Motorvagnarna med expressfart
I slutet av 1940-talet köpte både SJ och privata Bergslagernas Järnvägar (BJ) snabba motorvagnståg till sin expresstrafik. Asea levererade två tåg med littera XoA till BJ och sex tåg med littera Xoa5 till SJ. BJ:s motorvagnar sattes in i tågen Göteborg-Gävle under namnet GDG-Expressen. GDG som var förkortning för Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle var ett samarbete mellan BJ och ett par andra privata järnvägar i regionen. Bara ett år senare, 1948, förstatligades BJ och de två motorvagnarna överfördes till SJ.

BJ:s motorvagnståg bestod av fyra vagnar, medan SJ:s hade tre. Den extra vagnen i BJ-tågen hade restaurangavdelning. I SJ:s tåg fanns ett pentry som servering skedde från. En annan skillnad mellan tågen var att SJ:s tåg hade vikdörrar istället för vanliga dörrar. Motorstyrkan skilde också och för att tågsätten skulle bli så lika som möjligt byggdes BJ-tågen om med nya, starkare motorer på 1950-talet. Tågen fick dock även i fortsättningen olika littera, SJ:s egna tågsätt X5 och de övertagna X8.

Från expresståg till regionaltåg
Motorvagnarna sattes in i expresståg på medellånga och längre sträckor. Expresstågen fick olika namn, till exempel Skandiapilen (Malmö-Oslo), Göteborgaren (Göteborg-Stockholm) och Mälardalen (Stockholm-Västerås-Örebro). Tågen fortsatte också att gå på X8:ornas gamla linje Göteborg-Gävle. Expresstågen blev snabbt populära och under en tid var de SJ:s paradtåg. Efter ett tag räckte dock motorvagnarnas kapacitet inte till och de fick bytas ut mot loktåg.

Tågsätten sattes därefter in på kortare sträckor och från 1970-talet gick de forna expresstågen i regionaltrafik runt Göteborg. Tågen började slopas i början av 1980-talet. Den sista X8-motorvagnen, X8 253, togs ur trafik 1983 efter en brand medan X5 216 och 221 var kvar som reservtåg till 1987. De två X5-motorvagnarna hamnade sedan hos museiföreningarna Dellenbanans Vänner och Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg. Inget av tågsätten är idag i körbart skick.

Provtåget X15
Man kan säga att X5 och X8 var tidiga föregångare till våra dagars snabbtåg, X2, och en X5-motorvagn kom faktiskt att spela en viktig roll i utvecklingen av X2. Under 1970-talet började SJ och Asea genomföra tester för att skapa ett nytt snabbtåg. En X5-motorvagn, 218, byggdes om till provtåg med nya motorer och boggier och omlittererades till X15. Tåget kom under testkörningar 1975 upp i 238 km/h - ett nytt svenskt rekord. Förutom hastighetsproven testade man också bankningsutrustning som lutar tåget i kurvorna så att färden blir mer komfortabel för resenärerna. Erfarenheterna användes sedan vid utformningen av X2-tågen som började levereras 1990. X15-tåget skrotades efter avslutade tester.

Mer om motorvagnstypen
Tore Nordin: Svenska elmotorvagnar, SJK förlag 2003
Bengt Boman: Svenskt höghastighetståg (om X15), artikel i tidskriften Tåg 8/79
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag

På jarnvag.net:
Beställ boken Svenska elmotorvagnar i SJK:s butik