Tågkompaniet X20 202 i Motala 2007. Foto Magnus Schenström.

Status: Utgångna
Typ: Elmotorvagn, fyrdelad (X20), tvådelad (X21/X22), tredelad (X23)
Axelföljd: (1A)'(A1)'+2'2' (X21/X22)
Längd: 65540 mm (X20), 33140 mm (X21/X22), 48670 mm (X23)
Tjänstevikt: 68,7 ton (X20), 35 ton (X21/X22), 54,5 ton (X23)
Effekt: 340 kW (X20/X23), 170 kW (X21/X22)
Hastighet: 105 km/h
Tillverkare: Hilding Carlsson
Byggår: 1956-1959
Byggt antal: 3 (X20), 10 (X21)
Ombyggt antal X23: 1
Tillhörde: TGOJ/SJ, Tågkompaniet

TGOJ-motorvagnar från 1950-talet

På uppdrag av TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds Järnvägar) började rälsbusstillverkaren Hilding Carlsson i mitten av 1950-talet skissa på en elmotorvagn med flera delar. Resultatet blev tre fyrdelade motorvagnar med littera Yoa104 (senare X20) och tio tvådelade tågsätt littera Yoa202 (senare X21), levererade till TGOJ 1956-1959.

Alla tågsätt var multipelkörbara med varandra och de sattes i trafik på TGOJ:s linjer i Bergslagen. Motorvagnarna var liksom de flesta av TGOJ:s fordon placerade i Eskilstuna.

Ombyggnad till X22

Under 1980-talet byggdes fyra av X21-motorvagnarna om med ny inredning och fler sittplatser i första klass och littererades om till X22. En X22 hade 16 sittplatser i första klass och 56 platser i andra klass, mot 8 respektive 67 i X21.

I trafik för SJ

Motorvagnarna gick i TGOJ:s trafik fram till 1989. Detta år överfördes X21- och X22-motorvagnarna i praktiken till SJ som en följd av att SJ tog över ägandet av TGOJ, men tågen fortsatte att vara inregistrerade hos TGOJ.

De två kvarvarande X20-tågsätten hamnade hos VL, Västmanlands Lokaltrafik, där de sattes in i trafiken kring Västerås. X21- och X22-motorvagnarna användes bland annat på sträckan Borlänge-Gävle och i regionaltrafiken i Östergötland.

X23 - ett hopplock

På grund av olyckor och slopningar ändrade många av tågsättens delar plats under årens lopp. Av delar från slopade tågsätt sattes 1991 ett tredelat tågsätt ihop som fick littera X23. Tåget målades i SJ:s blå färgsättning.

Yoa202 225-226 som museifordon i Gävle 2003. Det var denna färg som gav tågen smeknamnet kålmaskar. Foto Markus Tellerup.

Kålmaskar blev blodkorvar

Från början hade motorvagnarna liksom TGOJ:s andra fordon en färgsättning i två gröna nyanser. Färgen och formen gav tågen smeknamnet kålmaskar. I slutet av 1960-talet ändrades färgen till orangeröd med en vit dekorlinje under fönstren. Även denna målning gav motorvagnarna ett smeknamn: blodkorvar. Den röda färgen behöll tågen till 1990-talet då de två kvarvarande X20-sätten målades om i VL:s vita färgsättning och X21/X22 blev SJ-blå.

X20 hade från början både första (31 platser) och andra klass (110 platser). Efter att inredningen bytts ut på 1990-talet hade tågsätten enbart andra klass. Även några av X22-motorvagnarna fick under sin SJ-tid enbart andraklass-inredning. X23-sättet som också fick inredningen ombyggd hade en mindre förstaklassavdelning.

X22-14 som tåg mot Gävle mellan Storvik och Kungsgården 3 oktober 1993. Se även Veckans bild 107.  

X22-12 som tåg 3315 Gävle-Borlänge öster om Kungsgården 1992. Se även Veckans bild 224.

Slopning och uthyrning

Hög ålder och leveranser av nya tåg gjorde att de f d TGOJ-motorvagnarna en efter en ställdes av i slutet av 1990-talet och 2001 saknade de kvarvarande tågen helt trafikuppgifter. En X20 och X23-sättet hyrdes ut till SL för förstärkningstrafik i Stockholmsregionen. Samma år såldes det andra X20-sättet till Tågkompaniet för att användas som reservtåg i trafiken Uppsala-Tierp. Tågsätten i Stockholm togs dock ur trafik redan i december 2002.

Det sista tågsättet

Från 2003 var Tågkompaniets X20 202 den enda motorvagnen som var kvar i reguljär trafik. Den användes sommaren 2004 i specialtåg mellan Stockholm och nöjesparken Furuvik utanför Gävle och blev därefter reservfordon i trafiken för Tåg i Bergslagen. För att förbättra accelerationen togs en av de två mellanvagnarna bort och tågsättet bestod alltså av tre vagnar, precis som X23. Litterat var dock även i fortsättningen X20.

Motorvagnen reviderades och målades om på Motala verkstad 2006-2007. Den röda och gulvita färgsättning den fick är inspirerad av NKlJ:s färgsättning (se NKlJ Asea-lok). Motorvagnen användes från hösten 2007 till december 2009 i persontåg Falun-Ludvika. Tågkompaniet deponerade den sedan hos Orsa Järnvägsförening. Därmed går ingen motorvagn i X20-familjen längre i reguljär trafik.

Många tågsätt bevarade

En X20 och X23-sättet finns bevarade hos Grängesbergsbanornas järnvägsmuseum (GBBJ). Dessutom har fyra X21/X22:or blivit museifordon, tre hos GBBJ och en hos Svenska Motorvagnsklubben. GBBJ:s X21-motorvagnar har återfått den ursprungliga gröna färgsättningen.

Utgångna varianter/färgsättningar

Tågkompaniet X20 202 i reklammålning för Furuvik i Stockholm 2004. Foto Markus Tellerup.

X20 203 i Flemingsberg 2001. Foto Markus Tellerup.

X21-7 i Norrköping 1989. Foto Markus Tellerup.

X22-14 i Gävle 1993. Foto Markus Tellerup.

X23 201 i Flemingsberg 2001. Foto Markus Tellerup.

Interiör X20 203 2002. De äldre stolarna hade ersatts med busstolar. Foto Frederik Tellerup.

Interiör X23 201 2002. Foto Markus Tellerup.

Interiör X21-3 som museifordon 2004. Foto Frederik Tellerup.

Mer om vagntypen

- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Svenska lok och motorvagnar, diverse årgångar, SJK Förlag
- Ulf Diehl och Lennart Nilsson: Lok och vagnar, diverse årgångar, Stenvalls förlag
- Tore Nordin: Svenska elmotorvagnar, SJK förlag 2003
- Arne Hällqvist: Rälsbussar och släpvagnar vid Statens Järnvägar, bok utgiven av SJK Förlag 1984
- Erik Forss: TGOJ motorvagnar 1989, i Motorvagnsåret 1989, bok utgiven av Svenska Motorvagnsklubben 1990