Hem / Banguide / Banor i Svealand / Läggesta-Mariefred, Åkers Styckebruk-Grundbro m fl

Taxinge Näsby-Läggesta-Mariefred, Åkers Styckebruk-Grundbro m fl Skriv ut Skicka sidan

Taxinge-Näsby - Läggesta, Läggesta-Mariefred

Östra Södermanlands Järnväg

Åkers styckebruk-Grundbro

Åkers styckebruk-Eskilstuna

Folkesta-Nybybruk

Bild: Järnvägen vid Torshälla
Järnvägen till Nybybruk nära Torshälla. I bakgrunden Torshälla kyrka vars äldsta delar är från 1100-talet. Foto i juli 2003.
Klicka för förklaringar på faktabegrepp
  • Trafik: Delvis godstrafik, delvis museitrafik
  • Spårvidd: Ursprungligen 1435 mm, Taxinge-Näsby - Läggesta -Mariefred numera 600 mm
  • Längd: Taxinge-Näsby - Läggesta 7 ½ km, Läggesta-Mariefred 3 ½ km, Åkers styckebruk-Grundbro 6 km, Folkesta-Nybybruk 4 km
  • Dubbelspår: Nej
  • Elektrifierad: Grundbro-Åkers styckebruk
  • Fjärrblockering: Nej
  • ATC: Nej
Bild: Järnvägskarta

Historia

Den tidigare huvudlinjen inom Norra Södermanlands Järnväg (NrSlJ) mellan Södertälje och Eskilstuna har ersatts av nybyggda Svealandsbanan. Dessa fyra korta bandelar är dock allihopa rester av NrSlJ och har gått skilda öden till mötes.

Bild: TGOJ Bt 303 och 310 med tåg i Södertälje
Ett för tiden typiskt tåg mellan Stockholm och Eskilstuna: TGOJ Bt 303 och 310 i vardera änden av ett tåg på dåvarande Södertälje södra (nuvarande Södertälje hamn). Foto den 26 juli 1989, Johan Winegård.

Eskilstunas andra järnväg

NrSlJ:s huvudlinje liksom alla sidobanor öppnades för trafik 1895 och kom således till relativt sent. En orsak till detta var att Eskilstuna genom OFWJ (se Kolbäck-Oxelösund) redan hade järnvägsförbindelser med omvärlden. En annan var att både Eskilstuna, Strängnäs och Mariefred hade ganska god anknytning till bland annat Stockholm tack vare den livaktiga ångbåtstrafiken på Mälaren.

Huvudlinjen sträckte sig mellan Saltskog (nära Södertälje) på Västra stambanan till Eskilstuna. Linjen gick sydligare än dagens Svealandsbana - inte via Strängnäs utan via Åkers styckebruk, Stålboga, Eklången, Ärla och Hällberga. Sidolinjer byggdes mellan Läggesta och Mariefred samt mellan Åkers styckebruk och Strängnäs. NrSlJ togs över av SJ 1931. Fem år senare elektrifierades huvuddelen av NrSlJ:s bannät, dock inte banan till Nybybruk.

Bild: Rapid 10 med tåg vid Taxinge
Även Rapidloken har gjort tjänst på Eskilstunabanan. Här Ra 994 med ett persontåg vid Taxinge-Näsby 1981. Foto Jörgen Larsson.

TGOJ har stått för en del av trafiken efter förstatligandet trots att banan som sådan aldrig tillhört bolaget. Under den senare delen av banans livstid användes bland annat Bt-lok, ofta med ett lok i vardera änden av tåget.

Från Eskilstuna till Mälaren

Från Eskilstuna sträckte sig NrSlJ åtta kilometer vidare till Nybybruk i Torshälla. Väster om Eskilstuna byggdes NrSlJ:s spår parallellt med OFWJ:s linje mot Rekarne (-Kolbäck/Valskog) innan det svängde av mot Nybybruk vid Hällbybrunn. 1899 förlängdes banan med tre kilometer från Nybybruk till Mälarbaden. Denna förlängning lades dock ner helt redan 1933 liksom persontrafiken på sträckan Eskilstuna-Nybybruk. Den kvarvarande godstrafiken togs över 1936 av TGOJ. På 1990-talet ersattes gamla NrSlJ mellan Södertälje och Eskilstuna av den nya Svealandsbanan medan spåret till Nybybruk är kvar i sin ursprungliga sträckning.

Åkers styckebruk-Strängnäs

Den gamla stiftsstaden Strängnäs förbands således med en 15 kilometer lång sidolinje från Åkers styckebruk. Under ett halvårs tid 1895 trafikerades sträckan Saltskog-Strängnäs med direkta tåg, dessa bandelar öppnades nämligen något före sträckan Åkers styckebruk-Eskilstuna. Men efter det har linjen fungerat som sidolinje med anslutande tågtrafik till huvudlinjen. Efter elektrifieringen 1936 användes till stor del elektriska motorvagnar och rälsbussar, så småningom SJ:s typ X16 och TGOJ:s X21. Persontrafiken lades ned i oktober 1983 och godstrafiken 1991.

Medan Svealandsbanan byggdes var godstrafiken till Åkers styckebruk periodvis nedlagd men under ett års tid 1995-96 sköttes den via en provisorisk anslutning mellan den nya och den gamla banan. När Svealandsbanan så invigdes 1997 hade den gamla sidobanan vänts "upp och ner". Åkers styckebruk var nu ändpunkt på godsspåret som hade anslutits till Svealandsbanan vid Grundbro. Förutom en kilometer närmast Grundbro används den gamla banan. Svealandsbanans sträckning från Grundbro till Strängnäs är också i princip densamma som den gamla sidobanans.

Museijärnväg med två spårvidder - nu historia

Bild: Läggesta nedre
När ÖSlJ tog över sträckan Läggesta - Taxinge-Näsby blev man ensamma om att bedriva museitågstrafik på två olika spårvidder. Föreningen har dock nu byggt om även Taxingespåret till smalspår. På bilden ovan från Läggesta står Y7 1163 och inväntar avgång på normalspåret mot Taxinge-Näsby, medan lok 8 "Emsfors" i bakgrunden står på 600 mm-spåret med tåg mot Mariefred. I bakgrunden Svealandsbanans viadukt. Foto sommaren 2004.Bild: Parallellkörning vid Läggesta nedre
Tågen mot Mariefred och Taxinge Näsby avgick oftast samtidigt från Läggesta med parallellkörning ett stycke.

Läggesta-Mariefred

Mariefred ligger på norra sidan om Gripsholmsviken medan NrSlJ här följde den södra stranden. En knappt fyra kilometer lång sidobana byggdes från Läggesta längs vikens norra sida ut till Mariefred. Precis som banan till Strängnäs elektrifierades den 1936 men här lades all trafik ned redan 1964. Sträckan har sedan blivit känd som Sveriges första museijärnväg. Syftet var och är att bevara och visa upp materielen från Sveriges järnvägar med 600 mm spårvidd - sju sådana med persontrafik har funnits: Anneberg-Ormaryd Järnväg, Helsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg, Jönköping-Gripenbergs Järnväg, Kosta Järnväg, Munkedals Järnväg, Nättraby-Alnaryd-Eringsboda Järnväg samt Stavsjö Järnväg.

Projektet har rötter redan i bildandet av Svenska Järnvägsklubben (SJK) år 1958, då ett av målen var att starta en museijärnväg med spårvidden 600 mm. Ingen av de svenska banor som haft detta fanns då kvar, men en hel del fordon fanns bevarade. Östra Södermanlands Järnväg (ÖSlJ) uppstod från början som en del av SJK och man inledde sin verksamhet på ett spår vid Lina tegelbruk i Södertälje. När SJ lagt ner linjen Läggesta-Mariefred lyckades man ordna ett övertagande av banan samt stationshus och lokstall i Mariefred. Elledningarna monterades bort och banan byggdes om till 600 mm spårvidd. I juli 1966 började man trafikera banan med lok och vagnar som flyttats från Lina. Den officiella invigningen ägde dock rum först 1968.

ÖSlJ:s Läggestastation hette först Läggesta östra som nåddes efter en promenad på ca 400 meter österut från SJ-stationen. För att komma ifrån detta anlades en ny station vid namn Läggesta södra söder om SJ:s station. Detta krävde att en ny ingångslinje anlades med bland annat en bro över SJ-linjen mot Södertälje. Detta arbete stod klart 1974. Lösningen levde kvar fram till byggandet av Svealandsbanan då det visade sig att dess betongviadukt skulle komma att sträcka sig rakt över Läggesta södra. Lösningen den här gången blev att ÖSlJ övertog den gamla SJ-stationen och anlade en smalspårsbangård där.

Läggesta - Taxinge-Näsby

Den gamla järnvägen mellan Södertälje och Eskilstuna är idag delvis uppriven. Bland annat de dryga 7 kilometerna från Läggesta till Taxinge fanns kvar intakt när ÖSlJ säsongen 1999 inledde trafik med en normalspårig rälsbuss typ Y7 på sträckan. Det fortsatte man med fram till 2008 och man var då den enda museijärnvägen med trafik på två olika spårvidder. Föreningen beslutade dock att även bygga om Taxingelinjen till 600 mm smalspår. Detta ovanliga arbete bar frukt i slutet av maj 2011 då man kunde inviga den nyombyggda linjen och inleda första säsongen av genomgående trafik med smalspårståg på hela sträckan Taxinge-Näsby - Mariefred.

Logga in för att skriva kommentar

Powered by Joomla Comments

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

 

Logga in » | Registrera dig »

Regler för kommentarer

• Synpunkter på innehållet, kompletteringar eller rättelser? Skicka ett meddelande

Dela/bokmärk

Senaste kommentarer