Hem / Banguide / Översikt tema-sidor / De sista smalspåren
Tema: De sista smalspåren Skriv ut Skicka sidan

Bild: Karta över järnvägsnätetPå 1980-talet fanns det fortfarande en handfull smalspårsbanor i drift. Banorna tillhörde SJ med undantag för Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKlJ) och Roslagsbanan i Stockholm, den senare Sveriges enda kvarvarande smalspårsjärnväg med reguljär trafik.

Smalspårsbanorna utmärkte sig inte bara genom sin spårvidd, 891 mm, utan också genom annorlunda fordon och en speciell trafik. Mot slutet av smalspårsepoken användes enbart överföringsvagnar i godstrafiken, det vill säga smalspåriga vagnar som transporterade normalspårsvagnar.

Foto (samtliga): Johan Winegård.

Banor på kartan:
1. Växjö-Västervik
2. Nossebro-Vara-Skara-Götene
3. Finspång-Hjortkvarn
4. Deje-Hagfors (NKlJ)

 

Bild: De sista smalspåren

Växling i Braås...

Resan börjar i Braås norr om Växjö. Mellan Växjö och Västervik gick SJ:s längsta smalspårslinje, 187 km lång. Den var den sista banan med persontrafik men när bilden togs i april 1984 var det bara några månader kvar innan rälsbussarna skulle sluta gå. Godstrafiken upphörde 1986. I Braås hade Volvo en fabrik som var en stor godskund och på bilden ses Tp 3508 växla på bangården som var vackert belägen intill en sjö. Loket hade fått normalspårsbuffertar för att underlätta trafiken med överföringsvagnar. Järnvägen förbi Braås är idag uppriven men sträckan Åseda-Västervik finns kvar som dressin- och museibana.

Bild: De sista smalspåren

...och i Vara

Även på den kvarvarande linjen i Västergötland, Nossebro-Vara-Skara-Götene, användes Tp-lok. I Vara fanns förbindelse med normalspåret och växlingspersonalen på Tp 3500 är i färd med att växla ihop ett tåg 5 juni 1986.

Bild: Svetsning av spår

Överföringsvagnar

I förgrunden syns några av de överföringsvagnar man använde. Trafiken norrut mot Skara och Götene upphörde 1984, söderut till Nossebro 1987. Delen Skara-Lundsbrunn blev senare museijärnväg.

Bild: Svetsning av spår

Z4p i Finspång

På gränsen mellan Östergötland och Närke gick den fyra mil långa banan Finspång-Hjortkvarn, en rest av Norra Östergötlands Järnväg (NÖJ). Här använde man multipelkopplade Z4p-lokomotorer i trafiken. Ett stall till loken fanns i Finspång där järnvägen också anslöt till normalspåret mot Kimstad.

Bild: Svetsning av spår

Leverans till spikfabriken

Vi följer med på en tur på banan en vårdag i maj 1985. Vagnuttagningen går norrut mot Hjortkvarn och viker av i Tornfors på stickspåret till Björnhammar. I Björnhammar fanns en spikfabrik dit järntråd levererades via järnvägen.

Bild: Svetsning av spår

Järnvägsbro av trä

Efter växling kommer vi åter ut på linjen och passerar vid infarten till Hjortkvarn Sveriges enda kvarvarande järnvägsbro av trä

Bild: Svetsning av spår

Trävaror

I Hjortkvarn var ett sågverk den stora kunden och på tillbakavägen ser vi tåget med vagnar fyllda av trävaror utanför Finspång.

Bild: Svetsning av spår

På linjen

Ytterligare en vy från linjen utanför Finspång. Trafiken fortsatte till augusti 1987 då banan som SJ:s sista smalspårsjärnväg lades ner.

Bild: Svetsning av spår

Elektrifierat smalspår i Värmland

I Värmland gick Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKlJ) från Deje till Hagfors. Banan var unik genom att vara en privat elektrifierad smalspårsjärnväg. Den betjänade järnverket i Hagfors. Dragkraft i tågen var sex ellok tillverkade på 1960-talet i samarbete mellan Asea och AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Falun. Loken hade en karakteristisk färgsättning i rött och gulbeige och hade namn efter olika orter utmed banan. I Munkfors står lok 103 "Skoghall" med ett tåg i juni 1990.

Bild: Svetsning av spår

Koppelstångslok 

Här ser vi samma lok från sidan och kan bland annat se koppelstångsdrivningen.

Bild: Svetsning av spår

I Munkfors

En scen från Munkfors i juni 1990.

Bild: Svetsning av spår

På linjen

NKlJ gick genom vacker natur på många ställen, till exempel vid bron över Uvån utanför Stjärnsfors där lok 105 "Stjärnsfors" passerar med ett tåg i juni 1989.

Trafiken på NKlJ upphörde hösten 1990 sedan banan inte längre kunde bära sina kostnader. Ett övertagande av Banverket och breddning till normalspår diskuterades men blev aldrig av och banan revs upp förutom delen Hagfors-Uddeholm som nu används för dressintrampning.

 
Dela/bokmärk

Senast uppdaterat

Senaste kommentarer