B6-vagnarna satte under lång tid sin prägel på lokaltrafiken i bland annat Stockholm. Typen konstruerades i slutet av 1930-talet och var SJ:s första helsvetsade vagn. För att underlätta snabb av- och påstigning fick vagnarna dubbla dörrar och stora vestibuler i varje ände. Ändarna saknade de vanliga bälgarna så den som ville gå mellan vagnarna via övergångsbryggorna fick göra det i det fria. Den spartanska inredningen bestod av soffor klädda med tyg, senare omklädda med röd eller grön galon.

Totalt 171 vagnar tillverkades till SJ av ASJ och Kockums under 1940-talet. Dessutom köpte Stockholm-Nynäs järnväg (SNJ) två vagnar. Vagnarnas ursprungliga littera var Co6, efter 1970 ändrat till B6.

Under årens lopp byggdes många av vagnarna om på olika sätt. En del vagnar fick tjänstekupé (littera B6F) och i många minskades antalet sittplatser från 98 till 92 så att fler stående resenärer skulle få plats (littera B6G). Planer fanns under 1950-talet på att bygga om en del vagnar till manövervagnar så att trafiken skulle bli rationellare, men så blev det aldrig. I vanliga fall hade tågen ofta ett lok i varje ände.

Förutom Stockholmsregionen användes vagnarna främst i Göteborg och Skåne. På linjen Göteborg-Alingsås gick vagnarna med ett Hg-lok i vardera änden och folkhumorn gav tågen namnet "Humle och Dumle".

Vagnarna togs successivt ur trafik under 1970- och 80-talen i takt med att nya motorvagnar (X1 och X10) levererades. I Stockholm fanns reservtågsätt kvar till i början av 1990-talet.

Flera vagnar finns bevarade hos museiföreningar.

Mer om vagntypen
Ulf Diehl, Lennart Nilsson och Bengt Spade: Svenska personvagnar och motorvagnssläp 1972, SJK Förlag 1972
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska personvagnar 1982, SJK Förlag 1983
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska personvagnar 1989, SJK Förlag 1990
Arne Hällqvist: Lokaltågsvagnar typ B6, artikel i tidningen Tåg 10/1988
Ritning på B6, tidningen Allt om Hobby 8/75