1938 lät SJ bygga om 13 Co6- och Co11-vagnar med träkorg till stålpersonvagnar. Underredet återanvändes och fick en helt ny vagnskorg av stål. Inredningen bestod av soffor med motsittning. Litterat på vagnarna ändrades till Co4b (efter 1956 Bo14b). 1959 byggdes fyra av vagnarna om så att de fick salongsinredning och litterat på dessa blev Bo10b.

Efter litterareformen 1970 fick vagnarna med salongsinredning littera B11 och de övriga B14.

På grund av sitt ursprung skilde sig vagnarna från andra stålvagnar genom att de var kortare, 19500 eller 20700 mm. Den vanliga längden på personvagnarna tillverkade på 1930-talet var 23500 mm.

SJ använde litterat B14 på ytterligare en vagn, B14 3679, som var byggd 1939 och övertagen från Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar (SWB). Vagnen hade en inredning liknande B14, men soffor som var placerade 2+2.

De sista B11- och B14-vagnarna slopades i slutet av 1980-talet.

Mer om vagntypen
Ulf Diehl, Lennart Nilsson och Bengt Spade: Svenska personvagnar och motorvagnssläp 1972, SJK Förlag 1972
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska personvagnar 1982, SJK Förlag 1983