|
| Lokguide |
Öa/Öb/Öc/Öd
(utgångna)
Typ: Ellok
Axelföljd: B (Öa/Öb), Bo'Bo' (Öc/Öd)
Längd: 8900 mm (Öa), 12200 mm (Öd)
Tjänstevikt: 27,9 ton (Öa), 60,8-62,6 ton (Öd)
Hastighet: 55 km/h (Öa), 75 km/h (Öb), 80 km/h
(Öc/Öd)
Tillverkare: Asea
Byggår: 1927 (Öa), 1932 (Öb), 1935-1936
(Öc), 1942-1949 (Öd)
Byggt antal: 2 (Öa), 8 (Öb), 12 (Öc),
24 (Öd)
Ursprunglig nummerserie: 151-152 (Öa), 267274
(Öb), 392-400,
491-493 (Öc), 448-450, 494-496, 633-644, 682-687 (Öd)
Tillhörde: SJ |
|
Loken med batterier
När SJ började elektrifiera sina järnvägar
märkte man snart att det skulle vara bra att ha fordon
som kunde användas även då inte kontaktledningen
var i drift. 1926 beställde man därför två
ackumulatorlok som kunde köra via batteri. Loken var
tvåaxliga med hytten i mitten och fick littera Öa.
De visade sig inte fungera så bra i växling och
användes mest av banavdelningen vid kontaktledningsarbeten.
Boggielok
I början på 1930-talet beställde SJ åtta
kraftigare lok, Öb. Även de loken var tvåaxliga
och visade sig inte heller riktigt leva upp till förväntningarna.
Nästa serie av ackumulatorlok blev därför boggielok.
Under 1935 och 1936 levererade Asea 12 Öc-lok som blev
SJ:s första boggielok. Som tidigare hade loken hytten
mitt på loket med en huv på vardera sidan, den
ena med batterier, den andra med elutrustning. Batterierna
laddades från kontaktledningen via en omformare.
På 1940-talet följde Öd-loken som blev starkare
än alla sina föregångare. Loken kunde dessutom
köras antingen via batterierna eller via kontaktledningen
som ett vanligt ellok. Öd-loken användes förutom
vid banarbeten också i växling. Förmågan
att kunna köra på batterier var bra när man
till exempel skulle växla på oelektrifierade hamnspår.
Planerat färjelok
Öa- och Öb-loken slopades under 1960-talet. Kvarvarande
Öc- och Öd-lok överfördes till SJ:s tjänstefordonspark
och blev rena banarbetsfordon. De sista loken försvann
ur trafik i slutet av 1980-talet. I början av 1990-talet
fanns det dock långt gångna planer på att
använda ett Öd-lok i växlingen vid färjeläget
på nya Helsingborg C. Man började rusta upp ett
avställt lok men planerna fullföljdes aldrig och
istället sattes Z68-lokomotorer
in i växlingen.
Inga efterföljare
Ö-loken fick aldrig några efterföljare. De
tunga och underhållskrävande batterierna gjorde
att det blev billigare att använda dieseldrivna lokomotorer.
Två lok finns bevarade, Öc 395 hos Sveriges
Järnvägsmuseum i Gävle och Öd 450
hos Malmbanans
Vänner.
Mer om loktypen
Tore Nordin
m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
Ulf
Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse
årgångar, SJK förlag
Ritning
på Öd, tidningen Allt om Hobby 6/82
Hemsidan
Svenska ellok
På järnväg.net:
Beställ
boken Svenska Ellok i SJK:s butik
|

Öc 395 som museilok i Gävle 1988. Foto Markus Tellerup.
|
|