|
| Lokguide |
Nästan
som förr. D 109 med museitåg i Malmö 2003. |
D/Dg/Dk/Ds/Du
m fl (utgångna)
Typ: Ellok
Axelföljd: 1'C1' (1'D1' för Dg2)
Längd: 13000 mm
Tjänstevikt: 80,4 ton (Du)
Effekt: 1840 kW (Du)
Hastighet: 70-120 km/h beroende på variant, se
nedan
Tillverkare: Asea
Byggår: 1925-1943
Byggt antal: 333
Ursprunglig nummerserie: 101-150, 153-162, 171-245, 291-391,
401-447, 535-550, 555-566, 577-581, 594-599 + övertagna
från privatbanor: 718-729
Tillhörde: SJ, BJ, DJ |
Det dugliga D-loket
SJ:s första ellok var de tvådelade Oa-loken som
byggdes för Malmbanan.
På stambanorna längre söderut var de loken
inte speciellt lämpliga och därför behövde
man ta fram nya loktyper. SJ satte ihop en grupp som studerade
olika förslag och loktyper utomlands, bland annat i USA
och Schweiz. Till sist fastnade man för ett koppelstångslok
med tre drivhjul och ett löphjul i varje ände och
1923 beställde SJ 50 lok av Asea. Asea hade huvudansvaret
och svarade för elutrustningen, medan ASJ, Nohab och
Motala Verkstad tillverkade lokens mekaniska delar. Därmed
var större delen av den svenska lokindustrin inblandade
i leveranserna.
Snälltågslok och godstågslok
Loken delades i en serie med snälltågslok, Ds,
och en med godstågslok, Dg (från början angavs
dock endast littera D på loken - märkningen med
Dg och Ds gjordes först på 1930-talet). Ds-loken
hade en utväxling som tillät högre hastighet,
90 km/h mot 70 km/h för Dg. De första loken levererades
försommaren 1925 och provkördes på Malmbanan
innan de 1926 placerades i Stockholm då elektrifieringen
av Västra
stambanan Göteborg-Stockholm var klar.
D-loken visade sig vara en lyckad konstruktion och nya beställningar
följde så att totalt 333 lok tillverkades fram till
1943. De första loken hade träkorg medan senare lok
fick nitad stålkorg. En lång rad varianter uppstod
(se lista nedan).
SJ:s
D-lokstyper
Df - Ombyggt från Dk med ny motor och utväxling
för 100 km/h. Endast ett lok ombyggt, ändrades
1949 till Dr för att samma år åter
bli Df.
Dg - Ursprungstyp avsedd för godståg. Trä-
eller stålkorg. Levererades från 1925. Högsta
hastighet 70 km/h.
Dg1 - Ej officiellt littera på Dg-lok ombyggda
med nyare motor på 1960-talet.
Dg2 - Ett lok ombyggt från Dg år 1950. Förlängd
och försedd med en fjärde drivaxel för
prov med högre dragkraft.
Dk - Typ med ny starkare motor, levererades från
1936. Högsta hastighet 100 km/h.
Dk2 - Lok övertagna från Dalslands Järnväg
(DJ) 1948. Annorlunda utseende på fronterna. Högsta
hastighet 100 km/h.
Dr - Två lok ombyggda på prov med utväxling
för 120 km/h.
Dr2 - Lok övertagna från Bergslagernas Järnvägar
(BJ) 1948. Annorlunda utseende på fronterna. Högsta
hastighet 110 km/h
Ds - Ursprungstyp avsedd för persontåg, levererades
från 1925. Trä- eller stålkorg. Högsta
hastighet 90 km/h.
Du - Ombyggda från andra D-lok med ny motor på
1950- och 60-talen. Ett stort antal av D-loken byggdes
om till Du. Högsta hastighet 100 km/h.
Du2 - Du-lok som försågs med multipelutrustning
på 1960- och 70-talen.
Not. De nyare typerna Da
och Dm/Dm3 har egna sidor i lokguiden.
|
De många D-loken satte under lång tid sin prägel
på de svenska järnvägarna. Den långa lokserien
överträffas bara av Rc-loken.
Även två privatbanor, Dalslands Järnväg
och Bergslagernas Järnvägar, köpte under 1930-talet
några D-lok. När dessa järnvägar förstatligades
1948 övertogs loken av SJ. De fick littera Dk2 och Dr2
(utväxlingen byggdes senare om och litterat ändrades
då till Dk). Lokens utseende skilde sig från SJ-loken
genom att den övre delen av fronten lutade lite bakåt.
Lokskylt på Du 384. Foto Tobias Olsson. |
Starkare motor
De flesta D-lok byggdes under 1950- och 60-talen om till Du
genom att starkare motorer sattes in i loken. Många lok
fick också multipelutrustning för att kunna dra tyngre
godståg och littererades om till Du2. Det var dock inte
första gången D-lok utrustades för multipelkörning.
Faktum är att de första D-loken hade levererats med
multipelutrustningar på 1920-talet men att de senare togs
bort eftersom SJ vid den tiden inte tyckte att de behövdes.
Dörrarna och övergångsbryggorna i lokens fronter
var för övrigt avsedda just för att lokpersonalen
skulle kunna gå mellan två multipelkopplade lok.
Lok som inte byggts om slopades under 1960- och 1970-talen,
medan de sista Du2-loken användes ända fram till 1988.
Flera olika D-lok finns bevarade som museilok, däribland
det första loket D 101.
Mer om loktypen
 Tore Nordin
m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
Ulf
Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse
årgångar, SJK förlag
Ritning på
D med stålkorg, tidningen Allt om Hobby 6/76
 Hemsidan
Svenska ellok
På järnväg.net:
Beställ
boken Svenska Ellok i SJK:s butik
|
D 109 som museilok i Malmö 2003.
Dk 432 som museilok i Kolforsen 2006. Foto Markus Tellerup.
Du2 302 som museilok i Gävle 1988. Foto Markus Tellerup.
Interiör förarhytt Du2 349 2003. Foto Markus Blidh.
|
|
Bokmärk
© järnväg.net 2001-2008