet av snabba förbindelser var stort. Trafiken sköttes till en början med loktåg men dessa var osmidiga och hade dålig acceleration och SJ undersökte därför under 1950-talet möjligheten att istället använda motorvagnståg. Man hade goda erfarenheter av X7-motorvagnarna som användes runt Malmö och beslöt att satsa på ett liknande tåg till Stockholmstrafiken. Asea fick i uppdrag att leverera tre tredelade provtåg. Tågen fick två dörrar per vagn för att underlätta snabb på- och avstigning och inspiration till inredningen hämtades från vagnarna i Stockholms tunnelbana. Färgsättningen var tvådelad med vinröd nederdel och ljusgrå överdel. Litterat blev Xoa6 (efter 1970 ändrat till X6).

De tre tågsätten levererades 1960 och sattes in på linjen Märsta-Södertälje i november samma år. De fungerande bra och det enda större problemet var skjutdörrarna i ändvagnarna. Man ersatte därför dessa med samma typ av vikdörrar som mellanvagnen fått.

Föregångare till X1
Tre tåg räckte förstås inte långt i pendeltrafiken och det fanns långt gångna planer på serietillverkning av X6. Oklarheter kring vem som skulle ansvara för lokaltrafiken kring Stockholm gjorde dock att beställningarna sköts upp. 1965 kom man överens om att landstinget skulle ansvara för trafiken och Storstockholms Lokaltrafik, SL, bildades. SJ fick i uppdrag att köra tågen och ett stort antal nya motorvagnar beställdes. X6-konstruktionen vidareutvecklades och resultatet blev X1-motorvagnarna.

Flyttades till Göteborg
De tre X6:orna fick alltså inga efterföljare och flyttades 1970 till Göteborg. Där användes de bland annat i tågen till Alingsås. I slutet av 1970-talet målades tågen om i en helröd färgsättning och de namngavs efter sjöar i regionen: Aspen (X6 259), Sävelången (X6 260) och Mjörn (X6 261). Scharfenberg-kopplen byttes också ut mot vanliga skruvkoppel så att det skulle vara lättare att undsätta tågen om de havererade.

1985 ersattes X6:orna av X10-motorvagnar men tågen behölls ytterligare två år i reserv. Två av tågsätten skrotades senare. Ett tågsätt har bevarats hos järnvägsmuséet Chateau Småröd utanför Munkedal.

Mer om motorvagnstypen
Tore Nordin: Svenska elmotorvagnar, SJK förlag 2003
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag

På jarnvag.net:
Beställ boken Svenska elmotorvagnar i SJK:s butik