Dressincykling vid sjön Gryttjen 1995. I bakgrunden det 310 meter höga Gryttjesberget. Se även Veckans bild 82. Trafik: Museitrafik Delsbo-Fredriksfors, dressinuthyrning Spårvidd: 1435 mm Längd: 62 km Dubbelspår: Nej Elektrifierad: Ja (men inte i drift) Fjärrblockering: Nej ATC: Nej

Historia

Järnvägen Ljusdal-Hudiksvall är som så många andra ett barn av industrialiseringen. På 1800-talet sköt sågverk och andra industrier upp som svampar ur jorden i Dellenbygden.

Världens nordligaste järnväg

Redan i slutet av 1850-talet fanns tankar på en järnväg från kuststaden Hudiksvall och vidare inåt landet så att man skulle kunna utnyttja Hälsinglands malm- och trätillgångar. 1860 öppnades Hudiksvalls Järnväg (HJ) mellan Hudiksvall och Forsa. Banan hade den udda spårvidden 1217 mm och var under en tid världens nordligaste järnväg. Godstrafiken var livlig och 1872 förlängdes banan till Näsviken.

Förstatligande

I början av 1880-talet öppnades Norra stambanan förbi Ljusdal. Staten fick upp ögonen för HJ och insåg att man skulle kunna skapa en förbindelse från Ljusdal till Hudiksvall med hjälp av HJ. Sagt och gjort, 1887 köptes banan in och breddades. Standarden lämnade dock en del att önska och på en stor del av sträckan drogs därför banan om och rätades ut. Efter utbyggnad från Ljusdal till Näsviken kunde slutligen järnvägen Ljusdal-Hudiksvall invigas 1888.

När Ostkustbanan Gävle-Hudiksvall-Härnösand öppnades 1927 minskade Dellenbanans betydelse eftersom banan inte längre var den enda förbindelsen med kusten. Järnvägen blev istället en tvärbana mellan de två stambanorna.

Fåfäng väntan på tåget. Plåtstins och stol i Långbacka 1995.

Elektrifiering och nedläggning

I slutet av 1950-talet elektrifierades järnvägen, delvis för att man skulle kunna mata el från Norra stambanan till Ostkustbanan. Rälsbussar littera X16/X17 sattes in i persontrafiken. Rälsbussarna fortsatte att rulla fram till den 13 januari 1985 då trafiken lades ner. Enstaka godståg gick fram till 1986, sedan var SJ:s trafik slut. Banan som redan var nedkörd förföll allt mer.

Dellenbanans Vänner

I samband med nedläggningen bildades en förening med syfte att hålla liv i banan. Föreningen som fick namnet Dellenbanans Vänner köpte några motorvagnar av typerna X5, X7 och X17 och körde turisttrafik under somrarna 1985 och 1986. Under 1987 rustade man upp banan tillräckligt för att kunna köra tåg till banans hundraårsjubileum 1988. Därefter var järnvägen i allt för dåligt skick för tågtrafik men uppläts istället för dressincykling.

I slutet av 1990-talet genomförde Länsmuseet Gävleborg på uppdrag av Banverket en kartläggning av järnvägen för att undersöka möjligheterna för en kulturminnesmärkning, eftersom järnvägen och miljöerna omkring den bedöms som kulturhistoriskt intressanta. Det har emellertid än så länge inte blivit någon minnesmärkning. Dellenbanans Vänner har dock fortsatt att arbeta med målet att etappvis göra banan till en museijärnväg. Eftersom kontaktledningen är urkopplad används till en början dieselfordon och en Y8-motorvagn köptes in för detta ändamål 2004. På sikt vill man dock göra hela banan till en museijärnväg med eldrift.

Återinvigning Delsbo-Fredriksfors

Den 25 juni 2006 invigdes delen Delsbo-Fredriksfors som museijärnväg, se Veckans bild 251.

Trafik

På sträckan Delsbo-Fredriksfors kör Dellenbanans Vänner museitåg med dieselmotorvagn på sommaren. Banan används i övrigt för dressincykling och även uthyrningen sköts av Dellenbanans Vänner.

Beskrivning

Banvaktsstugan i Gryttjesbo.

Banan utgår från Ljusdal (Ls, 0 km) och följer Norra stambanan några kilometer innan den viker av mot öster. Anslutningen är dock numera bruten. Första station är Hybo (Hbo, 6 km). Bangården användes som skrotplats för ånglok under några år i början av 1970-talet. Det vackra stationshuset i trä är byggnadsminnesmärkt.

I Gryttjesbo (10 km) fanns tidigare en station, nu finns bara en banvaktsstuga kvar. Från linjen gick en gång i tiden ett stickspår till en grusgrop söder om banan. Gryttjesbo ligger nära sjön Gryttjen och järnvägen går tidvis intill vattnet och korsar slutligen en vik av sjön. Omgivningarna bjuder på många vackra vyer med böljande skog och blånande berg.

Banan fortsätter österut och kommer till det ödsliga stationsområdet i Långbacka (Lba, 21 km). Alla sidospår är rivna men stationshuset finns kvar.

Delsbo (Do, 27 km) var den sist bemannade mellanstationen på linjen och är idag säte för Dellenbanans Vänner som äger stationshuset. Delsbo är bland annat känt för den årliga spelmansstämman Delsbostämman.

Stationen i Delsbo 1995.

Efter Fredriksfors (Fos, 31 km) passeras hållplatsen i Sandudden (Sdu, 35 km). Det lilla huset för väntande resenärer uppfördes av byalaget. Järnvägen fortsätter längs Södra Dellens strand och går genom två korta tunnlar innan vi kommer till Näsviken (Nv, 45 km), en av banans viktigare stationer. Bangård och stationshus finns ännu kvar. Från Näsviken fraktades bland annat malm och trä. Innan järnvägen kom hit skedde transporterna via en kanal och rester av den kan fortfarande ses.

Den f d stationen i Forsa (Fsa, 50 km) ligger vackert nära kyrkan. Till vänster strax före stationen ligger det gamla stationshuset från smalspårstiden - under flera år var Forsa slutpunkten för järnvägen från Hudiksvall.

Efter en dryg mil viker banan av norrut och vi kommer till Hudiksvall (Hkl, 62 km) på Ostkustbanan. Liksom i Ljusdal är dock anslutningen bruten.

Vy vid sjön Södra Dellen.

Sanduddens hållplats.

Mer om banan

- Kjell Aghult, Lars-Olof Lind, Gunnar Sandin: Järnvägsdata 1999, Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 68
- Gunvor Gustafsson: Dellenbanan - Järnvägen mellan Ljusdal och Hudiksvall, Länsmuseet Gävleborg 1998, nr 18
- Dellenbanan - Världens nordligaste järnväg, Dellenbanans Vänner, Författares Bokmaskin 1988
- Tvärbanan Ljusdal-Hudiksvall - Dokumentation av Fotosektionen SJ Fritid Bollnäs 1988
- Lars-Henrik Larsson: Statsbanan Hudiksvall-Ljusdal nedlagd, tidskriften Tåg nr 1/1985
- Sven Olsson: Fortsatt liv på Dellenbanan, tidskriften Tåg nr 7/1985
- Historiskt.nu om statsbanan Ljusdal-Hudiksvall
- Dellenbanans Vänner
- Trafikverket: Järnvägskartor