|
| Lokguide |
Bk
743 i väntan på skrotning i Nykroppa 1974.
Foto Arvid Wallin/
Daniel Nordlings samling. |
Bk
(utgången)
Typ: Ellok
Axelföljd: Bo'Bo'
Längd: 12700 mm
Tjänstevikt: 70,8/73,2 ton
Effekt: 1840 kW
Hastighet: 80 km/h
Tillverkare: Asea
Byggår: 1939-1940, 1943-1945
Byggt antal: 21
Ursprunglig nummerserie: 210-224 (BJ), 401-406 (GDJ)
Tillhörde: BJ, GDJ, SJ |
Bergslagsbanans
godstågslok
Bergslagernas Järnvägar (BJ) började i slutet
av 1930-talet elektrifiera sin huvudlinje Göteborg-Falun.
Nya ellok behövdes och BJ beställde åtta boggielok
littera O av Asea. Vid denna tid dominerade fortfarande koppelstångsloken
och beställningen får därför ses som
modig, speciellt med tanke på att SJ:s Ha-lok
som byggts några år tidigare inte visat sig vara
särskilt lyckade.
Ny slirningsteknik
Utvecklingen gick dock snabbt framåt och Asea lyckades
konstruera ett boggielok som för första gången
blev en allvarlig utmanare till koppelstångsloken. O-loken
blev speciellt berömda för sitt reglersystem som
gjorde att loken blev ovanligt starka för sin storlek.
Motorströmmen kunde regleras i ett så stort antal
steg att hastigheten nästan kunde ställas in steglöst
(en helt steglös reglering uppnåddes först
med Rc-loken). En annan finess med O-loken
var slirningskontrollen. Boggielokens benägenhet att
slira vid hög belastning hade dittills varit en stor
stötesten, något som Ha-loken var ett exempel på.
Om dessa lok började slira kopplades motorströmmen
automatiskt ur för att häva slirningen och lokföraren
fick sedan själv åter öka pådraget.
Proceduren ledde förstås till att loket (och resten
av tåget) tappade fart. I O-loken kopplades strömmen
ned bara så mycket att slirningen upphörde och
därefter skedde återuppkopplingen automatiskt.
Avsedda för godståg
Åtta O-lok levererades till BJ 1939-1940. Dessa lok
hade korgar av aluminium för att få ner vikten
på loken så mycket som möjligt. Ett lågt
axeltryck krävdes nämligen på Dalslands Järnväg
(DJ) där loken också användes.
O-loken hade en högsta hastighet på 80 km/h och
var avsedda för godståg. Till de snabbare persontågen
beställde BJ och DJ koppelstångsdrivna D-lok
eftersom man ännu inte litade på boggielokens gångegenskaper
i högre hastigheter.
Designmässigt var O-loken inte speciellt nydanande utan
påminde mycket om D-loken. Den övre delen av fronten
lutade dock lite bakåt vilket gjorde utseendet lite
mer strömlinjeformat. Loken fick en färgsättning
i två röda nyanser och ljusgrått underede.
Trafiksamarbete
1943-1945 levererades ytterligare tretton O-lok, nu med vanliga
stålkorgar. Sju av loken köptes av BJ och de resterande
sex loken gick till Gävle-Dala Järnväg (GDJ).
BJ och GDJ hade sedan tidigare ett nära samarbete genom
Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle
(GDG) och på 1940-talet anslöt sig även DJ
till detta. O-loken fick en gemensam GDG-märkning i fronterna
men tillhörde även i fortsättningen respektive
bolag.
SJ tar över loken
1948 förstatligades bolagen inom GDG och SJ tog över
O-loken. De fick litterat Bk och numren 730-750 och målades
om i SJ:s bruna färg . De fortsatte att främst tjänstgöra
på BJ:s och GDJ:s gamla sträckor Göteborg-Kil,
Kil-Ställdalen
och Ställdalen-Gävle.
Loken sågs dock som särlingar och i början
av 1970-talet började SJ slopa dem. De sista loken togs
ur trafik 1974. Ett lok, Bk 734, blev museilok hos Sveriges
Järnvägsmuseum och har återställts
till privatbaneutförandet.
En lyckad konstruktion
Jämfört med de tidiga H-loken var Bk-loken en lyckad
konstruktion. De lade grunden för den utveckling som
skulle leda fram till bl a Bt- och Ra-loken
och som en gång för alla skulle göra koppelstångsloken
omoderna.
Mer om loktypen
 Börje
Lundvall: GDG ellok litt O, SJK förlag 1976
Tore Nordin
m fl: Svenska Ellok, SJK förlag 1998
 Hemsidan
Svenska ellok
|
O 214/Bk 734 i Gävle 2004. Foto Markus Tellerup.
|
|
Bokmärk
© järnväg.net 2001-2008