Vagnguide

Logga in

Besökare

på sidan just nu:

4 gäster

Hem / Vagnguide / Utgångna motorvagnar / X9

Översikt vagntyper

Personvagnar i trafik

Motorvagnar i trafik

Utgångna personvagnar

Utgångna motorvagnar

Översikt vagntyper

X9/UA9/UAB9/UB9

Fakta & Historia
Mer om vagntypen

X9A 135+UA9 2312+UB9 2370+X9B 136 i Herrljunga 1993. Foto Christian Tellerup.

Klicka för förklaringar på symboler och faktabegrepp

Status: Utgången
Typ: Elmotorvagnståg
Antal sittplatser: 24 (X9A), 46 (X9B), 30 (UA9), 17+18 (UAB9), 54 (UB9)
Axelföljd: (1A)'(A1)' (X9)
Längd: 17500 mm (X9), 17400 mm (UA9/UAB9/UB9)
Tjänstevikt: 26 ton (X9)
Effekt: 340 kW (X9)
Hastighet: 115 km/h
Tillverkare: Hilding Carlsson
Byggår: 1959-1963
Byggt antal: 23 (X9A), 23 (X9B), 18 (UA9), 2 (UAB9), 22 (UB9)
Ursprunglig nummerserie: 101-145 (X9A/X9B)
Tillhörde: SJ

Paprikatågen - Hilding Carlssons sista tåg

Under 1950-talet började SJ fundera på att skaffa elektriska rälsbusståg, det vill säga lättare motorvagnståg. Den kände rälsbusstillverkaren Hilding Carlsson i Umeå hade i mitten av 1950-talet levererat några motorvagnståg till TGOJ (se X20/X21) som intresserade SJ. SJ hade redan en innestående beställning på smalspårsrälsbussar hos Hilding men eftersom dessa inte behövdes ändrades den till 14 normalspåriga tågsätt bestående av motorvagnar och mellanvagnar. Elutrustningen byggde Asea, resten stod Hilding Carlsson för.

Mer komfortabel inredning

Från början hade SJ tänkt sig tågsätt med ganska enkel inredning som skulle gå i lokal- och regionaltrafik runt större städer. Efter hand som konstruktionsarbetet fortsatte blev dock inriktningen ett mer komfortabelt tåg som skulle kunna användas även i långväga trafik.

Det första tågsättet levererades i slutet av 1959 och fick littera Yoa2. Stor vikt hade lagts på att göra komforten så bra som möjligt. Inredningen var av salongstyp och det fanns fällbart serveringsbord och fotstöd vid varje plats. Tågen fick ett gott mottagande och den orangeröda färgsättningen gav dem smeknamnet "paprikatåg".

Byggde delvis på X20/X21

En hel del inspiration hämtades alltså från TGOJ:s X20/X21-motorvagnar som Hilding Carlsson byggt några år tidigare. Till skillnad från X20/X21 hade X9 rakare fronter för att göra konstruktionen stabilare. Tågsättens mellanvagnar var inte heller fast sammankopplade utan kunde lätt växlas isär om tågens längd behövde varieras. Tågen fick tre typer av mellanvagnar - med första klass, både första- och andra klass samt andra klass.

Den ursprungliga beställningen kompletterades så att det till slut blev 23 tågsätt som levererades. Littera blev efter SJ:s litterareform 1970 X9A/X9B för motorvagnarna och UA9, UAB9 och UB9 för mellanvagnarna. Ett tågsätt kunde bestå av max fyra delar och en vanlig sammansättning var X9A+UA9/UAB9+UB9+X9B.

X9 101 i Håkantorp 1990.

Namnskyltar ersattes av SJ-frimärke

Tågen som blev de sista Hilding Carlsson byggde sattes in i både fjärr- och regionaltrafik i främst Svealand. De olika fjärrtågsträckorna hade namn som "Mälardalen" och "Östergyllen" och namnskyltar sattes upp i fronterna på tågen. Detta försvann dock efter ett par år och i början av 1970-talet fick tågen det klassiska utseendet med "SJ-frimärke" i fronten (se bild på X9 101 till höger).

X9 vid Landvetter 1990. Foto Gotbild. Se även X9 på Viskadalsbanan.

Flyttades till Västsverige

Under 1980-talet koncentrerades tågen till Skåne och Västsverige. I Skåne gick tågen på linjerna Malmö-Helsingborg och Helsingborg-Hässleholm-Kristianstad. Efter 1987 användes X9-motorvagnarna endast i Göteborgsområdet. En del av tågsätten gick i länstrafik och målades om, till exempel för trafiken Göteborg-Strömstad och Borås-Varberg. Ett tågsätt hann också få SJ:s nya blå målning. Olyckor och ålder decimerade dock antalet tåg och de sista X9:orna togs ur trafik 1999.

Två tågsätt finns bevarade, varav ett hos Sveriges Järnvägsmuseum.

Ritning X9A. Klicka på ritningen för större bild.