En av 1940-talets vagntyper var Bo4b. Tretton vagnar byggdes av denna typ som var en kombinerad första- och andraklassvagn med kupéer (klasserna motsvarade dock inte våra dagars eftersom detta var innan 1956 då SJ hade tre klasser). I första klass var kupéerna arrangerade för fyra sittande, mot sex i andra klass. Vid klassreformen 1956 (då första klass slopades och andra klass blev första) fick vagnarna littera Ao14b.

När SJ i mitten av 1960-talet började införa liggvagnar (första åren inhyrdes på prov utländska vagnar) fann man att Ao14b-vagnarna var lämpliga för ombyggnad, de hade redan rymliga kupéer som enkelt kunde utrustas med bäddar. I och med leveranserna av A2 hade också behovet av kupévagnar med första klass minskat. Vagnarna ombyggdes 1964-1966 och fick littera Bc, vid litterareformen 1970 ändrat till BC1. Inredningen bestod av åtta kupéer med vardera sex eller åtta liggplatser. På grund av den lägre takhöjden jämfört med senare ombyggda liggvagnar (BC2) var dessa vagnar inte lika populära, så när SJ i slutet av 1970-talet fick brist på förstaklassvagnar föll det sig naturligt att åter använda dessa vagnar. Vagnarna blev därför 1979 ombyggda till littera A8. Redan efter knappt ett år började de dock återställas till liggvagnar. Då tillräckligt många A7:or hade levererats (1981) kunde de sista vagnarna återställas till liggvagnar igen. De användes sedan fram till 1990.

Mer om vagntypen
Ulf Diehl, Lennart Nilsson och Bengt Spade: Svenska personvagnar och motorvagnssläp 1972, SJK Förlag 1972
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska personvagnar 1982, SJK Förlag 1983
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska personvagnar 1989, SJK Förlag 1990