Det kraftiga godstågsloket
Efter att Norrlandslinjerna elektrifierats i början av 1940-talet behövde SJ ett starkt ellok som kunde dra de tunga godstågen på framför allt sträckan Långsele-Boden. Man beslöt sig för att för första gången satsa på ett större boggielok, H- och Ö-loken som byggts tidigare var ju avsedda för lättare tjänst. I samarbete med Asea togs M-loket med treaxliga boggier fram.

Karakteristiskt utseende
M-loken fick ett karakteristiskt utseende med ett utskjutande parti i fronterna. Lokkorgarna var helsvetsade men eftersom svetstekniken inte var helt utvecklad vid den tiden uppstod problem med sprickbildningar. Vid lagningar användes därför traditionell teknik med nitning. Höger- och vänstersidorna på loken såg olika ut eftersom gången genom maskinrummet låg på ena sidan.

Högsta hastighet sattes till blygsamma 80 km/h eftersom loken bara skulle användas i godstrafik.

M blev Mg
Loken littererades om till Mg när Ma-loken kom i början av 1950-talet. Mg-loken gjorde tjänst till slutet av 1970-talet då loken började ställas av. De sista loken slopades 1981. På slutet drog loken godståg på bland annat sträckorna Gävle-Borlänge och Göteborg-Kornsjö.

Mg 620 finns som enda Mg-lok bevarat hos Stockholms kultursällskap för ånga och järnväg (SKÅJ).

Mer om loktypen
Tore Nordin m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK förlag
Sten-Eric Beskow: Mg 620 åter i drift, artikel i tidningen Tåg 10/1995
Hemsidan Svenska ellok

På järnväg.net:
Beställ boken Svenska Ellok i SJK:s butik