Gullspång-Strömtorp-Nora-Ervalla Skriv ut Skicka sidan
Bild: Stationen i Nora 2004
Stationen i Nora ligger vackert vid Norasjön. Foto juli 2004.
Klicka för förklaringar på faktabegrepp
  • Trafik: Museitrafik, delvis godstrafik, dressincykling Gullspång-Ängebäck
  • Spårvidd: 1435 mm
  • Längd: 114 km
  • Dubbelspår: Nej
  • Elektrifierad: Nej
  • Fjärrblockering: Nej
  • ATC: Nej
Bild: Järnvägskarta

Historia

Gullspång-Nora-Ervalla är den kvarvarande delen av f d Nora Bergslags Järnväg (NBJ), en av de sista enskilda järnvägar som förstatligades i Sverige. NBJ och dess föregångare kan dessutom stoltsera med att vara en av de absolut första svenska järnvägarna.

Första normalspåriga järnvägen...

Behovet av tunga transporter var stort i Nora bergslag på 1800-talet. Den malm som bröts på flera ställen fick fraktas med häst eller båt vilket var omständigt och dyrt. När järnvägar kom på tal i Sverige nappade traktens bruksägare genast på idén och bildade bolaget Nora-Ervalla Järnväg (NEJ). Köping-Hults Järnväg (KHJ) hade samtidigt påbörjat sträckan Örebro-Ervalla och NEJ anslöts till KHJ i Ervalla. Den 5 mars 1856 kunde ett invigningståg köras Örebro-Ervalla-Nora och NEJ blev därmed tillsammans med KHJ:s del Örebro-Ervalla Sveriges första normalspåriga järnväg för allmän trafik - SJ:s första sträckor invigdes inte förrän i december samma år.

...med det första svenska ångloket

Trafiken på banan sköttes till en början av bundsförvanten KHJ. NEJ ägde bara ett lok, Förstlingen, som hade använts vid byggandet av banan. Förstlingen hade tillverkats av Munktells i Eskilstuna 1853 och var det första svenskbyggda ångloket. Tyvärr kom det inte att bevaras men en körbar replik av loket har återskapats.

Bild: BDJ ånglok 5 med tåg i Vikersvik ca 1897
BDJ ånglok 5 med tåg i Vikersvik ca 1897. I förgrunden NKJ:s normalspår. Foto SJK-F.

Smalspårig konkurrent

NEJ var bara 18 km lång och snart tog flera utbyggnadsplaner form. I början av 1870-talet påbörjades bygget av en järnväg Nora-Karlskoga-Otterbäcken med en bibana Gyttorp-Striberg. Samtidigt byggdes en annan bana mellan Vikern (Striberg) och Möckeln (Degerfors). Den senare var smalspårig och hade spårvidden 802 mm. Senare tillkom även de smalspåriga sträckorna Striberg-Grängen och Grängen-Bredsjö och en sammanhängande linje bildades under namnet Bredsjö-Degerfors Järnväg (BDJ).

BDJ gick en bit öster om Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ) och hade anslutning till NKJ i Vikersvik (där de båda banorna korsade varandra) och Striberg. De båda järnvägarna hade delvis samma upptagningsområde och blev därmed bittra fiender. Det fanns inte underlag för två bolag i området och det slutade med att NKJ köpte upp aktierna i BDJ. Större delen av sträckan Degerfors-Striberg lades ner och Striberg-Bredsjö breddades till normalspår.

Bild: Karta över järnvägarna i Nora bergslag
Karta över järnvägarna i Nora bergslag.

Nora Bergslags Järnväg (NBJ) bildas

NKJ hade under tiden tagit över även NEJ och 1905 bildade man ett nytt stort bolag, Nora Bergslags Järnväg (först med förkortningen NBsJ, senare bara NBJ), med de två linjerna Otterbäcken-Karlskoga-Gyttorp-Nora-Ervalla och Gyttorp-Bredsjö. Till sist hade järnvägstransporterna i Nora bergslag blivit samlade hos ett bolag.

Under 1920- och 30-talen blomstrade NBJ. Verksamheten utökades med egen busstrafik och hamn i Otterbäcken. Malm var det viktigaste godset, men även trä, skrot och olja fraktades på banan. Speciella "kruttåg" med explosiva ämnen kördes också till och från Bofors och Gyttorp.

Blygsam persontrafik

Persontrafiken var blygsam i jämförelse med godstrafiken men fick ett tillfälligt uppsving på 1940-talet när rälsbussar sattes in i trafiken. NBJ köpte in sammanlagt fyra rälsbussar, två från Motala Verkstad och två från ASJ. Konkurrensen från bussar och bilar blev dock så småningom för stark och de sista åren gick persontågen bara några gånger i veckan. Trafiken lades slutgiltigt ner 1966.

I godstågen användes fram till slutet av 1950-talet ånglok av tanklokstyp. Dessa ersattes av fyra diesellok av T21-typ (med numren T21-T24) och ett antal lokomotorer, de flesta tillverkade av tyska MaK. I mitten av 1960-talet tillkom också två stora boggiediesellok, T25 och T26.

Bild: Nora Bergslags Järnväg tanklok 16 i Nora 1978.
NBJ ånglok 16 som museilok i Nora 1978. Foto Edvin Lindström.
Bild: NBJ T23 växlar i Bofors 1971. Klicka för större bild.
NBJ T23 växlar i Bofors 1971. Foto Edvin Lindström.

Förstatligande...

1967 lades gruvorna i Striberg och Pershyttan ner och NBJ förlorade den viktiga malmtrafiken. Detta blev början till slutet för NBJ och under 1970-talet blev nedgången allt tydligare. Broströmkoncernen, NBJ:s dåvarande ägare, kontaktade staten för att utreda möjligheterna till ett förstatligande av järnvägen. Efter många och långa förhandlingar beslöts att NBJ skulle fungera som ett dotterbolag till SJ från 1979. Den 1 januari 1985 gick NBJ slutligen helt och hållet upp i SJ.

...och nedläggning

Endast delen Otterbäcken-Gyttorp övertogs av SJ. Linjen Gyttorp-Bredsjö (48 km) fick ett hastigt slut vid vårfloden 1977 då banvallen spolades bort öster om Bredsjö. Banan reparerades aldrig och revs upp 1979-1980. En del av de upprivna rälerna såldes till Danmark, liksom de två boggiedieselloken T25 och T26 som hamnade hos privatbanan OHJ. De fyra loken av T21-typ övertogs däremot av SJ.

Som en följd av nedläggningen av Bredsjölinjen fick NBJ säga upp Sveriges sista grindvakt, Lilly Skeppner, som hade som uppgift att manuellt stänga grindarna vid en vägkorsning utanför Hjulsjö.

Bild: Karlskoga station
Den numera rivna stationen i Karlskoga. Det uppställda loket NKJ 1 "Karlskoga" finns nu i Nora hos NBVJ. Foto på 1970-talet, Edvin Lindström.

Museijärnväg

Sträckan Gyttorp-Nora-Ervalla lades ner 1978-1979 och hotades även den av upprivning. Bandelen kunde dock räddas av den nybildade föreningen Nora Bergslags Veteran-Jernväg (NBVJ) och den är nu museijärnväg. Sidospåret till Pershyttan som revs upp 1975 har dessutom återuppbyggts.

Godstrafiken Bofors-Gyttorp och Otterbäcken-Strömtorp lades ner 1986 respektive 1990 men Strömtorp-Bofors trafikeras fortfarande. Trafiken till Otterbäcken återupptogs på försök i början av 1990-talet men lades åter ner 1994 och 2002 revs den sydligaste delen Otterbäcken-Gullspång (5 km) upp. Gullspång-Ängebäck (utanför Strömtorp) används nu för dressincykling.

Logga in för att skriva kommentar

Powered by Joomla Comments

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

 

Logga in » | Registrera dig »

Regler för kommentarer

• Synpunkter på innehållet, kompletteringar eller rättelser? Skicka ett meddelande

Dela/bokmärk

Senaste kommentarer