| Z4p/Z4t/Z4tu |
|
|
|
Status: Enstaka i trafik (Z4p), utgångna (Z4t/Z4tu) Den smalspåriga standardlokomotornDen populära Bjurströmslokomotorn (littera Z) tillverkades under 1930-talet i smalspåriga varianter till flera privatbanor, men de första kraftigare lokomotorerna för 891 och 1067 mm spårvidd kom inte förrän under 1940-talet. Kalmar Verkstad (KVAB) tillverkade 1947 och 1948 fyra smalspåriga lokomotorer till Stockholm-Roslagens Järnvägar (SRJ), Uddeholm i Munkfors och Gotlands Järnväg (GJ). SJ lade vid samma tid en beställning på en serie lokomotorer och KVAB återanvände då konstruktionen från privatbaneloken. SJ-loken som fick litterat Z4p gjordes dock lite längre för att förbättra gångegenskaperna som visat sig vara mindre goda i topphastigheten 40 km/h. Scania-motorZ4p-loken fick många drag från de normalspåriga lokomotorer KVAB hade byggt tidigare. Som motor användes förutom till de allra första loken Scaniadieseln D812 med en effekt på 120 kW. Denna motortyp blev också standard för Z43-lokmotorerna som började tillverkas vid samma tid. SportmodellDen första serien (egentligen flera mindre beställningar) till SJ levererades 1950-1953 och bestod av 33 Z4p med 891 mm spårvidd och 8 Z4t med 1067 mm spårvidd. Dessutom övertog SJ i samband med förstatligandet av SRJ och GJ de tre Z4p-lok som byggts åt bolagen. En andra serie med ytterligare 15 Z4p följde 1956. De nyare loken fick ett modernare utseende med rundare former och två större hyttfönster istället för tre mindre. Loken kallades därför populärt för "sportmodellen". Lokomotorerna i den andra serien fick också utrustning för multipelkörning. Några av loken i den första serien hade nämligen fått detta på prov, vilket visat sig vara lyckat. Två multipelkopplade lokomotorer kunde dra tyngre tåg och sparade samtidigt personal. PrivatbanelokÄven privatbanan Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKlJ) i Värmland köpte två Z4p-lokomotorer, en av den äldre modellen och en av den nyare. Dessutom övertog man i slutet av 1960-talet två lok från Riddarhyttan AB, ett dotterbolag till NKlJ:s ägare Uddeholms AB (se texten om Z4tu nedan). Ett par Z4p levererades också till industrier, bl a Katrinefors AB och Böksholms bruk. Z4tu - lok med 1093 mm spårvidd1952 förstatligades privatbanan Köping-Uttersberg-Riddarhyttan (KURJ) som hade den för Sverige unika spårvidden 1093 mm. Till en början fortsatte SJ trafiken med ånglok, men efter hand önskade man att ersatta dessa med diesellok. Lösningen blev att bygga om Z4p-lokomotorer till 1093 mm spårvidd med litterat Z4tu. Totalt sju lokomotorer byggdes om i början av 1960-talet, men användningen blev kortvarig eftersom SJ lade ner trafiken redan 1966. Riddarhyttan AB fortsatte dock trafiken på en del av banan ytterligare tre år och köpte därför två av lokomotorerna. Efter nedläggningen hamnade dessa två lok (nummer 316 och 317) hos NKlJ och de byggdes åter om till Z4p med 891 mm spårvidd. De andra Z4tu-lokmotorerna byggdes även de om till Z4p/Z4t och fortsatte sin tjänstgöring hos SJ. Blandade tågLokomotorerna användes i växling men också i godståg, speciellt i multipelkoppling. De tyngsta tågen på SJ:s linjer med 891 mm spårvidd tog dock Tp-loken hand om. Z4p/Z4t användes även i blandade tåg (tåg med både person- och godsvagnar) på flera linjer, till exempel Harmånger-Bergsjö i Hälsingland. De flesta SJ-lok av den äldre typen slopades under 1970-talet och tre av loken såldes till Roslagsbanan i Stockholm. De kvarvarande Z4t-loken blev överflödiga i samband med att den sista 1067-banan Karlshamn-Ryd lades ner 1979. Många av de nyare Z4p-loken hängde däremot med fram till nedläggningarna av SJ:s sista smalspårsbanor i mitten av 1980-talet. Den allra sista tjänstgöringen i SJ:s regi blev på linjen Finspång-Hjortkvarn som lades ner 1988. Bara kvar i trafik på RoslagsbananNKlJ-loken slopades 1990 i samband med att järnvägen lades ner, men två av loken såldes till Roslagsbanan som sedan tidigare hade tre före detta SJ-lok. Idag är Roslagsbanan den enda järnvägen där Z4p finns kvar i trafik. Lokomotorerna används vid banarbeten. Många bevaradeSå många som ett trettiotal Z4p finns bevarade på museibanor runt om i Sverige. Dessutom finns två Z4t-lok vid Setesdalsbanen i Norge som har 1067 mm spårvidd (någon museibana med denna spårvidd finns inte i Sverige). Köping-Uttersbergs Järnvägsmuseiförening äger lokomotor 316 som var ett av de lok som under 1960-talet var Z4tu med 1093 mm spårvidd. Under 2010 återställde man loket till Z4tu.
Utgångna varianter/färgsättningar
|
• Synpunkter på innehållet, kompletteringar eller rättelser? Skicka ett meddelande